Mamaobabba skrev 2010-09-13 00:04:41 följande:
Huvaligen, vännen!! Vad tungt du verkar ha det! Många, många styrkekramar!!!

Hoppas verkligen att cellprovet inte visar på något farligt, trots förändringarna..
Och.. vad jobbigt med allt på en gång! Vi finns här när du orkar "gnälla av dig" eller bara behöver prata. Kom ihåg det!
Det underbara äpplet var som sagt.. Underbart!! Vill genast tillbaka! Hed ett gäng underbara dagar med min storasyster.

Men.. jag missade ÄL och det har varit galet tungt den här månaden..
Hade en lätt breakdown när mensen kom i onsdags.. Därför har jag inte varit online.
Är så less på allt det här nu! Vi har försökt få en bebbe i snart två år.. och det är jobbigt att vara tapper och bara orka vidare.
Har inte helt tappat hoppet, men har en klar svacka just nu.
Är så trött på allas tips och råd(alltså inte era.. erat pepp är otroligt viktigt!!

); "det är bara att slappna av så ska du se att det går", "tänk inte på det".. osv. osv. Som om man inte försöker att bara slappna av och inte tänka på att bli gravid, hela, hela tiden! Hade önskat att det var så lätt..
Jag bara gråter så fort jag ser bebisar eller gravidisar på teve eller på stan, och det är rätt jobbigt eftersom det är världens babyboom i min umgängeskrets..
Är ju lycklig för alla mina vänner, men känner mig just nu illa tilltufsad och j*vligt förfördelad av livet.
Får försöka samla mig och ta tag i en fertilitetsutredning.. Det är väl det enda man kan göra!
Tack för att ni finns.

visst är ny härligt, vi var där i våras jag och min sambo, fast vi tyckte faktiskt bättre om boston... men det är kanske för att vi är lite lantisiga och känner oss lite bortkomna i stora staden
Jag förstår precis vad du menar med att man är trött på tips och råd... hade ju som du kanske såg en bit upp i tråden ett bryt häromdagen, och känner igen mig så väl i det du skriver. Är även i percis samma sits med kompisarna, det är i princip bara vi kvar nu som inte har en liten eller snart ska få en... Vi har ifs inte hållit på att försöka lika länge, men det snart 1 år sen vi började, och eftersom redan det känns tungt kan jag inte ens föreställa mig hur jobbigt det kan kännas med ett år till på det.... Jag hoppas hoppas att storken snart fattar att det är vår tur, för det är orättvist, hur orättvist som helst!
sköt om dig och leta upp ditt hopp igen, det finns där inne, även om det gömmer sig väl ibland.
Det finns människor här för dig!
Mamaobabba skrev 2010-09-13 00:09:21 följande:
Fy, vännen! Vad jobbigt! Du ska se att din kropp inte alls klappat ihop, den kanske bara bejöver lite längre tid på sig att "starta om"! Men.. om det är något du tänker mycket på kanske det kan vara värt att kolla upp?
Många varma kramar.
tack för dina peppande ord, de hjälper! jag tror egentligen inte heller att den har gjort det, men vissa dagar så är bara allt fel, spelar ingen roll vad man tror eller tänker....
stora kramar till dig!