Missed abort

Hej tjejer!

Har läst igenom hela tråden och hoppas på att få hoppa in här hos er. Verkar så skönt med stöd och förståelse mellan er.

Jag och min sambo väntade vårt första barn den 10 december. Inget planerat men ack så önskat. Förra tisdagen skulle vi på UL. Vi var då i vecka 13 och eftersom jag inte blödit eller haft några problem hoppades vi på det bästa (även om jag anade något redan innan). Ultraljudet blev som ni förstår inte vad vi lyckligt hoppats på utan det visade sig att fostrets hjärta slutat slå under vecka nio. Även om jag anat något inom mig blev jag otroligt ledsen. Sambon också. Vi som pratat och drömt om framtiden. Efter inskrivningen på MVC köpte vi till och med små bebiskläder. Något som jag redan älskade försvann.

Vi fick reda på att vi skulle vänta en vecka och att kroppen förhoppningsvis skulle "sätta igång" missfallet av sig självt. Detta har inte hänt och imorgonbitti har vi tid för att få hjälp på sjukhus. Känner mig otroligt ledsen. Besviken. Och som många andra skrivit, lite lurad.. Känner mig lite nervös inför morgondagen då jag inte riktigt vet vad som  väntar mig. Känns så hemskt att mitt barn nu ska bli nerspolat i en toalett. Fyfan.

Ivf så hoppas vi på att kunna försöka igen snart och jag hoppas på att få hänga på här hos er.
Ledsen för att jättelångt meddelande.. har visst lite avskrivningsbehov...

Hej alla och tack för alla fina och stöttande kommentarer!

Nu är det iaf gjort och på något vis är det ju skönt att ha det avklarat även om det känns jobbigt varje gång jag går på toaletten och påminns om varför jag blöder. Själva proceduren gick nog rätt bra. Vi kom till sjukhuset tidigt på morgonen och jag fick 4 tabletter .Vid ett-tiden då ingenting hade hänt fick jag ytterligare två tabletter. Därefter dröjde det ytterligare någon timme innan jag började blöda. Det kändes fruktansvärt att gå på toaletten och även fast jag förberett mig mentalt så började jag gråta då jag kände hur det rann ur mig. Sambon var med hela tiden och var hemma under gårdagen också. Så otroligt skönt att vara tillsammans bara vi två. Nu har jag lite värk i magen och blöder fortfarande en del. Jag hoppas bara att allt har kommit ut ordentligt så att man kan börja läka, både i kroppen och hjärtat.

Håller tummarna för att slippa infektioner och att nästa mens ska komma så fort som möjligt. Himla skönt att komma in här och läsa era ord och känna lite hopp inför framtiden även om jag måste säga att det känns rejält att se alla "väntar barn i december"-trådar. Även om jag såklart är jätteglad för alla som blir gravida och som det går bra för så antar jag att det tar ett tag innan den här känslan av orättvisa lägger sig.

Hur är det med er alla? Anonym (MA jag med!) - hur gick det att träffa din vän? Förstår att det måste vara en splittrad känsla och oerhört tungt.

Kramar tillbaka till er alla! Hoppas att ni har det fint i sommarvädret!

Hej igen alla.

Här är det sisådär. Var på akuten idag efter att ha ont i magen under helgen och det visar sig att jag har rester som inte kommit ut ännu och en infektion. Nu blir det antibiotika och ytterligare en kur för att få kroppen att stöta ut resterna. Det blir den tredje kuren. Lyckas inte detta så blir det skrapning på torsdag, om infektionen hunnit ge med sig tills dess.

Håll tummarna nu alla. Är så himla trött på att allt bara skiter sig. Att få reda på missfallet var fruktansvärt i sig men nu vill jag få gå vidare, så pass det går iaf. Det känns så jobbigt nu och på något vis är det som att jag bara blir mer och mer ledsen över missfallet istället för tvärtom. Sjukskriven kommande veckan iaf.

Längtar så efter att få nästa mens och få komma igång igen.. Ja, ni förstår nog alla hur jag känner nu.

Stora kramar. Hoppas ni haft en fin helg.

Hej alla,

fortsätter att skriva av mig här. Även om det är många som bryr sig så känns det som att det är här folk verkligen förstår än.

Känner mig så himla frustrerad över att allting är så besvärligt. Missfallet i sig känns förfärligt fruktansvärt jobbigt. Kan inte det räcka? I måndags gjorde jag min tredje medicinska behandling men det har inte hänt någonting. Om antibiotikan hjälpt bort inflammationen tills imorgon så blir det en skrapning imorgon. Vill ju bara att saker ska börja gå åt rätt håll. Sluta blöda, få igång ägglossningen och försöka igen. Längtar så mycket och just nu känns det bara som att saker står stilla...

Om en månad känns det säkert bättre men just nu.. Suck.

Skönt att läsa om er andra som plussat och som börjat få blodfria dagar. Härligt med lite positiva historier

Hur står det till med alla? Har ni haft en härlig midsommar?

Själv har jag varit ute på landet och tagit det alldeles fantastiskt lugnt. Härligt. Fuskade lite och badade också. Är så trött på att inte få ha något liv och bara titta på medans sommaren försvinner. Igår var jag på en sista läkarkontroll och gjorde gravididitetestest som visade negativt. Äntligen! Gjorde ultraljud som såg bra ut, dock hade jag en del vätska kvar och en liten cysta. Hon sa att det borde försvinna inom några veckor.

Igår drack jag rosevin och det märks att det är länge sen jag drack alkohol överhuvudtaget för det är så lätt att dricka lite för mycket. Känns lite skamset idag. Haha.

Håller tummarna för mens snart också. Tjoho.