Suntan5 skrev 2011-04-27 10:15:26 följande:
Hej
Jag fick ett konstaterat MA i lördags i v 10. Sjukt jobbigt, har nästan inte blött något alls men haft en liten brun flytning som jag var orolig för. Jag känner mig så himla tom och ledsen och nu kommer inget ut.
Jag har en tid på fred för mediciskt hjälp att få ut det men jag känner mig jätterädd att det ska göra ont.
Detta var mitt tredje barn med en ny man och jag blev gravid i princip direkt efter att jag tagit ut spiralen i slutet av dec förra året.
Är det någon som har erfarenhet av om det är svårt att bli gravid efter ett missfall?
Hur har ni haft det relationsmässigt efter missfall? Jag känner mig väldigt ensam och kan inte se så krasst på det som min sambo gör. Han tycker liksom att det var ju lika bra eftersom det säkert var fel på barnet. Jag tänker såklart likadant men jag känner ändå en stor sorg och jag känner mig sårbar.
// S
Beklagar =(
Det kan ta ett tag innan det sätter igång och ibland behöver man få tabletter eller dyl. för att få ut. Jag fick cytotec för att få ut rester som fastnat.
Min sambo har stöttat mig något enormt och jag tror/vet att han har haft lättare att acceptera detta och speciellt det att det just har varit "fel" på barnet men han sa inte det till mig i början. Jag visste det ju också men kunde inte ta till mig det första dagarna. Han visste att om han sa det skulle han göra mig väldigt ledsen.
Jag tror att det är lättare för killarna att acceptera eftersom dem inte känner förändringarna inom en. Dem känner inte hormonerna spöka, illamåendet, ömmande bröst m.m. Därför är det säkert lättare för dem att gå vidare, det sa i alla fall min sambo till mig när jag frågade varför han gick vidare snabbare än mig. Sen så var han ledsen men ville inte visa det så mycket inför mig för att hjälpa mig. Jag är dessutom mycket mer känslig och gråter lätt medan han är mer inåtvänd och inte visar känslor lika tydligt.
Det kanske är din sambos sätt att bearbeta och gå vidare?
Kram!
