Min 8-åring stjäl från klasskompisarna

Jag har en son född i böjan av -02.
Innan jul ringde en av hans lärare hem och berättade att han hade stulit leksaker ur en klasskamrats väska, de hade pratat med honom och han hade lämnat tillbaka leksakerna och bett om ursäkt till klasskamraten. Vi hade ett långt samtal hemma med sonen där vi uttryckte att detta inte var okej samt gav honom konsekvens av sitt handlande.

Vi trodde att detta hade gått in, men igår fick vi ett nytt samtal utav en av hans lärare och hon berättade att han ännu en gång hade stulit en leksak ur en klasskamrats väska, detta var i förra veckan. De hade pratat med honom och han hade lämnat tillbaka leksaken och bett om ursäkt till klasskamraten. Hon berättade även att han hade blivit påkommen med att stå och rota i en annan klasskamrats väska, igår. Vi har nu pratat med honom ytterligare en gång och uttryckt att detta absolut inte är okej, vi har även tagit ifrån honom den typ av leksaker som han har gått och stulit av andra. Han säger att det även är två andra som stjäl, precis som gången innan jul var han inte heller ensam. Om detta har framkommit till lärarna vet jag inte.

Mej veterligen är det ingenting han saknar i leksaksväg då han precis har fyllt år och fått nya leksaker samt att det nyligen var jul och även då fick han nya leksaker (både i födelsedagspresent och i julklapp fick han den typ av leksaker som han har stulit), så jag kan inte tänka mej att det beror på det. Hur som helst så känner jag en enorm frustration och vet inte hur vi ska gå till väga för att få ett stopp på detta. Jag behöver all hjälp och vägledan vi kan få.

Tack på förhand.

Hej, när ett barn själ är det ofta en impulsandling. Barnet kan inte stå emot impulsen från det som lockar, och ser inte konsekvensen. De flesta barn själ någon gång och det brukar vara förknippat med så mycket skam och skuld att det stannar vid det enda tillfället. Det obehagliga blir något som barnet inte vill kännas vid eller återuppleva. De flesta vuxna kan säkert komma ihåg något tillfälle som de stulit som barn och om hur spännande och också hemskt det var.

En del barn har inte den starka signalen om vad som hände förra gången till hjälp när de hamnar i en ny liknande situation. Konsekvensen av vad som händer dyker inte upp och hindrar, utan barnet agerar bara i stunden. Om det är flera barn som är delaktiga så blir det också svårare att skilja ut sig själv från de andra och barnet dras med. Kan han känna sig pressad att göra detta på något vis? Om ett barn upprepade tillfällen gör om sina misstag så händer detta troligtvis även i andra situationer än denna. En del barn kan kompensera sig för något genom att själa, du skriver att det inte handlar om brist på saker, vilket det faktist ibland kan vara. Om ett barn har en stark oro eller på något annat sätt inte mår bra kan stöld var ett sätt att kanalisera oron genom spänningen som det innebär att stjäla.
Om det är så att det är andra barn inblandade så tycker jag du ska kontakta de föräldrarna. Prata med din pojke om hur han har det och om hur han tänker kring det han gör. Är det något han är orolg för? Hur har han det med kamraterna? Är det något han är rädd för? Din pojke behöver i denna stund få hjälp med att hantera sin skam på ett konstruktivt sätt, så den inte endast sänker hans självkänsla.

Hälsningar Anneli

Min 8-åring stjäl från klasskompisarna

INNEHÅLL