Varför agerar du som du gör?

Jag är så som dig jag vill inte vara elak eller utsätta andra för lidande därför är jag snäll. Jag tycker heller inte att det är rätt att stjäla man får göra sig förtjänt av saker och jag tror på ett samälle där man respekterar detta.

Jag är inte religiös och handlar utifrån min egen moral och uppfostran och inte efter rädsla för guds straff.

Vissa saker undviker jag mer för att samhället straffar mig än för att jag själv vill. Tex så håller jag hastigheter mer i rädsla för böter än för mig själv. Däremot så låter jag inte bli att stjäla av rädsla för fängelse utan för att jag tycker det är fel.

Det lönar sig att vara "snäll". Om jag slår någon på käften får jag antagligen en käftsmäll tillbaks. Om jag är trevlig mot andra är de oftast trevlia tillbaka. Om jag hjälper en människa i behov av hjälp får jag förhoppningsvis tillbaka med samma mynt den dag jag behöver hjälp, jag kanske inte får hjälp av samma människa men om samhället genomsyras av hjälpsamhet och välvilja kommer jag antagligen få hjälp av någon annan.

I grund och botten ett själviskt agerande kan man nog säga.

Jag försöker vara vänlig och rättvis för att jag är uppfostrad till det. Jag mår bra av att vara en god medmänniska och jag mår dåligt av att såra/skada andra. Djur som människor. Jag upplever att jag tjänar på att vara vänlig efter som att jag mår bra av det och får tillbaka från andra.

Människor är flockdjur och har därför ett instinkt att sammarbeta och fungera med andra. Så det finns redan i våra gener att vara goda medmänniskor, det behövs ingen religion för att det ska fungera.

Religion är ju egentligen detsamma som filosofi. Och alla har vi ju egentligen våra egna livsfilosofier. Som påverkar vilka val vi gör. Om de så styrs av våra känsloliv, vår fantasi eller vår uppfostran (jag tror att det är lite av varje för alla men kanske olika mkt av det ena eller det andra) är ju ganska oviktigt. Man ska inte sätta ord på för mycket, då blir det genast möjligt att skapa fördommar och dela in saker i olika fack.

man kan vara snäll mot folk för människors skull, utan att blanda in nån gud. är man snäll mot folk bara för guds skull är ju det hyckleri.

wörd!

Det är en universell evolutionsbiologisk fördel att ha en inbyggd "moral". Gudstro behövs inte.

jag är inne på samma linje som puss.
Jag behöver inte hot om ond bråd död eller evigt helvete för att ha vett att vilja gott till mina medmänniskor.

Jag anlitar en s k moralvakt. Eftersom jag vet att jag som ateist inte har några som helst moraliska betänkligheter och kan slå ihjäl någon på ett ögonblicks varsel bara för skojs skull så hyrde jag i ett svagt ögonblick in en muskulös jesuit som spöar upp mig om jag beter mig dåligt. Eftersom jag inte lyckas bli av med snubben så är jag mer eller mindre tvungen att bete mig som folk...

Jag tror att en normalt funtad människa inte behöver regler eller en ”kristen moral” för att bete sig respektfullt eller empatiskt mot sin omgivning.

Jag tror att det motsatta är vanligare. Dvs att man änvänder sig av olika religiösa eller ideologiska moraler för att bete sig illa.

Just det tror jag är lite mer komplext. När en människa beter sig illa, av misstag eller avsiktligt,  och vet om det försöker man alltid förklara det med någon yttre faktor, det kan vara t ex religion eller ideologi, men även saker som tradition, företagspolicy, alla andra gör så mm. Ingen vill riktigt erkänna att man gjorde något dumt pga rena egoistiska skäl.

Jämför t ex ett barn som gjort något dumt och vet om det. Det kan komma bortförklaringar av typen:
"Molgan sa att jag skulle göra det"
"Store bror sa....."
"Pappa brukar göra så"

Det är alltså inte religionen eller ideoligin i sig som gör att man beter sig illa utan mera en ursäkt för att man gör det. Man slipper ta ett personligt ansvar för sin handling.

/Kjell