Varför är det så svårt?

Kan det vara för att beslutet att stiga ur kön blir så definitivt? När man enkelt kan få biologiska barn behöver man kanske aldrig ta beslutet att "nu räcker det!". Man är nöjd som det är, men om man ångrar sig några år senare är det bara att skaffa en liten sladdis. Om vi går ur kön finns inte den möjligheten längre. Tror att jag kommer ha mycket svårt att släppa vår köplats hos AC, den är ju guld värd!

Precis så!
Vi fattade beslutet att släppa AC nu och för mig var detta en mycket stor fråga. Samtidigt som när jag tänker rationellt så är det för oss inte rimligt att betala denna i detta skede. Men det känns oerhört riskabelt och det krävdes övertalning från maken innan jag gick med på att det - och det känns som att hoppa utan säkerhetslina!
Huuuuu, men nu är det gjort och vi hoppas det slutar väl!

Vi valde att ställa oss i kö i en organisation till, vi har ett bra könummer i AC som vi kan använda ett ev. syskon och vi är inte helt säkra på om vi ens ska ha ett barn till, men det kändes ändå skönt att ha ytterligare en chans om man skulle ångra sig i framtiden, den platsen kommer jag inte ge upp innan vi båda är för gamla tror jag .
Samtidigt så tänker jag som så att det finns "genvägar" i adoptionsvärlden också. Man kan ju välja att ta emot ett äldre barn, eller ett barn med lite svårare handikapp om man inte har någon sparad köplats.

Jag funderade på att stå kvar i kön i BFA trots att jag nyss adopterat genom AC, men jag tillhör nog en av dom som inte alls tyckte det var ett svårt beslut. Jag tänkte ett par dagar på det, sedan kände jag bara "nä jag vill inte ha fler, i alla fall inte som det kändes eller känns nu". Det beslutet i sig blev starkare för varje vecka, månad och fortfarande är jag inte det minsta intresserad för min egen skull att planera ett barn till. Kanske beror det också på min dotters sn? Det har inte varit en dans på rosor efter operationen och har man ngn gång kännt hur lätt man kan förlora ett barn är man inte redo att kasta sig in i det igen........det måtte vara det värsta som kan hända en människa. Jag tror jag aldrig skulle bli "hel" igen. Två stycken är dubbelt ansvar. Jag låter som en människa som är rädd att skaffa barn.......NJA oftast är det första barnet man är rädd för att skaffa och jag var inte ett dugg rädd. Men NU är jag det.

Kan ju vara så med avin att man förr hållt i den med näbbar och klor och därför känns det konstigt att bara kasta bort den.

Vi har inte heller riktigt kunna fatta belsutet. Är med i BFA sen 2007 och kom fram i kön förra sommaren, men valde AC istället. Maken är ju egentligen för gammal redan nu och rent ekonomiskt skulle det bli tufft med en adoption till, men ändå är det svårt att bara släppa taget och gå ur kön. Vi fick ju medgivande trots att han var för gammal förra gången och nu skulle det ju gälla en syskonadoption och tänk om vi vinner på Triss? Vi ska maila vår hemutredare och höra lite hur hon resonerar innan vi fattar nåt avgörande beslut. Känns ju precis som ni beskriver det som betydligt mer avgörande än när det gäller biologisk familjbildning. Då är det ju bara att ta ut spiralen om man ångrar sig ;)

Förstår dig TS! Kan ni kanske skjuta upp beslutet i ett år.. och vara mer förberedda när den allra sista avin kommer i januari 2011 istället? Å andra sidan kan man göra ganska så mkt roligt för 2000 kr också.. så det är svårt!

Vi är själva osäkra på bfa:s avi som vi måste besluta oss om omgående. Vi kommer att påbörja en adoptionsprocess via AC nu, och vi är också "helt säkra" på att vi inte vill ha fler barn efter det vi önskar oss nu. Men.. OM vi skulle vilja det, ja då har vi ju en toppenplacering hos Bfa sedan! Jag tror att jag lägger pengarna på att stå med ett år till. Betala och sedan inte behöva ta några beslut än på ett tag.

Det var inte svårt beslut att ta att gå ur kön egentligen men det kändes läskigt att göra det. Vi hade iofs inte så lång kötid som ni har Sally men det kändes konstigt. Vi har ändå stora chanser att få biobarn igen om vi skulle vilja försöka få ett barn till men vi känner just nu att det känns jättebra med två barn. Men jag ska aldrig säga aldrig att längtan efter ytterligare ett barn kan komma men det blir inte genom adoption i så fall.

Det kan väl kännas konstigt för om man börjar få en bra kötid, det man hade drömt om i början, och tänker på alla som skulle jättegärna få ens köplats.......känns dumt att kasta bort. Kanske speciellt om man levt i det här länge med att man sakta sakta sett sin kötid öka och drömt om att han en kötid som heter duga och bara segla upp till toppen av listan direkt.