1977a skrev 2010-10-12 10:13:05 följande:
Jag vill kommentera detta med "att vara beroende av sin man" som frekvent tas upp som ett argument mot hemmaförälderskap. Det är en alldeles för snäv förenkling av verkligheten, och det känns inte sällan som att den som säger så tänker mer på en femtiotalshemmafru än på 2000-talets hemmaförälder-som dessutom lika gärna kan vara en man. Ett kändisexempel på en hemmapappa är operasångerskan Malena Ernmans man som lade sin karriär på is för att ta hand om deras barn.
Det finns säkert alla sorters hemmaföräldrar-precis som det finns alla sorters förvärvsarbetande föräldrar. Men jag tror INTE att majoriteten av hemmaföräldrarna står och skrapar med foten och sträcker fram handen för att den arbetande föräldern nådigt ska tilldela dem veckans hushållskassa. Det är en nidbild som framförs flitigt och som bidrar till att förlöjliga ochh förminska hemmaföräldrarna. Smaklöst.
Jag var hemmaförälder under ett par år. Jag har betydligt större ekonomiskt kapital än min man och såg självklart till att skydda det med ett äktenskapsförord. Omvänt skulle jag aldrig ha gått med på ett äktenskapsförord om förhållandet varit det motsatta. Vi har vidare betalat in betydligt mer privat pensionssparande till mig än till honom. Och vi har självklart delat rakt av på samtliga löpande inkomster. Det har liksom inte existerat i vår tankevärld att jag var "beroende" av honom. Hade jag mot förmodan velat bryta upp från relationen hade jag gjort det, och kunnat klara mig ekonomiskt, även om det inte blivit fett. Men det hade det å andra sidan inte blivit för honom heller. Men jag kan säga att med tanke på hur dagens arbetsmarknad och socialförsäkringar är uppbyggda så hade jag dessvärre inte vågat vara hemma om jag haft mindre gynnsamma förutsättningar. En förutsättning var förstås också en väldigt stabil relation där jag vet att den andra parten är en tillförlitlig medförälder även om VÅR relation skulle krascha. Med andra ord valde jag detta väldigt medvetet, just för att jag INTE var svag och beroende. Hade jag varit svag och beroende hade jag börjat jobba mycket tidigare än jag gjorde.
Självklart kan en hemmaförälder hamna i en destruktiv relation och på olika sätt bli beroende av eller underlägsen den andra parten. Men det kan lika gärna bli omvänt, att hemmaföräldern blir den dominante/dominanta. Detsamma kan inträffa i relationer där båda parter förvärvsarbetar, där en eller båda parter studerar, är arbetslösa, sjukskrivna eller något annat. Människor är individer, alla relationer och familjer ser olika ut. Hemmaföräldrar är-precis som alla andra människor-väldigt olika sinsemellan och har väldigt skilda levnadsvillkor.
Mycket klokt skrivet :)
