MajMammor 2007 15

Grattis!!!!!!!!!

Ökar de om hon äter och/eller kommer i kontakt nått speciellt?  Är hon allergisk mot något? Annar låter det mer som atopiska eksem (böjveckseksem). Kyla och torr luft brukar generellt försämra eksem. Hydrokortison brukar hjälpa bra. Men det är viktigt att börja intensivt och smörja en gång/dag och sedan glesa ut det för att få bästa effekt. Kanske kan vara idé att smörja in hela henne med vanlig hudkräm varje dag för att hon inte ska bli så torr.
Eftersom de har blivit värre tycker jag att du nog ska be någon läkare titta på det.

3bus: Tufft just nu. Både S o M har varit och är riktigt risiga. Sådär så att jag  sitter med  telefonen i handen och funderarpå att ringa upp till barn. Men jag avvaktar, som vanligt, lite till. Dessutom har Ville visat lite tendenser till astma vilket INTE är vad jag vill. Men jag vet inte om det mest har med förkylning att göra eller om jag vägrat att se tecknena som faktiskt funnits  längs vägen. MEn han är fortfarande världens gladaste lilla  kille.  Dock är det lugna livet slut, ungen har övergått från att speedkrypa tillatt  springa! Så nu är  det träningspass från det att han vaknar tills dess att han slocknar  påkvällen.

Annars, ja  jag har börjat jobba igen. Maken har S  o M varannan vecka och V ett par helger ibland sådär. Allt det går över förväntan. 1 november måste vi ha bestämt oss. Jag vet vad jag vill men jag vet också att maken har varit rätt tudelad (lite  sent kanske). Men som sagt, på en månad kan mycket  hända.

Hahaha den manualen har V inte läst kan jag säga. Inte någon annan manual heller för den delen. Mailade du till fl-inboxen eller hotmailmailen?  För  hotmailmailen kikar jag aldrig i.Tack tack!Jo jag vet, men vi har själva sagt att 1november måste vi ha bestämt oss. Av den enkla anledningen att barnen måste få nått bra besked. Inte för att det blir lättare på något sätt alls. Utan snarare knepigare. Tror ibland att vi (läs jag) skyndar på processen lite mycket för att slippa tänka och känna. För jag är nog rätt tudelad egentligen. Bara det att jag inte kan svälja hans svek.

Parterapi har vi gjort ungefär 3000ggr tidigare och det har aldrig fungerat något vidare. Så jag vill inte. JAg vet att det kan låta tjurskalligt men har man prövat 3000 gånger tidigare så blir man tveksam den 3001:a gången. Det som fungerat tidigare är att vi har fått hjälp på varsitt håll och sedan kunnat prata om saken. Men jag vet inte. Det kanske egentligen vore värt ett försök.

Tiden har varit en grundläggande orsak. Eller kanske snarare tidsbristen, den ickeexisterande tiden för varandra. Tankar på att gå isär har funnits länge, i alla fall hos mig. Det har varit svårt att se att det finns någon kärlek kvar. Visst har vi haft bra perioder, det ska jag inte sticka under stol med. Men när den bra perioden övergått i en dålig period så har den oftat blivit mkt värre än den förra svackan. När vi sedan rest oss ur svackan har vi bara kommit halvvägs upp till starten. Lite som det där mattexemplet med snigeln som klättrar i en brunn, det regnar och den åker ned en halvmeter. Så efter tio svackor fanns det ingen bra period kvar längre. Utan bara mer eller mindre  svacka. Jag löste desperationen genom att slukas upp av barn, hus och renovering. Maken löste det genom att vara otrogen. Så ja, en specifik händelse fick mig att få nog. Men det var en kaskad av händelser innan som gjorde att vi hamnade där.
En del av mig ser det och kan se att makens otrohet inte var något lustigt. Den andra, känslomässiga delen, är fortfarande jävligt arg, sviken och ledsen. Han svek och det  kommer jag aldrig kunna förlåta honom för.

ja god jul på er brudar. Helt otroligt vad stora och söta ungar vi har!

Grattis!!!!!

Hejhej!
Jag har varit en passiv läsare som vanligt! Men nu så kanske det blir lite ändring.

Bortskämda? Ja ni, bra fråga. JAg vet inte. Inte med leksaker kanske. Vi försöker att inte köpa en massa saker till dem utan faktiskt göra saker istället. Dock går det ganska bra i stöpet när ingen av dem nu f¨r gå på dagis eftersom risken att Saga smittas av nått ytterligare skit är alldeles för stor. Så då måste vi försöka aktivera dem hemma istället. Så då blir det lätt lite nya saker hela tiden. MEn vi försöker i alla fall köpa saker som gör att de kan aktivera sin fantasi lite. Typ pysselprylar, ritsaker etc. vilket tas emot med glada miner. De har lugnat ned sig ganska mycket mina brudar och är riktiga pysseltöser. Herregud, tonvis med teckningar, halsband etc. blir det varje dag.
Tyvärr är väl Melina den som hamnat lite i skymundan senaste tiden. Ville behöver ju sitt, han klarar sig ju inte riktigt själv på samma sätt och Saga har varit så fruktansvärt sjuk. Lilla skruttan. Ja så nu ligger fokuset på att hon ska bli frisk. Men det märktes ganska tydligt på M att hon inte riktigt fick all uppmärksamhet hon behövde. Usch det känns så hemskt att inte riktigt räcka till för alla sina ungar. Men då ryckte superfarfar in. Så ja, nu hoppas jag att det ordnar sig.
Vi har ju efter en lång och rätt infekterad strid fått lov att vara hemma med Saga minst två månader till. Men som sagt, det är svårt att aktivera dem på samma sätt som dagis kan. Så jag sitter här och försöker komma på hur vi kan få den där stimulansen, sångerna, fysiska aktiviteterna etc. fast utan att träffa andra barn. Skönt att våren är i antågande.

