Är det okey att avliva ett djur genom att skjuta det? (Husdjur som katt, hund)

Ja det tycker jag. Om man är jägare och vet vad man gör så att djuret dör genast och man inte riskerar att skadeskjuta djuret. I många fall tycker jag till och med att det är snällare mot djuret, då det slipper känna rädsla och ångest som det kan göra hos veterinären och sakta känner livet halka iväg utan att självt kunna förstå vad det är som händer och inte kan kontrollera sin kropp.

Och om jag inte minns fel så är det tillåtet att avliva en katt eller hund genom skott.

"Hundar och katter
Den vanligaste metoden att avliva hundar och katter är att låta en veterinär avliva djuret genom en överdos av narkosmedel. Det är också tillåtet att skjuta djuret under vissa förutsättningar. Hundvalpar och kattungar som är yngre än 14 dagar får avlivas genom slag mot huvudet."
www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/slaktochannanavlivning/annanavlivning.4.37cbf7b711fa9dda7a18000230.html

Jag letar vidare.

www.sjv.se/download/18.26424bf71212ecc74b080001087/2008-069.pdf
Här står om huvudskott på hundar och katter, och det är alltså fullt lagligt att skjuta dem med kulvapen eller hagelgevär som är tillåtna för jakt.

Jag länkade till föreskrifterna efter att du hade skrivit. Förutsättningarna är alltså att hunden eller katten avlivas med ett kulvapen eller hagelgevär som är tillåtet för jakt eller avlivningsändamål, samt att man skjuter så att djurets hjärna träffas och det förlorar medvetandet genast. Sen fanns det lite krav på avstånd och från vilket håll man ska skjuta och så.

Ja, det håller jag med om!

För många tar det flera sprutor och lååååång tid tills de slutar kämpa emot och äntligen somnar in.

Vår gamla hund avlivades förresten med skott. Grannen, som är jägare, kom och hämtade honom och tog med honom ut på en åker där han fick äta god mat, och utan att han hade en aning så fanns han plötsligt inte mer. Han hann inte känna vare sig rädsla eller smärta. Vi kände inte heller något behov av att titta på kroppen, så om den var "förstörd" eller inte spelade mindre roll. För honom själv spelade det inte heller längre någon roll, eftersom han fanns ju då inte längre. Det viktiga var att han skulle slippa rädsla och ångest in i det sista, och detta var så mycket bättre än att få en spruta, även om det kanske låter lite hårt för en del.

Det verkar som att du tror att man bara avlivar djur som är så dåliga att de är i livets slutskede. Så är inte alls fallet. Många avlivar för att djuret har blivit gammalt och sjukt, men innan det har blivit så pass dåligt att de verkligen är i livets slutskede. Jag tycker iaf inte att det är särskilt sjysst mot djuret att vänta tills det är så sjukt att det inte ens skulle kunna bitas, man avlivar dem när de inte har någon direkt livskvalite kvar. Dessutom handlar det inte ens om att djuret inte ska bitas, det handlar om att det inte ska behöva vara oroligt och ha ångest och känna sig instängd och utom kontroll över sin egen kropp.
Båda mina föräldrars hundar var gamla när de avlivades. De var väl inte sjuka, men de hade ont med krämpor och reumatism. Livskvaliteten för dem båda var så låg, när de inte kunde gå i trappor utan att få ont eller följa med på promenader. Den ena hade också allergier och mycket klåda, och det vägdes också in i beslut om avlivning. Ingen av de två var så svaga att de inte skulle kunna bitas.

Nej, jag vet att det inte var mig du svarade då, men jag svarade på det inlägget du skrev då, trots att det inte riktades till mig.
Och framgick det inte vad jag menade? Du kan väl specifiera vad det är du inte förstår på mitt inlägg, eftersom jag själv inte ser vad det är som kan vara oklart.

Fortfarande så förstår jag inte vad det är som är oklart med mitt inlägg? Jag tyckte att det framgick väldigt tydligt vad jag menade. Sen finn det inga hinder för att jag svarar på inlägg som är riktade mot andra personer, då det är ett öppet forum.

Jag menade att inte alla djur som avlivas är dödssjuka eller superskadade, utan det kan lika gärna handla om att de har blivit gamla och att allmäntillståndet har gått ner, att de har fått någon sjukdom som inte alls är dödlig men jättetråkig att leva med eller att de har brutit benet. Det var det som var min poäng.

Alltså så här gick det till:
1. Du skrev ett inlägg riktat mot en annan person.
2. Jag svarade på det inlägget med lite egna berättelser.
3. Du frågar mig vad jag menar.
4. Jag frågar vad det är du inte förstår eftersom jag är väldigt tydlig med vad jag menar.
5. Du svarar inte vad det är med mitt inlägg som du inte förstod.
6. Jag förtydligar och berättar vad min poäng var.
7. Du verkar fortfarande inte ha fattat?
Så nu går vi runt i de sista momenten där, så vi kan ju lika väl avsluta det eftersom det inte verkar hända något mer här.

Men nu låter det ju snarare mer som att du är rädd för döden och att det egentligen är själva dödandet som är emot. Alltså att djuret ska avlivas och dö och inte längre finnas efter det, och att det känns läskigt att tänka på. Men det dör ju oavsett vilken metod man använder (får man ju hoppas iaf).

Klart att man är rädd för att sina djur ska dö, men eftersom det ändå kommer att hända så bör man inte förneka det och vägra tänka på hur det ska gå till den dagen det sker.
Att vara emot att djuret dör känns lite som att man har missuppfattat hur livet går till.
Och nej, man är väl inte sjuk i huvudet för att man inte vill skjuta sina egna djur den dagen de ska dö. Däremot är man väldigt trångsynt om man inte kan ta till sig andras berättelser om hur bra det faktiskt har varit och att det, i många fall, kan vara ett bättre alternativ än att gå till veterinären.