• maria204

    Missed abort

    Jag gjorde en skrapning igår, fick reda på Ul i onsdags (v.13) att mitt barn var dött. Jag tror att jag har accepterat, och ska försöka gå vidare och inse att det här är sådant om händer. Jag vill gärna vara med och följas åt. Jag ska invänta en mens, sedan ska vi försöka igen.

    Personligen tycker jag att det var skönt att göra en skrapning, vakna upp och veta att jag slipper vänta ut fostret, se alla klumpar... Det jobbiga är att tänka om, och tänka vidare. Man är ju så inne på att bli mamma i sommar. Dessutom har jag en syster som ska ha barn i juli.

  • maria204
    Anonym (ledsen) skrev 2010-02-20 15:05:07 följande:
    men blöder du oxå mycket fortfarande ?
    Nej. Som en lätt mens ungefär. Lite värk i livmodern, men inte så att jag behöver ta tabletter. Det jobbiga just nu är att alla verkar tro att det är över, vilket det naturligtvis inte är.
  • maria204
    bomullshuve skrev 2010-02-21 10:27:31 följande:
    Jag förstår precis vad du menar!!! Min syster och jag var beräknade i samma vecka, det skiljde 3 dagar mellan våra BF... Det känns lite tungt, men jag tror att jag kommer vidare... Det svåraste skulle väl vara om man inte hinner bli gravid innan dess tror jag....
    Ja det tycker jag med! Det var så många som visste att vi väntade barn och nu vet vi ju att de kommer att leta efter minsta tecken på en ny graviditet. Inte lite press... En "positiv" sak är att jag har en god vän som gick igenom precis samma sak några veckor innan mig. Hon förstår mig och jag henne.
    I går var en jobbig dag. All bedövning från operationen hade släppt och verkligheten slog mig. Som tur är förstår min sambo mig.
  • maria204
    nedraterrax skrev 2010-02-25 12:41:13 följande:
    hej, har suttit och läst eran tråd och även om det verkar lite sent hoppar jag in i den. Sitter hemma tre dagar efter min efterkontroll av ett ma var i vecka 11 fast graviditeten avstannat ca v8-9. På något sätt var det viss lättnad när dom kunde se att kroppen klarat av allt själv. Var helt inställd på en skrapning och var jätteorolig för det. Och var kunde släpp alla tankar på "dom kanske såg fel på förra ultraljudet" och att allt skulle vara normalt och hjärtat skulle slå igen. Innan det kunde jag inte börja tänka på vad som händer nu. Vet inte om jag kunnat börja tänka otroligt mycket på framtiden ännu men kan iaf tänka på att jag/vi vill försöka igen så snart det bara går. Har trott att jag är knäpp vissa dagar för jag bara gråter och några timmar kan jag göra saker och "glömma bort". Vill bara gå framåt och satsa på en ny grav som går hela vägen. Känns som alla kompisar går med stora magar eller vagnar just nu vilkat gör allt ännu mera trist och jobbigt. Alla så uppfyllda och lyckliga av vad som skall hända med dem och jag förstår att det är jättesvårt för dom att sätta sig in i hur man mår.  Skulle vara jätteskönt att få följas åt med några som förstår vad som hänt och hur man mår när man skall försöka igen. bomullshuvu; hoppas det gick bra på din efterkontroll.
    Hej! Kanske den här tråden skulle vara något för dig också?
    www.familjeliv.se/Forum-1-62/m50912504.html
  • maria204
    Anonym (ledsen) skrev 2010-03-23 10:15:44 följande:
    Min mens lyser fortfarande med sin frånvaro och jag vågar inte riktigt ta reda på hur det ligger till än för jag orkar inte bli besviken vilket jag blir även om jag försöker intala mig att jag säklerligen inte är gravid utan det bara är hjärnspöken och önskan av att så ska vara fallet som gör att mensen inte riktigt kommigt igång än.Jag hade ma 13-14/2 blödde mer eller mindre 1½v efter men sedan inget mer.....När fick ni era första menser efter?
    Jag fick min 30 dagar efter min skrapning. 4-6 veckor efter ett missfall sa min läkare var normalt. Det kan säkert ta längre tid utan att du behöver oroa dig.
Svar på tråden Missed abort