Missed abort

Usch så hemskt. Beklagar sorgen! Jag var nästan i vecka 14 och tycker det har varit fruktansvärt. Att jag blivit lurad så länge osv. Vi, jag och min sambo kommer försöka igen så snart som möjligt känns det som nu. Jag mår rätt ok måste jag nog säga. Trots omständigheterna. Jag fick ont i går eftermiddag och blödde ut en hel del och nånting damp ner i toan... kanske var det moderkakan eller så... plump sa det och försvann... efter det verkar det avtagit. Jag fick ta alvdeon då igår... Nu längtar jag efter att komma ut ur lägenheten, har ju varit hemma hela veckan på grund av streptokocker också...

Har varit med om samma sak som många av er andra. Vi var på ultraljud i vecka 14 och trodde att allt var bra men det visade sig att bebisen/fostret dog i vecka 8 + 2. Fick inte välja skrapning utan blev hemskickad med tabletter. Fick inte särkillt int men det var otroligt jobbigt psykiskt att själv behöva starta missfallet och sedan se delarna av det som skulle ha blivit vår älskade bebis spolas ner i toaletten.Efter ca 2 veckor fick jag ont i magen och tyckte att blodet började lukta. Åkte in till kk och då hade moderkakan fastnat, de drog ut den utan bedövning och det gjorde skitont!! Blev hemskickad med nya tabletter för efter ett vul kontaterade man att hinnsäcken fortfarande var kvar. Ska på återbesök om en vecka och har inte allt kommit ut då så ska jag äntligen få bli skrapad! Vill ju gärna att kroppen och livet ska bli normalt så fort som möjligt igen, vi vill ju fortfarande ha en bebis!!Kan trösta alla er som har haft oturen att råka ut för detta under er första graviditet med att vi har en 10 månader bebis här hemma och när jag var gravid med henne så kändes det precis som med denna graviditeten, ingenting var annorlunda. Men visst, om vi har turen att bli gravida igen så kommer man nog att känna sig väldigt orolig....man måste nog försöka att leva som vanligt trots allt, men självklart är det viktigt att sörja det lilla liv som påbörjades men aldrig fick fortsätta. Märker på min omgivning att det är ok att vara nere ett par veckor men nu tycker nog många att vi måste släppa det och gå vidare, inte ok att vara ledsen längre?!hade varit skoj om vi här inne kan följas åt och stötta varandra under denna jobbiga tid och sedan också förhoppningsvis under en ny graviditet??!!Styrkekramar till er alla!!