Septemberbruttorna - tråd 20

Sternchen: Fy f*n för männsikor som är på fel plats! Usch!

Med vattkopporna är det bättre.. eller.. ja kopporna är kvar men det är mest på händerna och hakan. Inget på mage,bröst eller rygg. Massor små små prickar på benen. Men han är inte särskilt påverkad. Ingen feber och han är samma glada prick även med prickar  

Idag har jag påbörjat en fyra veckor lång praktik. Är på samma skola som sist, som precis innan William kom, men inte hos samma lärare. Han är kanon och väldigt realistisk i sina förväntningar. Det känns så skönt att han inte förväntar sig att jag ska hitta på nytt hela tiden. Han ger mig tips och idéer och berättar vad han tänkt jobba med och ger mig fria händer att hitta på något om detta. Eller ger mig en bok som de arbetar med och ber mig hålla en lektion om ett kapitel med övningarna som finns färdiga. Hans motto är: "Man behöver ju inte uppfinna hjulet två gånger"

Hej!!
Måste bara berätta att jag är SÅÅÅ glad!
Idag fick jag veta att jag klarat den ALLRA sista tentan på lärarutbildningen!! Nu är det två mindre arbeten (som mer eller mindre redan är färdiga) och sen är det "bara" examensarbetet som är kvar! JIPPPIIIIIIII!!!!

Hej!
Måste berätta nåt häftigt..

Igår var jag hemma hos mina föräldrar. De håller på med lite healing o grejer (låter helskumt..jag vet). Jag har haft lite ont i nacke på sistonne så mamma körde nån grej på den (snurrade med en pendel vid nacken). Med en viss skepsis från min sida kan tilläggas. Men hör och häpna: Jag har inte ont!!

Det var inte det som var det häftiga dock.. När mamma fixat nacken frågar hon om jag vill veta hur många barn jag ska få. Ja självklart vill jag det (fortfarande med en viss skepsis). Mamma ställer fråga efter fråga. Frågor som ska ha ja eller nej som svar. Mamma frågar först om jag ska få fler barn. Svaret blir ja. Nästa fråga blir.. Får Janina två barn till? Svaret blir nej. Jag säger skämtsamt till mamma att det kanske blir tre Hon frågar om det. Svaret blir ja! haha! Sen frågar mamma om det blir flicka eller pojke (nästa barn). Pojke - nej. Flicka - ja.
Jag och mamma hade tidigare pratat om att jag haft lite ont i magen till och från.. och jag sa mest på skämt att hon ju kunde kolla om jag är gravid.
Hon frågar.. och svaret blir.. JA! Jag visste inte vad jag skulle tro.
Vi sa inget till pappa och frågade honom om han inte kunde kolla. Han fick exakt SAMMA svar. Haha. Jag var tvungen att köpa ett grav.test på vägen hem.. Men inget utslag igår.. Men vem vet. Häftigt i alla fall att de fick samma resultat.. oberoende av varandra. Jo.. jag vet.. lite hokus pokus

Men den som lever får se

Igår hade jag möte med rektorn på skolan jag har praktik på. Hon ville gärna att jag ska vara tillgänglig för att vikariera. Inte helt fel när jag är klar till sommaren och vill få in en fot där Så glaaaad! Dessutom är hon rektor för två skolor

Hej!
Här lunkar livet på.. En kurs är avslutad med betyg Godkänd och nu återstår "bara" examensarbetet.. SPÄNNANDE! Vi är redan på G och det känns bra! Nu är det då examensarbetet som gäller fram till sommaren och den 4 juni när jag tar examen! Känns mycket märkligt! Allt håller på att ta slut.. Galet!
 
William har för övrigt blivit jätteförkyld men annars rullar det på som vanligt. Igår traskade han som en tok mellan mig och Jens och skrattade så han höll på att kikna. Sen tog han nappen och snutten och kröp mot trappan.. Dags att sova!

