Katt i tratt
Vill dela med mig lite av mina tratterfarenheter de sista månaderna, och framförallt över den syn de veterinärer som jag haft att göra med har när det gäller trattbärande.
Jag lämnade in min katt Helios för perinal urethrostomi (penisamputation) på Regionssjukhuset i Helsingborg eftersom han knappt kunde kissa (för trångt urinrör). Själva ingreppet var ganska simpelt och ingen information om risker gavs. I väntan på operationen hade han kateter. Han lyckades ta sig ur sin tratt helt och hållet och dra ut katetern så de fick sätta en ny. Sedan opererades han, allt gick bra, det läkte fint och han kunde kissa själv en dag senare när smärtan lagt sig lite. Han hade därefter tratt med sele samt uppblåsabar krage. Andra natten efter operationen tog han sig ur tratten igen och slickade/bet upp såret så det behövdes en ny operation. Deras förklaring till det inträffade var att Helios är en "självdestruktiv katt" och att det var tråkigt att han "gjort så mot sig själv".
Tolv dagar efter vi lämnat in honom fick vi hem honom med ett öppet köttsår, eftersom såret dragit ihop sig och spruckit, samt en räkning på ca 34 000 kr (preliminära siffran var 5000 kr). Under bilfärden hem lyckades Helios ta sig ur tratten igen mitt på motorvägen. Lyckligtvis var vi två i bilen så vi lyckades hindra honom från att slicka på såret en längre tid. Det blev då i alla fall väldigt uppenbart hur han lyckats ta sig ur tratten, för halsbandet var extremt löst spänt: man kunde få in hela handen och underarmen under det. Den uppblåsabara kragen runtomkring hängde löst som ett halsband. Då jag ringde veterinären som skickat hem oss och påpekade detta var hennes förklaring att man inte kan sätta på en katt en tratt så att den inte kan ta sig loss eftersom de är så smidiga. Har någon annan hört den här förklaringen?
Efter andra oeprationen behövde han morfinplåster och två ytterligare smärtstillande. Efter hand som det fula såret läkte blev det svårare för honom att kissa och en dryg vecka senare var vi tillbaka där vi började med en katt som inte kunde kissa. En tredje operation behövdes. Som tur var kunde samma operation utföras igen, vi var rädda för att det skulle krävas en bukoperation som hade mycket sämre prognos eller att han helt enkelt inte skulle behöva utstå mer lidande om prognosen såg för mörk ut. När vi fick hem honom efter det var även då hans krage påsatt amatörmässigt - en hel hand kunde fås in under halsbandet.
När vi har haft honom i tratt (2 veckor efter han kastrerades förut, 3 veckor innan första operationen, en dryg vecka mellan operationerna, 2 veckor sen sista operationen) har han aldrig lyckats ta sig loss, och tro mig, han har försökt. Vi har då haft halsbandet så pass spänt att man endast fått in 2 fingrar under halsbandet. Har någon hört några riktlinjer för hur en katt skall sättas på? För veterinärerna i Helsingborg menar att man inte kan sätta på en tratt+sele+uppblåsabar krage på katt så att det sitter säkert. Varför lyckas då jag så bra när han är hemma? Är katter verkligen så smidiga så de kan deformera sittkranium och dra sig ur ett halsband med mindre diameter är själva skallbenet?
Och hur många tror att det behövdes två extra operationer för att Helios är en självdestruktiv katt??!!
Besviken matte