Tack alla. Dagen blev så där. Har haft svårt att fokusera och både jag och mannen har varit lite nere och känsliga, vilket vi tagit ut på varandra på ett mindre bra sätt men som tur är vet vi båda att det är det som spökar så ny ska vi ta nya tag och avsluta kvällen med att mysa i soffan och se Kommissarie Morse.
Jag återkommer förhoppningsvis gladare snart igen.
Kul att se dig igen Bettan.
Söta ni, tack igen. Känns lite bättre idag igen, ska ta en löparrunda strax och rensa huvudet. Sen fokusera på att få en ny läkartid och se till att få hjälp. För jag börjar nå gränsen för hur många månader jag orkar försöka utan resultat, det känns som vi spiller så mycket tid.
Kul att du kommit en bit in nu McYama, du får fortsätta hålla oss informerade.
Kul att du planerar pastafredag TT, själv tror jag att vi kanske unnar oss ett restaurangbesök imorgon eller åtminstone en drink ute innan pastan.
Min mamma frågade om adoption igår, och hon är inte den första. Det är ok med mig, jag har inga problem med det men vad som slår mig är att alla verkar tro att det är så enkelt, alltså rent praktiskt och att det går mkt fortare? Har ni också upplevt detta eller är det bara min bekantskapskrets som är lite naiva?
Jag är ledsen Pimpinellan. var det inte ni som pratat om ED eller hur var det nu igen?
Det är uppmuntrande att se och höra om så många som hjälper varandra när läkarna inte vill vara med på noterna. Skönt att du kan slappna av gällande det iaf Snigelkatt.
Jag kommer inte ihåg vem det var som sa det men jag känner igen mig i att kommentarerna om adoption börjar bli lika irriterande som "slappna" av kommentarerna. Jag retar mig på att de verkligen tror att det bara är att åka och hämta hem ett barn, och precis som ni säger att man då får ett spädbarn. Det gör mig också irriterad att de tror att det är ett lätt och självklart beslut.
NN, jag mår ok. Det är lite jobbigare igen, tankarna på barn och barnlöshet dyker upp lite oftare och är lite svårare att skaka av sig än tidigare under våren. Jag hoppas på en ny läkartid strax så att vi får vår dom, och kan gå vidare på ett eller annat sätt.
En del av det jobbiga kommer nog från att vi funderar rätt mycket på vår framtid just nu och funderar på att flytta, och då dyker det upp många tankar på hur livet framöver kommer att se ut och hur gärna jag vill att barn ska vara en del av det livet.
Hur är det med dig?
Roligt att höra att du mår bättre NN. jag hoppas verkligen att det håller i sig. Jag ska också få innohep efter konstaterad graviditet, just då var jag så glad över att ha fått en läkare som ville hjälpa att jag inte bråkade med honom om det. jag hade också recept kvar så jag hade tänkt börja innan iallafall. Nu har det ju gått så långtid och jag tror att min recept gått ut, jag har glömt att hamstra så om jag blir gravid kommer jag att tjatat och få det direkt från plus.
Godmorgon tråden,
Grattis McYama!
TT, jag ska se om jag kan ta mig till ett apotek och kolla om mitt recept fortfarande är giltigt. Jag kan inte riktigt komma ihåg när jag var hos läkaren. Känns som evigheter sen.
Jag förstår att du bokar in ett tidigare VUL, även om det innebär att åka 25 mil.
Det är klart att det är skönt på ett sätt att de omkringen tycker att adoption inte är något konstigt i sig, jag förstår att det är svårt med din svärmor, men hon kanske bara behöver lite tid att vänja sig vid tanken. Sen blir det kanske skillnad när det verkligen är en individ av kött och blod som hon ska förhålla sig till och inte bara en astrakt tanke.
Jag fortsätter att hålla mina tummar allt jag kan för er.
NN, inget nytt från läkaren, men det kommer väl så småningom.
TT, tummarna är blå!
Fick en ny läkartid igår, så den 14 juni blir det spännande.
I dag ligger jag hemma sjuk, har åkt på värsta förkylningen. Känns om jag blir sjuk mkt lättare än innan, kanske är det bara otur eller så är min kropp känsligare.
Hur går det Snigelkatt och Pimpinellan, och alla andra vi inte hört av på ett tag?
Härligt att HCGt låg rimligt och riktigt bra att de håller koll på alla andra värden med.
Mm, jag vet inte om det är inbillning heller eller om det har ett samband men jag antar att det inte är helt otänkbart att man blir mer mottaglig när man är stressad och allmänt knäckt. Jag känner mig bara som ett stort problem, jobbet blir lidande och jag känner mig svag. Känns som om jag klagar hela tiden med, och jag är ledsen att ni blir får ta emot en hel del av det.
NN, du menar alltså att din sjukdom ger en förhöjd risk för blodproppar och att ingen av dina läkare har satt det i samband med dina mf. Är det så att säga allmänt känt att din sjukdom kan öka risken för blodproppar? Kanske bör du själv påpeka detta samband nästa gång och verkligen kräva att behandlas utifrån detta.
Det vore sorgligt om det var så uppenbart men att alla missat detta, men kanske kan det båda gott inför framtiden.
Och du tack, det är inte alltid så lätt men jag vill inte förvandlas till en bitter och ständigt klagande surtant men ibland behöver lite saker ut.
NN: Rent generellt så verkar många gynekologer pinsamt dåligt insatta när det gäller upprepade mf och att de då inte är pålästa på vad din sjukdom innebär i sammanhanget är kanske inte konstigt. Det gör det så klart lätt att klandra sig själv för att man inte har haft bättre koll osv men det är verkligen inte så det ska vara och du ska verkligen inte lägga någon skuld på dig själv. Jag håller med Tant T, försök blicka framåt.
Tant T: ta en dag ledigt, världen går inte under för att du inte jobbar en dag och om det faktiskt gör en skillnad så är det obetalbart. Ta hand om dig och kom i håg att på listan av vad folk ångrar mest med sitt liv innan de dör är att de jobbat för mycket.
Nu kan man så klart gilla sitt jobb och faktiskt vara rätt lycklig med det men jag tror inte att man ska låta sin pliktkänsla gå ut över "viktigare" saker.
Kramar till tråden