Hej! Läser mest och skriver inget.
Men jag vill bara säga: Lycka till Mumi! Hoppas att allt går galant och att ni snart har er lilla plutt hos er. Kram kram!

Mumia: Grattis grattis grattis till lill(?)killen! Grattis till Ina som blivit storasyster. Säger som DP, lite orginellt att föda på toagolvet bara.... Hoppas att ni mår bra alla fyra.

DP Visst var det du som frågade om Ville fortfarande klättrar??? Joooo det kan man säga. Lampsvingar nr 1! Han fyller 2 i januari. Kan väl säga att det ändrat karaktär om man jämför med när han var 7-8mån. Nu är det mer klättra högt och sedan hoppa. Just den biten, att han hoppar och förväntar sig att någon tar emot är ganska besvärlig kan jag säga. Många blåmärken, fläskläppar och plåster blir det innan kvällen är slut. Det finns liksom inte nått slut på't.

Annars, Melina har varit en vecka på dagis! Tänk vad lite sällskap, andra barn att leka med och stimulans kan gära. Ojoj säger jag bara. Dessutom, vi hinner fokusera mer på Saga och framförallt kanske på Ville. Helt otroligt. Alla nöjda alla glada. Hihi

Kram

Grattis till alla småsyskon som är pågåg!
Här har solen strålat i flera dagar nu, lite regn på kvällarna. Men oj så underbart med sommar, hav och lite lugn och ro. Vi mår bra och har inte varit sjuka sedan april! Heeeeeelt galet. Annars är det mest måla hus som står på kartan för maken. Jag ligger mest i solstolen, känner mig tjock och orörlig. S o M har lärt sig simma men förbereder mest lillasysters ankomst i slutet av september. Inte för att vi skulle ha ett barn till egentligen meeeen så gick det som det gick när jag skulle byta spiral och den nya inte gick att få på plats!

Tack! Äsch, ingen fara med näsvisa frågor. Det är samma karl som innan. Vi lyckades under en av alla iva-vändor med Saga inse att vi trots allt behöver varandra, att det någonstans fanns en gnutta kärlek längst in. Så vi har lyckats reparera förhållandet till viss del. Långt ifrån där vi var en gång, men egentligen kanske bättre än innan..... Knepigt i alla fall oavsett det där med förhållanden.

Grattis!!Grattis!

Fina bilder på alla våra godingar......

Saga längtar inte till skolan på samma sätt som Melina gör. Hon säger ofta: nästa år mamma, då får jag börja nollan och då går jag i skolan. Då är jag stor, som Linda. Jag ska också bli doktor, som Linda..... Anar ni en idol?
Saga är mer: äsch, jag vill leka.... En brud som älskar klänning och en som hatar det. Spännande!

Ville är inte nådigt trotsig och vild den ungen. Herreguuuuuud! Han är klart en klass för sig, mer åt Sagahållet. Förstår inte vad som hänt. Från en lugn och harmonisk grabb till en fullständig vildbattning på ett halvår. Tokunge.

Lillasyster, även då lillfarmor kallad. Barnen vill kalla henne för farmor, ironiskt nog ser hon ut som farmor. Världens bästa bebis. Glad, nöjd, skrattar, äter, växer och andas som hon ska (alla de andra tre har ju sin astma.....). Tänk om vi bara kunde enas om ett tilltalsnamn. Hon ska få Christina efter ena delen i farmors dubbelnamn. Sedan var det allt med tilltalsnamn, vi har tusen förslag. Meeeen vi är aldrig överens. Har ca sex veckor på oss att komma på nått. Men vi får väl se. Får jag välja kommer hon heta Alva. Får maken välja, Vera.

Hm, varför inte. Alva Vera Christina är ju en superduperkombo ju. Så kallar kallar ungen för lillfarmor tills hon själv kan välja. Hihi! Ska genast föreslå det när vildingarna och sömntutorna vaknat.  Eller kallar vi henne helt enkelt kanske för finastina! Stina i sig är kanske lite väl likt Saga och Melina för min smak. Men vad sjutton.

Inte alls konstigt att Saga bara vill leka, tror egentligen hon tappat mer än 1år, nästan 2 om man tänker till lite. Har funderat lite på om Melina ska få börja på lekis och Saga gå ett år till på dagis. Men jag vet inte. De är så himla samansvetsade just nu och behöver verkligen varandra. Får vi bara vara friska kanske det känns som att Saga är mer redo för lekis (jaja, jag veeet, det heter inte lekis.....) om ett knappt år.

Det är under betänkande. Inget nej än.... Kan väl säga att jag blir mer och mer förtjust i det hela och framförallt i Vera. Men säg inte det till maken.......!