Gemensam vårdnad??

Min sons pappa va inte delaktig i sonens liv, de kunde gå månader mellan mötena.
Han prata ofta om han skulle ha varanna helg osv. Men de blev inget vi försökte någon gång han kom inte o hämta som han skulle osv. jag skicka tusen mms, röstklip och sms om sonens framsteg.

När sonen va ca 2 år börja ett ganska okej umgänge funka. Och sen han blev 3 har de funkat jätte bra. Dock skulle de inte funka med bestämda dagar men om de e något speciellt och jag vill han ska ha sonen så tar han honom.Och han frågar även själv ibland om sonen vill komma. men de som förändrats mest är att sonen nu är så stor så han kan ringa pappa själv och säga han vill komma :)

Varför vill han ha gemensam vårdnad? Och varför vill du inte ni ska ha de?
Vet han att vårdnad och umgänge är olika saker?

Vi har inte gemensamvårdanad eftersom båda då måste skriva på vid pass, bakkkonto, förskoleansökan osv. Ppapn försvinner ibland i perioder.

Att han ska få del av vårdnaden tror jag inte du ska va orolig för. Ni har samarbetsproblem och ett sporadiskt umgänge.

Med umgänget tycker jag du inte ska bry dig så mycket, de är faktist upp till pappan. Vet låter hårt och e svårt för dig att bara låta han va. Jag har oxå varit i samma situation. Men att de gick månader mellan mötena med min son o hans pappa gör inget på deras relation idag.
De tar otroligt mycket energi att jaga någon att den ska träffa sitt barn. Vore han inerligt intresserad så hade umgänget funkat nu och han hade kunna haft henne själv. Men nu funkar de inte och de är inte ditt fel. Utan hans.  Han kanske precis som mi sons pappa mognar till sig lite och kommer på andra tankar själv när barnet blir större.
De går inte att tvinga någon till att visa intresse för sitt barn, även hur gärna man vill.

Tror du på fullaste allvar han skulle ta de till domstol?
Om han inte orkar träffa sitt barn ofta orkar han då ens strida om de och lägga ner tid och pengar på att ta de till rätten?

Mitt råd är att inte driva vårdnaden till domstol. Jag vet inte vad som krävs idag för att mamman skall få ensam vårdnad. Jag känner till fall där den idag 12-åriga sonen har vittnat om mångåriga sexuella övergrepp från pappan och där pappan ändå blir tilldömd ensam vårdnad. Mamman valde att gå under jorden. Jag känner till andra fall där långvarig psykisk misshandel av barnen från faderns sida ändå har lett till att han fick ensam vårdnad om 2 av de 3 barnen - för det tredje barnet "ville han inte ha". Trots det ansåg rätten att han var mer lämplig som vårdnadshavare än mamman. Jag känner till ett fall som tyvärr har blivit prejudicerande i Hovrätten, domen kom förra veckan. Pappan fick ensam vårdnad trots att han är dömd för misshandel av mamman i barnets närvaro. Pappan har psykiskt terroriserat mamman under många år med mordhot, intrång, förtal mm. Ändå anses han vara den bättre vårdnadshavaren därför att mamman har svårt att samarbeta. Även om så vore fallet - tacka fan för det efter allt som hänt. Se gärna artikeln i länken så ser ni vilken trevlig kille som fick vårdnaden i det fallet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article341364.ab

Pappans ombud hette Pia Tengvall och hon har på detta sätt gjort det omöjligt för alla mammor att driva vårdnadsmål i Sverige. Från och med nu skall nog alla mammor vara j...ligt nöjda om de har delad vårdnad. Det räcker uppenbarligen inte med grov kvinnofridskränkning, sexuella övergrepp på barn mm för att mamman skall få ensam vårdnad eller ens delad vårdnad. Ett råd till alla killar dömda för misshandel och andra övergrepp - ring Pia Tengvall - hon fixar vårdnaden! Ett råd till alla mammor: Ligg lågt och om ni ändå vill driva vårdnaden rättsligt, anlita inte just Pia Tengvall...

