• Bobben

    När kroppen skriker av längtan!!

    F.n vad jobbigt det är när man saknar någon så enormt mycket. Tankarna finns hos personen hela tiden och det är jobbigt när man inte får vara nära. Man känner en samhörighet med den man saknar, en pusselbit som saknas i livet. Ibland får jag vara med den personen men inte komma nära och det är sååå frustrerande. Man har mycket kärlek man vill ge men får inte visa det man känner :( hur länge ska man orka gå med dom känslorna inom sig innan man ger upp?!

  • Svar på tråden När kroppen skriker av längtan!!
  • Anonym (Saknar)

    undrar jag med...

    Jag älskar en man och känslorna är besvarade, vi har haft sex två gånger och kysser och kramar varandra så ofta vi kommer åt. Men vi lever inte tillsammans och har svårt att pussla ihop våra träffar. Värst är dom gånger vi träffas men inte kan röra vid varandra, det är heta blickar, trånande ord och elektrisiteten mellan oss är öronbedövande...

    min kropp skriker för hög hals av längtan efter honom....

  • Bobben
    Anonym (Saknar) skrev 2010-02-05 21:47:32 följande:
    undrar jag med... Jag älskar en man och känslorna är besvarade, vi har haft sex två gånger och kysser och kramar varandra så ofta vi kommer åt. Men vi lever inte tillsammans och har svårt att pussla ihop våra träffar. Värst är dom gånger vi träffas men inte kan röra vid varandra, det är heta blickar, trånande ord och elektrisiteten mellan oss är öronbedövande... min kropp skriker för hög hals av längtan efter honom....
    Det är sjukt jobbigt! Värsta är att jag ligger på personen ifårga för mycker och antagligen så har det en motsatt efekt. Det är en sak att hålla arga känslor inne men att hålla kärlek inne är jobbigare! Vet ju vad jag och personen ifråga har haft tidigare vilket inte gör saken lättare. Att man kan älska någon så högt trodde jag inte var möjligt!
  • Anonym

    Jag har varit i exakt samma sits. Saknar fortfarande, men inte lika öronbedövande. Men den där samhörigheten, den är försvunnen, och jag kan inte hitta den med någon annan. Vad gör man...

  • Anonym (hmm)

    varför är du inte hos den personen då??

  • Anonym (samma här)
    Anonym skrev 2010-02-05 22:11:54 följande:
    Jag har varit i exakt samma sits. Saknar fortfarande, men inte lika öronbedövande. Men den där samhörigheten, den är försvunnen, och jag kan inte hitta den med någon annan. Vad gör man...
    Samm här och jag försöker förlika mig med mina känslor för den här mannen jag älskar. Jobbar på att acceptera att det är så och sedan ändå samtidigt vara öppen för nya relationer. Är ganska färskt så vet ej om det kommer funka men det har funkat tidigare när jag för försökte komma över min första stora kärlek. Jag kommer alltid älska honom och har förlikat mig med detta och kunnat älska igen - sådan jävla otur dock att jag än en gång förlorat kärleken. Tycks ha haft lite otur med kärlek i mitt liv - eller tur beroende hur man ser det - att älskat starkt två gånger är kanske få förunnat. Tyvärr blev det ju inga direkta relationer med någon av dessa utan relationerna har jag istället ägnat åt flera "tuppar" jag egentligen inte älskat fullt ut - kanske inte bara haft otur utan helt enkelt satsat fel!

    Tipset jag försöker följa och föreslår att ni hänger på är:
    Satsa rätt i fortsättningen och förlika dig med dina känslor - dvs träng inte undan dem, stäng ej av dem eller blås mer liv i dem utan stå ut/lär dig leva och bli vän med dina känslorna - då förstår du också bättre dig själv och kan öka din självkänsla - god självkänsla tror jag är nyckeln till framgång och kärlek.

    Jobbat själv en jävla massa med detta så jag vet.