Sweedy: Härligt med intervju i alla fall! Ett steg i rätt riktning!!

Här kämpar vi på med examensarbetet. Det går i rätt riktning det med

William växer så det knakar.. lillfisen börjar bli stor.

Betan: Är det inte dags för lill-betan att komma snart??

Får väl skvallra lite.
Betan har fått lillbetan

http://www.lthalland.se/t/Birth____29755.aspx?view=29837

GRATTIS BETAN!!!

Sitter här och är så glad och samtidigt så fruktansvärt besviken.

Idag gick William 7 steg alldeles själv Underbara barn.  Han var så glad och skrattade så hjärtligt <3 Sen gick han flera kortare sträckor själv och skrattade. Underbart!

Sen är jag besviken...känner mig så jäkla överflödig och ledsen...
I sommar tar jag examen från lärarutbildningen.(trots att många trodde att jag inte skulle fortsätta efter att vi fått William) 3,5 år har jag läst då och jag har klarat det med bravur. Inte en omtenta eller någonting.
Jag anser att jag gjort ett jäkligt bra jobb. Mina föräldrar är så jäkla stolta över mig och mina syskon lika så..

På examensdagen ska mina föräldrar bjuda på middag och de har bjudit in mina svärföräldrar och mannens syskon med familjer... och det verkar som ingen av dem kommer... Till själva examen får man bara ta med 4 personer. De blir självklart mina föräldrar, mannen och William. Men till mina föräldrar är alla bjudna.

Hans föräldrar prioriterar hans kusins student. Och hans syskon verkar helt enkelt inte ett dugg intresserade. Tror inte de fått inbjudan till studenten då vi inte fått det..

Men det känns bara som jag gjort något.. som jag är den mest avskyvärda människan i hela världen. Som om jag var Hitler, Stalin och Castro i en enda kropp....

FAN ATT DE KAN FÅ MIG ATT MÅ SÅHÄR! Jag är så jävla glad över att ha lyckats och de kan inte ens bemöda sig med att närvara. Nu känns det som om jag lika väl kunde varit den där slöa bruden som bara lever på soc. eller sin man.....

FY FAN.

Sitter här och är så glad och samtidigt så fruktansvärt besviken.

Idag gick William 7 steg alldeles själv Underbara barn.  Han var så glad och skrattade så hjärtligt <3 Sen gick han flera kortare sträckor själv och skrattade. Underbart!

Sen är jag besviken...känner mig så jäkla överflödig och ledsen...
I sommar tar jag examen från lärarutbildningen.(trots att många trodde att jag inte skulle fortsätta efter att vi fått William) 3,5 år har jag läst då och jag har klarat det med bravur. Inte en omtenta eller någonting.
Jag anser att jag gjort ett jäkligt bra jobb. Mina föräldrar är så jäkla stolta över mig och mina syskon lika så..

På examensdagen ska mina föräldrar bjuda på middag och de har bjudit in mina svärföräldrar och mannens syskon med familjer... och det verkar som ingen av dem kommer... Till själva examen får man bara ta med 4 personer. De blir självklart mina föräldrar, mannen och William. Men till mina föräldrar är alla bjudna.

Hans föräldrar prioriterar hans kusins student. Och hans syskon verkar helt enkelt inte ett dugg intresserade. Tror inte de fått inbjudan till studenten då vi inte fått det..

Men det känns bara som jag gjort något.. som jag är den mest avskyvärda människan i hela världen. Som om jag var Hitler, Stalin och Castro i en enda kropp....

FAN ATT DE KAN FÅ MIG ATT MÅ SÅHÄR! Jag är så jävla glad över att ha lyckats och de kan inte ens bemöda sig med att närvara. Nu känns det som om jag lika väl kunde varit den där slöa bruden som bara lever på soc. eller sin man.....

FY FAN.

sweedy: Håller tummarna så hårt jag kan för dig!!