Han vill ha delad vårdnad pga att han tycker jag kränker honom om han inte har det. Han menar på att jag har tagit bort hans rättighet som pappa. Jag har försökt förklara för honom att vårdnad o umgänge är helt två olika saker. Jag vill inte ha gemensam vårdnad pga att jag vet att han skulle utnyttja det till max för att sabba för mej på alla sätt som skulle gå. O sen har jag sagt till han att skulle han bevisa att han klarar av gemensam vårdnad o visar att han kan ta det ansvaret i framtiden så skulle jag absolut kunna skriva delad vårdnad. Men han tycker det ska ske nu och han skulle gärna vilja att hon började va hos honom varannan helg redan nu. Men försöker förklara för han att hon inte känner honom och börjar hon väl känna han så så sviker han ju bara o hon glömmer bort honom. Gud jag vet inte alls vad jag ska göra, vill ju absolut inte att han ska ta upp det i rätten men ändå så vill jag ju att dom ska ha en regelbunden kontakt så att han kan börja ha henne i framtiden. Och för ett par dagar sen så va han här för att träffa henne men började på en gång att lägga sig i mitt liv och började tjafsa och jag fick känslor av saker som har hänt förut, jag blev verkligen livrädd. Så nu har jag sagt att vill han komma hit o träffa henne så får han acceptera att jag har någon här för det är inte meningen att jag ska vara rädd i min egen lägenhet o passar inte det så får han kontakta familjerätten. Men han blir bara förbannad och menar på att jag får han att må dåligt o att jag kränker honom, o han skulle aldrig acceptera att jag hade någon här när han kom. Har försökt att tänka på dottern nu i snart elva månader, att jag ska stå ut för hennes skull, han har fått mej att göra sjuka saker för att han ska vilja träffa henne, men nu orkar jag inge mer. Vill kunna gå vidare och starta mitt liv någongång. Och tror inte hon mår jätte bra när hon har en mamma som mår psykiskt dåligt och inte orkar lika mycket med henne som jag skulle gjort annars. Snälla hjälp mej, säg vad jag ska göra??för orkar inte mycket längre...

Bara du inte försvårar umgänget med pappan. Det får rätten att se rött om han skulle välja att driva det i tingsrätten. Ställ upp på hans önskemål att träffa dottern men ha någon i närheten, i lägenheten. Han kan bli blåförbannad men skulle det bli rättsfall så har du gjort din del för att pappan och barnet skall kunna ha ett umgänge. Rätten ser allting utifrån barnets bästa och pappan kan misshandla dig både fysiskt och psykiskt "hur mycket som helst" och till och med bli dömd för det. Men så länge inte barnet far illa är han ingen dålig förälder. Tyvärr! Och försök att dokumentera det som händer, skriv en dagbok, fotografera, spela in samtal när han ringer, spara mail. Annars kommer ord stå mot ord. Du har vårdnaden och du har allt incitament att det inte blir rättsfall. Men blir det så är du i alla fall förberedd.

Men han vägrar att någon mer ska vara här, vad ska jag då göra? Jo dagbok o likande för jag, har hört att sånt kan vara väldigt avgörande. Vet du hur det funkar med advokat oså, om han väljer att ta upp det i rätten, får jag bekosta advokat och är det upp till mej att kontakta en eller blir jag tilldelad en? Har absolut ingen aning om hur det går till när det handlar om vårdnadstvister? Tack för svar!!

Man har hört SÅ mycket skit om socialen. För att skydda dig själv och ditt barn kontakta ALDRIG dom! ett tips på vägen bara..

Angående advokat så blir du inte tilldelad någon - tror jag. Du bör kontakta någon själv på rekommendation. Pia Tengvall är INTE en bra rekommendation eftersom hon så tydligt tagit parti för männen, oavsett vilka skitstövlar de är. Jag tror att rättsskyddet som du har via din hemförsäkring täcker en del av advokatkostnaderna men du bör kontrollera vilka villkor mm som gäller med ditt försäkringsbolag. Men sträva efter att inte få det till rättssalen. Du har allt att förlora på det. Jag har ingen erfarenhet av familjerätten men det är nog bra om du i första hand försöker få en bra kontakt med dem.

Tack för alla jätte bra svar!!!

Ja det skulle vara jätte skönt att få prata med någon som verkligen vet hur det känns. Man har ju vänner och familj man kan prata med men dom kan aldrig riktigt förstå en. Så skulle vara jätte glad om jag fick skriva till dej.Men vill du att jag mailar dej här på FL? Tack för alla dina svar!!