Inlägg från: sommarbebis 2010 |Visa alla inlägg
  • sommarbebis 2010

    Missed abort

    Förstår precis hur du känner, våra flickor var beräknade till 22 Juli och de skulle nog ha kommit redan i början av Juli. Skulle dessutom ha varit sjukskriven pga magen och de små liven från månadsskiftet april/ Maj så inget är som det borde ha varit.. Fick ju MA i slutet av Februari...
    Går banne mig inte att bara "glömma bort" att man vill bli gravid... Har hyffsad koll på min ÄL utan testerna men jag har ju hemma och då kan jag inte låta bli att testa.

    Jobbigt att du fått missfall igen och jag tycker att dte är lite dåligt bemötande av de på sjukhuset som säger att du bara fått din mens, inte kan tre test visa positivt om det inte är det...

    Hoppas att det blir vår tur snart och att det funkar hela resan igenom...

  • sommarbebis 2010

    Bara att ta nya tag Jag har bestämt mig för att inte köra med ÄL-test den här månaden, blir så stressad av det, vi ska försöka njuta av sommaren och köra utan en massa tester och hoppas på det bästa. Men jag är som dig, kollar på mammakläder och sitter ofta och drömmer om hur stor jag skulle ha varit nu i veck 34 med tvillingar... Saknar magen Gör väldans ont i hjärtat nu när det börjar närma sig deras BF.

    Hoppas ni haft en trevlig helg!

  • sommarbebis 2010

    Tror att jag har ÄL idag eller imorgon, har lovat mig själv att inte testa den här månaden. Idag är det exakt 13 veckor sedan jag födde mina flickor, å idag har jag gjort en minnestatuering med deras namn och fotavtryck, känner mig riktigt nöjd...

    Vill även välkomna alla nya i tråden, jag är inte aktiv allt för ofta längre, har känt att jag inte haft orken plus att jag försökt fokusera på annat...

  • sommarbebis 2010

    Har ocksåå väldigt svårt för gravida nu och nyfödda också. Det skär som en kniv i mitt hjärta och öppnar den svaga sårskorpan och saknaden och sorgen blir enorm. Sen har jag enormt avund och avsky till dom, livet känns så orättvist just nu

  • sommarbebis 2010

    Hej och välkomna alla nya, är dock ledsen över att ni ska behöva ta del av denna tråd då det vi gått igenom är jobbigt.

    Vad roligt att höra av dig TS! Du är den första och enda som blivit gravid i våran tråd tror jag. Själv är jag inne i en deppigperiod känner jag, skulle ha varit i vecka 35 med mina flickor nu och nästan sprickfärdig då jag inte skulle ha fått gå längre än till v 37. Blir jobbigar och jobbigar ju närmare bf jag kommer. Hoppas att jag kan få ett plus på stickan som kanske gör det hela lite enklare men vi missade ju ÄL den här månaden så jag vågar inte hoppas över huvudtaget
    Nu har jag iaf minnestatueringen av dom på ryggen, med deras små små fotavtryck, syns att dom inte var äldre än slutet av v17 när dom dog... Hoppas verkligen att ingen av oss ska behöva gå igenom det här igen. Vill ju så gärna bli gravid igen, önskar att jag är gravid när jag går upp mot altaret den 31/7, det vore ju en perfekt morgongåva att ge killen, en nerkissad sticka med ett plus på

  • sommarbebis 2010

    Jäklar vilken fart det blivit i den här tråden Roligt om man nu kan säga så, känns lite som att det är en ny generation som tagit över...

    Jag har fortfarande inte kommit ur min svacka än, närmar mig bf för mina flickor, skulle ha varit i vecka 36 nu (helt otroligt att det redan gått mer än 15 veckor sedan jag födde dom). Skulle ju bli igångsatt senast ivecka 37 då det var enäggstvillingar... Antingen skulle jag ha varit mamma redan nu eller så had ejag varit sprickfärdig... Det som är absolut jobbigast är att vi fortfarande inte fått svar på obduktionen...

    Igår satt jag och plåga mig själv genom att kolla mina "gamla" FL vänners sidor och kolla på deras tvillingmagar och och UL-bilder....

    Hoppas ni får en trevlig helg iaf...


  • sommarbebis 2010
    Mamaobabba skrev 2010-06-19 16:59:11 följande:
    Hu, vad ledsen jag blir för din skull! Vad hemskt!
    Jobbigt att behöva vänta på resultaten också!! Förstår att man vill veta vad som hände!
    Skulle vilja säga åt dig att inte plåga dig själv, men det är väl också ett sätt att bearbeta sorgen, att tänka på vad som kunde blivit.
    Det är ju bra att du är öppen med det i alla fall, så att det inte bara är du och sorgen.
    Man måste ju få sörja i sin egen takt, och det är ju svårt att "släppa det" så länge ni inte fått svar. Kanske kan det bli lättare att gå vidare sen även om det alltid kommer finnas med en..
    Skickar jag många varma tankar och kramar till dig.

