Missed abort

Tack för alla era tankar! Det värmer ENORMT ska jag säga!

Har iaf halvgoda nyheter vilket är att cellförändringarna visade sig vara av typ II (medel) vilket känns rätt skönt. Det innebär att jag kommer att vara med om ett lättare ingrepp då de fryser ner cellerna. Fick tid redan nästa tisdag så det länns jätteskönt! De undrade till och med om jag ville göra det idag men typiskt nog har min mens blivit regelbunden precis denna gång och dök upp sent igårkväll så då gick det inte. Haha.

Som jag förstått det kommer jag göra det här ingreppet nästa vecka och sedan blir det som vanligt efter liknande ingrepp fyra veckor utan bad och sex. Sedan har jag återbesök om 6 månader och om inga förändringar syns där har jag ytterligare ett om tre månader och sker samma sak då blir jag "friskförklarad". De rekommenderar att vänta med att bli gravid tills efter dessa 6 månader men jag vet inte hur jag ställer mig till det. Med tanke på att min förändring var av grad II och inte III tror jag att vi kommer försöka efter dessa fyra veckor.. Hoppas nu bara inte att mens och annat blir oregelbunden igen.

Det är bara att fortsätta kämpa på! Känns lite lättare efter detta besked iaf.

Stora kramar till er alla underbara brudar!

Skönt att höra att allt går bra! 

Här kom menshelvetet idag, jag har haft det bra sista tiden och mått bra , kunnat slappna av och ha roligt, inte räknat dagar och testat eller någonting, men för någon dag sen kändes det som att jag ramlade ner i ett svart hål, och nu när mensen kom igen så känns allt skit.... skulle blivit mamma om mindre än en månad, känner mig helt håglös, stressad, kan inte koncentrera mig, vill ingenting, inget är roligt vet knappt om jag vill ha några barn för tillfället, känns bara så jävla jobbigt hela grejen... Har kört på som vanligt sen i maj då MA:t var men man kan uppenbarligen inte låta bli att hantera saker hur länge som helst...Så här som jag mår nu har jag aldrig mått förr, känner inte igen mig själv....

På ett sätt känner jag mig så himla fånig, gå och må dåligt för det här, det är ju fem månader sen nu.. men det kanske är därför det kommer nu, tillåter mig ju inte riktigt att må dåligt, är en väldigt "duktig flicka" jämt och vill helst vara bäst på det mesta... men man kanske inte kan va det jämt, förr eller senare hinner livet ikapp... vilket jag lätt kan sitta och säga till folk och skriva här på ett trovärdigt sätt.... men innerst inne så "tror" jag inte riktigt på det ändå och tycker att jag ska vara "duktig" och bäst iaf...

Tänkte iaf att jag skulle ta lite hjälp med det här måendet, jag kan ju uppenbarligen inte hantera det här själv... så jag bokade en tid hos kuratorn på Gyn, ska dit imorgon.  Började nästan gråta i luren när jag bokade tiden... 

 Hoppas ni andra mår bättre än mig....

Kan även säga att det är så skönt att veta att ni finns och att jag inte är ensam...

Kramar till er!!! 

Hej!
hoppar in här jag med då jag nyligen har fått missfall :(
Fick reda på det i tisdags då jag åkte in pga små blödningar.
Jag skulle ha gått in i v.12 denna dag då dom upptäckte att fostret
inte hade nåt hjärtljud... fostret var död sen v.8 =( känns förjävligt att
jag hade gått i 4veckor utan att kroppen reagerade och jag kände mig
fortfarande gravid. Iförregår kom "det" ut och jag hoppas nu att det var
allt som kom ut så jag slipper skrapning, ska dit på fredag och kolla igen.
Allt bara rasade och nu känns allt så hemskt! vi hade inte planerat detta men
det var så välkommet och vi var jätte glada. Nu vet jag inte hur vi ska göra framöver,
min man vill göra ett nytt försök men jag är såå rädd att det ska hända samma sak
nästa gång! hur länge ska man vänta innan ett nytt försök?

beklagar till er alla som också varit med om detta hemska. 

tjohooo!!!  nu har jag testat med 3 olika tester.... och de säger alla det samma, vi har ett