Missed abort

Förstår precis hur du känner, våra flickor var beräknade till 22 Juli och de skulle nog ha kommit redan i början av Juli. Skulle dessutom ha varit sjukskriven pga magen och de små liven från månadsskiftet april/ Maj så inget är som det borde ha varit.. Fick ju MA i slutet av Februari...
Går banne mig inte att bara "glömma bort" att man vill bli gravid... Har hyffsad koll på min ÄL utan testerna men jag har ju hemma och då kan jag inte låta bli att testa.

Jobbigt att du fått missfall igen och jag tycker att dte är lite dåligt bemötande av de på sjukhuset som säger att du bara fått din mens, inte kan tre test visa positivt om det inte är det...

Hoppas att det blir vår tur snart och att det funkar hela resan igenom...

Bara att ta nya tag Jag har bestämt mig för att inte köra med ÄL-test den här månaden, blir så stressad av det, vi ska försöka njuta av sommaren och köra utan en massa tester och hoppas på det bästa. Men jag är som dig, kollar på mammakläder och sitter ofta och drömmer om hur stor jag skulle ha varit nu i veck 34 med tvillingar... Saknar magen Gör väldans ont i hjärtat nu när det börjar närma sig deras BF.

Hoppas ni haft en trevlig helg!

Tror att jag har ÄL idag eller imorgon, har lovat mig själv att inte testa den här månaden. Idag är det exakt 13 veckor sedan jag födde mina flickor, å idag har jag gjort en minnestatuering med deras namn och fotavtryck, känner mig riktigt nöjd...

Vill även välkomna alla nya i tråden, jag är inte aktiv allt för ofta längre, har känt att jag inte haft orken plus att jag försökt fokusera på annat...

Har ocksåå väldigt svårt för gravida nu och nyfödda också. Det skär som en kniv i mitt hjärta och öppnar den svaga sårskorpan och saknaden och sorgen blir enorm. Sen har jag enormt avund och avsky till dom, livet känns så orättvist just nu

Hej och välkomna alla nya, är dock ledsen över att ni ska behöva ta del av denna tråd då det vi gått igenom är jobbigt.

Vad roligt att höra av dig TS! Du är den första och enda som blivit gravid i våran tråd tror jag. Själv är jag inne i en deppigperiod känner jag, skulle ha varit i vecka 35 med mina flickor nu och nästan sprickfärdig då jag inte skulle ha fått gå längre än till v 37. Blir jobbigar och jobbigar ju närmare bf jag kommer. Hoppas att jag kan få ett plus på stickan som kanske gör det hela lite enklare men vi missade ju ÄL den här månaden så jag vågar inte hoppas över huvudtaget
Nu har jag iaf minnestatueringen av dom på ryggen, med deras små små fotavtryck, syns att dom inte var äldre än slutet av v17 när dom dog... Hoppas verkligen att ingen av oss ska behöva gå igenom det här igen. Vill ju så gärna bli gravid igen, önskar att jag är gravid när jag går upp mot altaret den 31/7, det vore ju en perfekt morgongåva att ge killen, en nerkissad sticka med ett plus på

Jäklar vilken fart det blivit i den här tråden Roligt om man nu kan säga så, känns lite som att det är en ny generation som tagit över...

Jag har fortfarande inte kommit ur min svacka än, närmar mig bf för mina flickor, skulle ha varit i vecka 36 nu (helt otroligt att det redan gått mer än 15 veckor sedan jag födde dom). Skulle ju bli igångsatt senast ivecka 37 då det var enäggstvillingar... Antingen skulle jag ha varit mamma redan nu eller så had ejag varit sprickfärdig... Det som är absolut jobbigast är att vi fortfarande inte fått svar på obduktionen...

Igår satt jag och plåga mig själv genom att kolla mina "gamla" FL vänners sidor och kolla på deras tvillingmagar och och UL-bilder....

Hoppas ni får en trevlig helg iaf...

Jag har ju haft enorma skuldkänslor, för alla er som försökt bli gravida.. Själv åt jag p-piller (i smyg, då jag aldrig trott att jag varit mammamaterial), sen blir jag gravid och min sambo blir överlycklig och sen blir det två och det känns hur maffigt som helst och sen vid UL i vecka 19 så lever dom inte längre och allt bara slits ifrån en...

Har du haft mycket ont eller så nu under blödningarna?
Själv så hade jag ju en "förlossning" på sjukhuset med mina, den värsta tänkbara. Allt gick fel... Plus att jag fick skrapas och på det lyckades jag få en infektion. Så man är ju på nåt sätt rädd att man blivit straffad för att man inte tidigare velat ha barn. Straffad genom att inte kunna få barn igen. Men jag hoppas verkligen att det går bra för oss alla i den här tråden

Jag hoppas att kroppen sköter det däär åt dig så du slipper skrapas. Jag hoppas att vi alla kan peppa och stötta varandra hela vägen till plus

Hoppas att det blir för er som för oss, vi kom varandra ännu närmare hemma. Har sett trista exempel på de som gått skilda vägar istället...