    Skulle också fått tvillingar, dock inte förrän i december, så de var inte så stora.. Men, jag är mitt i blödningen nu, väntar på att jag ska få blöda klart nu.. Hoppas att allt ska vara "okej" sen.
    Man blev ju så otroligt glad och upprymd när man fick beskedet om tvillingar, misstänker att du / ni också blev det. På nåt sätt glömmer man bort det där med dom ökade riskerna. Fick ju reda på av en slump v 15 att jag väntade tvillingar då jag var på läkarbesök, var ointe menat att det skulle vara UL. Så killen fick tyvärr aldrig se dom vid liv

    Hoppas dock på att jag ska bli gravid så snart som möjligt så man får nåt annat att täänka på.. Man fick ju smak för att vara gravid nu.
    Jag ska ha mens på Onsdag och jag är nästan 100% säker på att den kommer då vi missade ÄL den här månaden.

    Men idag på jobbet är det grymt lugnt, vilket ha fått mig att börja leta efter grav-symptom som jag inte kännt av innan idag. Så jag tror att allt har sina naturliga förklaringar...

    Jag hoppass att du slutar blöda snart, hur länge har du blödit nu. Det är verkligen jobbigt och man vill bara att det ska ta slut så man kan börja om igen...
  • sommarbebis 2010

    Jag har ju haft enorma skuldkänslor, för alla er som försökt bli gravida.. Själv åt jag p-piller (i smyg, då jag aldrig trott att jag varit mammamaterial), sen blir jag gravid och min sambo blir överlycklig och sen blir det två och det känns hur maffigt som helst och sen vid UL i vecka 19 så lever dom inte längre och allt bara slits ifrån en...

    Har du haft mycket ont eller så nu under blödningarna?
    Själv så hade jag ju en "förlossning" på sjukhuset med mina, den värsta tänkbara. Allt gick fel... Plus att jag fick skrapas och på det lyckades jag få en infektion. Så man är ju på nåt sätt rädd att man blivit straffad för att man inte tidigare velat ha barn. Straffad genom att inte kunna få barn igen. Men jag hoppas verkligen att det går bra för oss alla i den här tråden

  • sommarbebis 2010

    Jag hoppas att kroppen sköter det däär åt dig så du slipper skrapas. Jag hoppas att vi alla kan peppa och stötta varandra hela vägen till plus

    Hoppas att det blir för er som för oss, vi kom varandra ännu närmare hemma. Har sett trista exempel på de som gått skilda vägar istället...

  • sommarbebis 2010
    Mamaobabba skrev 2010-06-19 17:42:22 följande:
    Äsch, ha inte skuldkänslor! Var lycklig över att du kan bli gravid, och var glad äver att du funnit mamman i dig! Kan inte tycka att det är fel att de som inte försöker bli gravida, blir det.. Kan kännas orättvist, det ska jag inte sticka under stolen med. Men, alla har sina liv, som er olika ut och olika anledningar till att vilja eller ej.
    Det som gör mig ledsen är de som inte tar ansvar för den graviditet/ det barn de faktiskt välsignats med.
    Har en kusin(som står mig väldigt nära) som flat out sa till mig att han önskar att han inte blivit pappa.. Sånt gör ont, sånt gör mig arg!

    Åh, fy vad jobbigt!! Kan inte ens föreställa mig hur det känns..
    Men, herregud, se det inte som ett straff! Livet är som det är; jobbigt, orättvist, tungt och fruktasvärt ibland. Utan att det finns någon anledning till det.. Sen kan det ju vara helt underbart och lyckligt också. Det är ju det som är det det härliga med att leva! {#emotions_dlg.flower}
    Hoppas som sagt att ni får bli gravida igen!

    Jo, jag har har ont.. Ganska rejält emellanåt. Men, det finns ju värktabletter, så jag tar dem när det är som värst, även om jag inte gillar att knapra piller.

    Har iallafall hopp om livet, trots att det är skittungt emellanåt!
    Mot plus!
    Smärtan är nog den största nackdelen med att kroppen sköter det själv. Jag fick ju morfin på sjukhuset så fort jag nämnde ordet smärta eller sa aj i princip.. Men det gjorde dock fruktat ont ändå. Framkallad smärta som det var i mitt fall går bara att ta bort topparna av smärta och detta med hjälp av morfin. Hon på avd sa att det gör mindre ont att föda barn då du kan ta bort smärta på ett annat sätt. Vet inte omd et var till nån direkt tröst.
    Hoppas att du mår bättre nu och att allt kommit ut...

    Skönt att höra att ni också kommit varandra närmare och att ni är precis som oss att vi kan läsa av varandra utan att det behövs ord..
    bomullshuve skrev 2010-06-20 20:06:08 följande:
    Visst är det märkligt att man utsätter sig själv för det och verkligen inte kan sluta...
    Är inne i en period då jag sitter och kollar dagligen, tror dte beror på att jag skulle ha varit grymt stor nu efter som det snart hade varit dags... Men varför gör man så?
Svar på tråden Missed abort