Alla känner ju inte den där himlastormande kärleken från första stund, jag gjorde det absolut inte. Hur lång tid anser du vara "ok" att inte älska sitt barn? (så länge man ändå tar hand om det & prioriterar dess behov såklart) När anser du att det är dags att söka hjälp om man inte känner den där stora kärleken?
Om man fortfarande inte gör det efter ett halvår, då bör man söka hjälp, för då är någonting riktigt galet. Kanske det inte behövs mer än vila, kanske det behövs medicinering, kanske psykologhjälp - men något bör i alla fall göras ...
Tycker oxå ett halvår, för då börjar det bli så mycket människa av den lilla personen. Och väcks inte kärleken då kan det vara en god idé att söka hjälp.
För mig tog det 3-4 månader innan jag vågade börja älska tjejerna på riktigt. Trodde hela tiden att någon skulle hämta dem, för inte kunde väl jag äntligen ha blivit mamma? 
Jag sökte hjälp rätt tidigt och fick hjälp när dottern var 3 månader. Gick jättebra :)
När det börjar närma sig ett halvår men då förutsatt att anknytningen fungerar och barnet inte bara får sina fysiska behov tillgodosedda.
Tycker det var en bra fråga.
Precis när barnet föds är det ju ingen person man känner.
För mig var det en slags "skyddsmekanism". Förlossningen var svår för vårt första barn och höll på att gå illa. Hade jag då känt min dotter som IDAG så skulle jag svimmat av!
I år fyller mina barn 6 och 4 år och jag skulle utan tvekan ge mitt liv för dom!
Missuppfatta mig rätt. Det nyfödda barnet är en värdefull och förhopningsvis efterlängtad ny människa, men stark kärlek tar lite tid att bygga upp.
När min dotter föddes hade jag gett mitt liv för henne...men jag KÄNDE liksom inte så mycket. Jag ville skydda henne till varje pris, men kände ingen stormande kärlek eller så.
Jag skulle nog säga två månader. Då får man ju göra nedstämdhetstestet på BVC och då är det ju meningen att de ska snappa upp att man inte mår bra. För jag antar att det hänger ihop? Men det kanske finns folk som inte älskar sina ungar men inte ser det spm ett problem och mår hur bra som helst ändå... och det är ju lite värre...
vaddå ok? Det är ju knappast mamman/pappans FEL? Det är ju tragiskt.... Jag tycker det början bli sorgligt efter ett halvår- när man iaf får mer kontakt med barnet. I början är det mer som en grönsak så då kan det vara svårt att älska kanske...
Jag älskade mina barn redan då de låg i magen. Längtade efter dem och att få hålla o snusa på dem. Den som inte känner att de älskar sina barn från första början borde nog söka lite hjälp för kärlek till sina barn är inget som växer fram utan det finns där från första början.
Men vem sjutton bestämmer hur man ska känna? 
Det finns inga regler och normer för känslor och kärlek. Inte alla känner de där himlasvallande känslorna för - för någonting. Men så länge sen känner ömhet och vill skydda barnet är det väl okej.