    Lycka till!
  • Bobben
    Anonym (samma här) skrev 2010-02-05 23:01:40 följande:
    Samm här och jag försöker förlika mig med mina känslor för den här mannen jag älskar. Jobbar på att acceptera att det är så och sedan ändå samtidigt vara öppen för nya relationer. Är ganska färskt så vet ej om det kommer funka men det har funkat tidigare när jag för försökte komma över min första stora kärlek. Jag kommer alltid älska honom och har förlikat mig med detta och kunnat älska igen - sådan jävla otur dock att jag än en gång förlorat kärleken. Tycks ha haft lite otur med kärlek i mitt liv - eller tur beroende hur man ser det - att älskat starkt två gånger är kanske få förunnat. Tyvärr blev det ju inga direkta relationer med någon av dessa utan relationerna har jag istället ägnat åt flera "tuppar" jag egentligen inte älskat fullt ut - kanske inte bara haft otur utan helt enkelt satsat fel! Tipset jag försöker följa och föreslår att ni hänger på är: Satsa rätt i fortsättningen och förlika dig med dina känslor - dvs träng inte undan dem, stäng ej av dem eller blås mer liv i dem utan stå ut/lär dig leva och bli vän med dina känslorna - då förstår du också bättre dig själv och kan öka din självkänsla - god självkänsla tror jag är nyckeln till framgång och kärlek. Jobbat själv en jävla massa med detta så jag vet. Lycka till!
    Just  den där självkänslan du skrev om undrar jag vart man hittar!? denhar saknats länge & skulle verkligen behöva den nu.
  • Bobben
    Anonym (hmm) skrev 2010-02-05 22:53:51 följande:
    varför är du inte hos den personen då??
    Vi träffas ibland för att se hur allt utväcklas! vi har ju varit ihop tidigare. Tog slut pga att jag har mått väldigt dåligt en tid. har inte varit mig sj på väldigt länge! nu vill jag inget annat än att vinna tillbaka hennes känslor men är rädd för att kväva henne ist!
  • Anonym (samma här)

    Ha lite tålamod med dig själv och henne, du behöver umgås med dig själv och dina egna tankar och bara stå ut i detta - hitta ett lugn i dig själv- först då är du på rätt väg till ökad självkänsla (som ej ska förväxlas med självförtroende vilket är något helt annat). Man måste kunna gå till sig själv för att få råd om vad man ska göra, att lyssna inåt. Nu verkar du inte göra detta utan ter dig desperat och ivrig eller skräckslagen att bli ensam och att hon inte vill ha dig - du verkar inte ha mycket tilltro till hennes kärlek till dig och ej heller skatta ditt värde som individ särskilt högt. Är du inget utan henne eller? Vem är du?

  • Bobben
    Anonym (samma här) skrev 2010-02-06 00:15:54 följande:
    Ha lite tålamod med dig själv och henne, du behöver umgås med dig själv och dina egna tankar och bara stå ut i detta - hitta ett lugn i dig själv- först då är du på rätt väg till ökad självkänsla (som ej ska förväxlas med självförtroende vilket är något helt annat). Man måste kunna gå till sig själv för att få råd om vad man ska göra, att lyssna inåt. Nu verkar du inte göra detta utan ter dig desperat och ivrig eller skräckslagen att bli ensam och att hon inte vill ha dig - du verkar inte ha mycket tilltro till hennes kärlek till dig och ej heller skatta ditt värde som individ särskilt högt. Är du inget utan henne eller? Vem är du?
    Oj nu beskrev du mig verkligen. vet så väl vad jag borde göra men gör raka motsatsen {#lang_emotions_yell} måste visa respekt för både henne och mig! måste låta henne va oxå! men det är så svårt när hon säger att hon inte vet vad hon vill och känner! risken är ju iof sig att hon tar ett beslut snabbare om jag är för "på" och inget beslut jag skulle bli glad av :s egentligen så är jag inställd på att det inte blir något mer men vill så gärna motsatsen! Ska lyssna på ditt råd och ta vara på mig sj och låta tiden utvisa vad som händer :)
Svar på tråden När kroppen skriker av längtan!!