Missed abort

Hej på er!

Jag är  ny här och jag hittade hit för att jag febrilt försöker läsa på om allt vad gäller misfall, MA osv. Är idag i v 7+3 tror jag (första knyttet). Gjorde ett VUL för 3 dagar sen och man kunde inte se något pickande hjärta. Läkarn trodde kanske att jag inte var så långt gången som jag trodde och jag ska på nytt VUL på torsdag nästa vecka. Men denna oro och denna väntan!!!!!

Men så trillade jag som sagt in här.. Härligt! Vilken positiv tråd! Från att bara tänka nattsvarta tankar kom jag på mig själv att lungt känna att; ja.. om detta går åt skogen så kommer vi få fler chanser..  Det är den bästa tanken jag haft sedan i tisdags. Fasen va glad jag blev att läsa om den lycka som uttrycks av så många här!
Jag få tacka för att min sinnesstämning känns något lättare! =)

Knyttet lever inte....

Fick reda på det i torsdags och allt har varit en jävla dimma sedan dess.. Imorrn framkallas ett missfall.. FY FAN för att gå omkring med alla grav-symptom, svullen mage osv.. Känner smått panik för jag vill bara bli "normal" så att kroppen kan återhämta sig, att vi kan börja försöka igen så att hoppet tänds..
Känns så tomt och så sjukt bissarrt!!!! Här sitter jag på jobbet (!?!?!) och inväntar tisdagen så att jag kan få missfall?!?!??!?!

Jag vill påstå att jag inte kände något på mig.. Men å andra sidan så hittade jag in hit.. slump? Tur i alla fall att jag redan innan såg massor av era solskenshistorier... Tror det gör mitt helvete liiiite lättare!

Tack!

Känns så overkligt nu... För ett par dagar sedan var jag gravid, idag sitter jag på jobbet som att ingenting har hänt, och imorrn ska jag ha missfall! Var nyss och spydde (fantastiskt med dessa gravid-symptom när man inte är gravid!) Gummisnodden som håller ihop byxan jag inte kan stänga pga att jag blivit för tjock hånflinar mot mig...

Fick ett push-meddelande på mobilen: Idag går du in i v 10! RADERA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Och nu sitter jag uppenbarligen och tycker synd om mig själv också?!?!? Men men.. om inte allt för länge är den här mardrömmen över....

Flickanfin: Jag känner igen mig allt för väl och jag lider verkligen med dig!

I tisdags kl 08.00 sattes missfallet igång och tio minuter senare var jag nära medvetslös av smärtan... Har åkt in och ut på akuten sedan dess men allt lugnade ner sig till slut och i lördags mådde jag mycket bättre! Allt verkar ha gått "bra".. Så nu är det bara tid att läka som gäller...

Tack för ert stöd... har varit skönt att få skriva av mig!

Åhh jag håller tummarna för din skull!

Mimmis: Jag har hört att det är väldigt mycket lättare för dom som har fått barn..Kanske är en tröst!

En fråga.. Hur lång tid tar det innan gravtest visar negativt igen?

(Ett förmodat MA): Jisses att behöva vänta i 2 veckor..  Om du tycker det är jobbigt kan du försöka gå omvägar, privata vul eller gynakuten.. Då går det nog lite fortare..

Själv har jag börjat återhämta mig ganska ok.. Dax för mig att börja njuta av livet igen! Plussar visserligen fortfarande men det verkar som att blödningen är borta nu! =)

Idag är det fredag, solen skiner och "mitt vanliga jag" börjar komma tillbaka! Efter jobbet ska jag och killen njuta av att INTE vara gravida och njuta av årets första glas vin i det strålande vädret!!! Positivt tänk!!!!

När jag fick piller för att framkalla missfall gjorde det riktigt ont. Men jag tycker inte smärtan är något du ska oroa dig över.. Själv försökte jag se det som "övning" tills jag ska föda och få min "belöning".. För mig blev processen utdragen och jag var tvungen att vara hemma från jobbet i 3 dagar. Tror precis som övriga att du bör vara hemma, om inte annat för att vårda psyket.. Stort lycka till!!!

Jag har lite funderingar som jag hoppas att några här inne kanske känner igen.. Lite drygt 2 veckor efter mitt missfall började jag få ont i (vad jag tror är) äggstocken. Jag testade med en massa äl-test men dom visade negativt. Nu har jag haft ont till och från i drygt en vecka. Igår fick jag lite ljusrosa flytningar och det har fortsatt idag. Vad är det som händer? Är det fortfarande "rester" som ska ut? Kan det ha varit ägglossning utan att testet visar positivt... Har det hänt någon av er?

Börjar bli så himla trött och ledsen på att kroppen inte jobbar med mig....

Jag känner tyvärr igen mig.. Det är 4 veckor sedan vi fick konstaterat MA. Efter det har vi haft våra två största gräl någonsin.. Senast igår/inatt.. Jag tror att vi på något sätt tappade lite taget om varandra när vår dröm dog. Vi har den ju självklart kvar men den känns så avlägsen och overklig. Vi hanterar även sorgen otroligt olika.. Han är introvert och jag extravert. Jag gråter, han vill gå undan och vara ensam osv...  Och detta påverkar så många fler aspekter av vår relation än just missfallet.. Jag försöker hålla modet uppe men just nu är det riktigt tungt... 

Otroligt skönt att jag har min "låtsaskompis" FL att prata med... =)

Tack så jättemycket.. Du beskriver exakt hur jag har känt smärtan.. Så allt stämmer in på mig förutom flytningarna då.. Jag har haft ont några dagar längre än du och nu har jag knappt alls ont.. några känningar per dag. Jag antar att vi bara får fortsätta att göra det enda jag gör hela tiden... att väääääänta och se..

Ha ha... Måste faktiskt skratta... Fick oxå en ljusrosa flytning efter första sexet.. sen tog det 11 dagar innan jag fick det igen.. (Vi verkar nästan vara lite för lika.. MA nästan samma dag, samma namn, samma symptom...) Vi, eller framför allt jag, får väl vara uppmärksam på om flytningen blir brun och luktar illa.. Men jag tror fasen inte att det är infektion.. Känns inte så.. Vi får hålla tummarna!!!!