30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Nikki, det är extremt ovanligt att få 3 mf i rad så du har oddsen på din sida och fyra försök är väldigt normalt så börja inte oroa dig för ivf osv än.

Hej igen

NN, jag är sjukskriven till den 8:e. Jo, jag känner till KBT så till vida att min svägerska har gått en hel del i sån terapi och att jag haft vänner som läst till kognitiva beteendevetare men rent praktiskt så blir det något nytt.

För tillfället så är vi de enda intressenterna på huset (jag hoppas att det fortsätter så) så det är mer att hon ska acceptera vårt bud. Det har varit alldeles för överprisat.

Nikki, bra att du får sköldkörteln kollad iaf. Jag håller tummarna för er.

Pimpinellan, läser du någonsin tråden? Hur är det med dig?

Trist med förkylning MTC, hoppas att du kryar på dig.

Jag tror att det är den form av terapi som passar mig men vi får väl se. Jag hoppas verkligen att det hjälper för jag är less på att må pissigt och inte vara "mig själv".

Skönt att du kan ha lite hopp mitt i allt elände och skit, Pimpinellan. Var skickar ni ansökan om ED, om jag får vara nyfiken.

Lyckades överleva läkarbesöket i dag. Det kändes bättre denna gång. Jag är fortsatt sjukskriven fram till den 19:e, tanken är att jag ska vila lite till och hinna med min första terapisession (den 15:e, NN) innan jag börjar jobba igen.

Allt mer el mindre ok med er andra?

Men NN, det låter sjukt spännande!

SoB, 50% är verkligen inte fy skam! Om det går med 5% chans så ska väl det inte vara omöjligt för er :)

Hur går det NN? Jag vill inte pressa dig men jag är allt lite nyfiken.

Nikki: Tråkigt att höra att du känner dig förbisedd. Det är så klart svårt när man har olika sätt att hantera känslorna på och jag förstår din känsla av att inte orka med att hantera vänners reaktion också och att fel eller rätt, för den delen, kommentar kan få bägaren att rinna över. Det är svårt men det är precis som Icka säger lätt att glömma männen i allt det här och kanske bär din man på ett stort behov att få prata om det som hänt för att hantera den förlust han känner.
Jag hoppas att helgen trots allt bjöd på lite glädje med.

God morgon!

Sitter på tåget på väg in för första arbetsdagen på 2 mån. Känns nervöst och jag känner mig lite stressad av det, men det kommer säkert att bli ok när jag väl är på plats.
NN, precis jag hade första KBT sessionen i torsdag. Det kändes bra, hon kändes sympatisk och ingav förtroende. Det känns riktigt bra att göra någonting åt min situation till sist.

Jag blir så glad att höra att ni kanske kommer att bli föräldrar tidigare än väntar. Ni förtjänar lite goda nyheter.

SoB: väntan på BIM är drygt, jag hoppas att väntan är värt det.

Tack, NN. Jag förstår om det är en omvälvande period men tror du inte att många av de tankar ni har om biobarn kommer av sig när ert barn väl är hos er?
Samtidigt känns det väldigt klokt att verkligen bearbeta allt ni varit med om.

Första dagen var jobbigare än jag hade förväntat mig. Många av de överväldigande känslor som jag hade innan jag blev sjukskriven kom tillbaka och jag möttes av överraskningen att min kontorskamrat är gravid igen.
Dagen slutade dock bättre då mim chef och jag hade ett möte om arbetssituationen och vad som kan göras för att jag ska bli bra igen, något som måste göras i danmark, och att han klart och tydligt sa att jag verkligen inte ska börja på heltid direkt utan ett par timmar per dag och att jag ska vara helt ledig de dagar jag har terapi och sen ska vi se hur det går och öka eller minska utefter hur jag klarar av det. Jag var helt chockad. Jag känner mig grymt lyckligt lottad.
Pengar ska jag inte bekymra mig om utan jag får lön som vanligt och kommunen ersätter honom och det som inte täcks betalar han. Jag skulle bara fokusera på att bli bra igen. Jag har alltid vetat att han är en otroligt bra person men det här är mer än jag hade kunnat drömma om.

Ok det här blev lite långt men...

Många kramar till er alla

Tack, alla. Jo jag ska verkligen ta chansen och se till jag tar det steg för steg så jag inte drattar omkull igen, det vore för dumt.

Livet känns lite lättare nu när saker har lagt sig en del men jag har fortfarande rätt dåligt med buffrar och ibland krävs det så lite för att hela situationen bara ska ramla ner över mig som en stor sten.
Det var otroligt jobbigt att inse att min kontorskamrat är gravid igen. Hon är en otroligt fin person, som tur är, och tar verkligen hänsyn till mig och jag önskar henne allt gott. Trots det så är det jobbigt att behöva ha den konstanta påminnelsen av min egen situation. På något sätt måste jag komma förbi den känslan, just nu vet jag bara inte hur.
Jag är verkligen så otroligt less på allt kring den här barnlösheten just nu.

Det här blev ett långt egoinlägg.
Hur mår ni andra?
Pimpinellan hur går det med planerna på ED?
Saft och Bulle, hur går det?
NN, gav ni upp inseminationsplanerna när ni fick de andra nyheterna?
Vilka andra är aktiva på tråden nu?

Kram