sambon blir mobbad på jobbet, men vi har inte råd att han ska säga upp sig
Sambon har jobbat på ett företag i 1,5 år. Företaget drivs av två bröder och sedan är det 4 st andra som jobbar där (inklusive min sambo).
Det enda företaget tänker på är att driva in pengar. Dom kör över sina anställda totalt. Det är ingen som mår bra på företaget (jag har själv pratat med alla så jag vet).
Cheferna (alltså bröderna) har börjat gå på min sambo. Varje dag kommer han hem och är nedstämd över något som har hänt eller sagts. Han får skit för saker som han inte gjort, dom kränker honom och beter sig allmänt dåligt.
Vi fick barn för 10 månader sedan och jag går fortfarande hemma. Därför är det han som drar in alla pengar. Sambon har inte tagit en enda dag som pappaledig för att han får inte. Sambon har låtit det vara för att han vill inte bli mobbad ännu mer ifall han skulle kräva pappaledigheten.
Hans jobb är inte inskrivet i facket, eller vad man ska säga. Om sambon ska gå med i i facket måste dom först åka ut till företaget för att skriva på papper(eller vad dom gör). Detta vill ju såklart inte sambon, han orkar inte få mer skit.
Hur som helst så börjar situationen bli helt ohållbar. Vi har nu krävt pappaledighet (11 dagar på ett halvår), cheferna är surare än någonsin och går på som bara den. Sambon vet inte om han orkar jobba kvar. Men vi har sökt jobb varje dag i flera månader men det finns verkligen ingenting.
Jag börjar snart jobba lite på helgerna snart, men det blir ju bara ett par extra tusen i månaden. Inget vi kan leva på. Sambon ska vara pappaledig fredagar, måndagar och sen lite mer i sommar.
Helt enkelt så har vi inte råd att sambon slutar på sitt jobb, men det sliter på honom. Han mår dåligt och jag blir så ledsen för hans skull. Jag försöker vara ett stöd och om han inte klarar av mer så får han säga upp sig! jag skulle inte bli arg på honom för jag hade gett upp för länge sen.
snart förlorar vi vår SGI på föräldrapengen (för att dottern blir 1 år).
Och som om detta inte vore nog så tror jag att jag är gravid igen...
Jag vet inte hur vi ska klara detta...