Missed abort

Jag välkomnar nya in i tråden... även om vi alla önskar att ni sluppit vara här hos oss om ni förstår vad jag menar.
Det är inte plättlätt att gå igenom detta, man känner sig sviken och lurad. MEN; här stöttar vi varandra och försöker se positivt på framtiden...

Hej alla och tack för alla fina och stöttande kommentarer!

Nu är det iaf gjort och på något vis är det ju skönt att ha det avklarat även om det känns jobbigt varje gång jag går på toaletten och påminns om varför jag blöder. Själva proceduren gick nog rätt bra. Vi kom till sjukhuset tidigt på morgonen och jag fick 4 tabletter .Vid ett-tiden då ingenting hade hänt fick jag ytterligare två tabletter. Därefter dröjde det ytterligare någon timme innan jag började blöda. Det kändes fruktansvärt att gå på toaletten och även fast jag förberett mig mentalt så började jag gråta då jag kände hur det rann ur mig. Sambon var med hela tiden och var hemma under gårdagen också. Så otroligt skönt att vara tillsammans bara vi två. Nu har jag lite värk i magen och blöder fortfarande en del. Jag hoppas bara att allt har kommit ut ordentligt så att man kan börja läka, både i kroppen och hjärtat.

Håller tummarna för att slippa infektioner och att nästa mens ska komma så fort som möjligt. Himla skönt att komma in här och läsa era ord och känna lite hopp inför framtiden även om jag måste säga att det känns rejält att se alla "väntar barn i december"-trådar. Även om jag såklart är jätteglad för alla som blir gravida och som det går bra för så antar jag att det tar ett tag innan den här känslan av orättvisa lägger sig.

Hur är det med er alla? Anonym (MA jag med!) - hur gick det att träffa din vän? Förstår att det måste vara en splittrad känsla och oerhört tungt.

Kramar tillbaka till er alla! Hoppas att ni har det fint i sommarvädret!

förstår helt din känsla, för oss har det nu gått snart 4 månader sedan MA och det är ett helvette med stressen och pressen både från sig själv och ALLA andra som frågar om det inte börjar bli dags för nr 2 snart.... jo jag tackar jag!

Hej igen alla.

Här är det sisådär. Var på akuten idag efter att ha ont i magen under helgen och det visar sig att jag har rester som inte kommit ut ännu och en infektion. Nu blir det antibiotika och ytterligare en kur för att få kroppen att stöta ut resterna. Det blir den tredje kuren. Lyckas inte detta så blir det skrapning på torsdag, om infektionen hunnit ge med sig tills dess.

Håll tummarna nu alla. Är så himla trött på att allt bara skiter sig. Att få reda på missfallet var fruktansvärt i sig men nu vill jag få gå vidare, så pass det går iaf. Det känns så jobbigt nu och på något vis är det som att jag bara blir mer och mer ledsen över missfallet istället för tvärtom. Sjukskriven kommande veckan iaf.

Längtar så efter att få nästa mens och få komma igång igen.. Ja, ni förstår nog alla hur jag känner nu.

Stora kramar. Hoppas ni haft en fin helg.

Hej!

Jag beklagar verkligen det jobbiga du och alla som svarat på den här tråden har behövt gå igenom!!

Håller just också på att gå igeon samma sak.. Åkte in akut natten till fredag, mer på grund av oro än något annat. Hade en liten blödning som pågått i två dagar så jag ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka in.
Väl därinne konstaterade läkaren MA.. Trodde vi var i vecka 13, men det visade sig att båda vår små knottar dött mycket tidigare, i v.8 resp 9.
Fick ingen medicin, de hoppas att min kropp ska klara det på egen hand.
Har börjat blöda lite mer nu, men det känns så tungt att vänta på att dem man längtat mest efter ska blöda ur en.. (ursökta ordvalet)
Har fått en tid först den 23:e så jag hoppas att allt ska vara färdigt då, men annars får jag välja på medicin eller skrapning då.

Känns fruktansvärt tungt, vi har väntat och längtat i 18 månader på att plussa, och nör vi tror att det är vår tur så blir det MA.

Men, vi har bestämt oss för att våga försöka igen, så fort min kropp är redo.
Hoppas ju att min kropp fortfarande ska vara inställd på att vara gravid, så att det kan få gå fort.. Och gör det inte det så ska vi inte ge upp!
Nu vet vi att det funkar, att vi kan bli gravida trots allt det tunga som pågår just nu..

Skickar många varma styrkekramar och tankar till er alla!

Jag (TS) får skriva till mig på BF listan till 23 dec :)
Hur är det med er andra? Bommulshuve, anonym (ledsen), sommarbebis 2010 och er som jag pratat med? Kram

Jag sticker in ett huvud och säger att jag finns här.. men nu vill jag bara förföra.. hehe...

GAAAAAAAAHHH!

JAg blir tokig över att jag tycker livet känns orättvist. Men var och varannan av gamla bekanta på FB skriver om att de ska få barn. 3 av mina vänner har precis fått barn, jag skulle ha varit en av dem och jag skulle dessutom fått två. Jag kände mig speciell över att bära två (kände mig lite utvald).
Men för mig blev dte plattfall och nu är det enda man vill att bli gravid igen och det verkar ju inte funka. VARFÖR kan det inte bara ske? Skulle vara en perfekt bröllopspresent, vi ska ju gifta oss sista helgen i Juli och skulle vara dne lyckligaste bruden någonsin om jag fick gå mot altaretet med mannen jag älskar och vårt blivande barn i magen.

Varför känns det som om alla andra är gravida och inte jag?

Det kanske lät som att jag inte var glad för de som är gravida, det vill jag väl framhålla att jag är samtidigt som bitterheten och och avundsjukan gör sig påmind.

Känns ju hemst att känna sig glad över att inte vara den enda ickegravida. Men jag hoppas att vi alla blir del av den där skaran som är gravid och går med sin stora gravidmage stolt i vädret