Är du konsekvent när du uppfostrar dina barn?

Jag är oftast konsekvent och i vissa åldrar stenhårt konsekvent. Det beror liksom på vad barnet klarar av just då ...

Försöker vara konsekvent, men jag är bara människa

Jag är till största delen konsekvent, dvs jag strävar efter att säga det jag menar så att jag faktiskt menar det jag säger, så att säga .
Jag är aldrig "hård" utan lägger istället fokus på att vara tydlig, jag tycker det fungerar bättre.

Jag försöker att bara säga nej när det verkligen behövs, då är det lättare att vara konsekvent

Men en sak jag tycker är svår är att jag vill lära dottern (4,5 år) att hon inte kan köra med andra människor, alltså inte t.ex kan räkna med att någon springer och hämtar saker åt henne. Men jag vill ju också lära henne att vara hjälpsam och att man kan göra andra människor tjänster utan att man själv direkt tjänar något på det.

Så ibland när hon t.ex. sitter i soffan och ropar att hon att hon vill ha en sak så säger jag att hon får hämta det själv (om jag håller på med något annat) men ibland (om jag ändå har vägarna förbi) så hämtar jag det åt henne. Då är jag ju konsekvent med att visa att man både kan vara hjälpsam men samtidigt inte kräva att andra bli uppassad... fast det är väl tveksamt om hon uppfattar det som att jag är konsekvent

Hur gör ni andra med sådana situationer?

Jag tycker att flexibilitet är ett viktigare ledord för mig än att vara konsekvent... När det gäller säkerhet (i trafiken, inte slåss, osv) har vi förstås inte mycket giv, men i allt annat tycker jag att det är mycket mer produktivt att svara på situationen och de inblandades känslotillstånd än att bara försöka vara konsekvent. 

Jag är konsekvent. Men det gäller att välja sina strider och att kunna fullfölja det man har sagt/startat.
Jag gillar uttrycket "ramar och kramar". Mycket kärlek och kramar, men också regler och gränser.

Jag är extremt konsekvent....men jag har bestämt mig för vad som är värt att ha som en regel och vad som inte är det.

Ingen tvingas att äta upp all mat exempelvis. MEN man får inte komma sedan och be om en macka eller glass. Är man inte hungrig ska man heller inget ha efter maten. Det är ett exempel där jag är stenhård.

Man plockar upp sin pyjamas från vardagsrummet efter man klätt på sig på morgonen och den ska alltid läggas tillbaka i sängen. JAG gör inte det, om barnet inte gör det får barnet gå med pyjamasen till sängen när de kommer hem från skolan/dagis.

6 åringen ska vara redo för sängen kl 20:00, tänderna borstade och pyjamas på.
8 åringen ska vara redo samma tid men får leka 30 minuter till

Godis enbart på lördagar om det inte är kalas eller liknande.

Dessa är exempel på vilka regler jag har som är väldigt fasta och där jag alltid är konsekvent.

Jag tänker som du TS, försöker ha få men konsekventa regler. Har man för många och för petiga regler så går det inte att vara konsekvent. Några regler som vi kör t.ex:

* Man äter vid matbordet och springer inte runt (välling får ätas i soffan/sängen dock). Uppför man sig illa vid matbordet t.ex. kastar mat eller skriker får man gå därifrån.
* Har man lagt sig på kvällen har man lagt sig. Jag låter inte min son komma upp på kvällen efter läggningen (undantag vid sjukdom). Nattningarna har blivit väldigt lätta sedan vi började vara stenhårda med det här. Han sover i spjälsäng än men med vanlig säng skulle jag leda tillbaka honom in på rummet upprepade gånger tills han ligger kvar.
* Man slåss inte då får man tillsägelse direkt och får gå därifrån.

Sen finns det väl några saker till, men bara detta gör att det blir en struktur och det blir lätt om vi har barnvakt eftersom läggningarna går så bra.

Oftat, tror jag. Vi har inte så värst mycket regler, så de få som finns är ju inte så svåra att vara konsekvent om. Men vi är ju bara människor och ibland är ju människor inkonsekventa, även föräldrar, vilket väl även barn klarar av att uppleva emellanåt.