Finns det några osjälviska handlingar?

Det är ju underförstått i TS att det handlar om en god handling.

Men om man skulle ta en "ond" handling som exempel då? (I filosofin vänder och vrider man ju på saker för att få nya infallsvinklar.)

Finns det osjälviska "onda" handlingar?

Man skulle ju kunna utföra en handling, som är ond eller god, och vara aningslös...

Att avslöja missförhållanden på jobbet trots att man vet att man kommer få sparken för det?

Att göra t ex som Robin Hood, att stjäla från de rika och ge till de fattiga.

Att stjäla är ju en ond handling, men Robin Hood stjäl ju inte av egoistiska skäl.

Fast han kanske mådde dåligt av att han stulit också, så att det tog udden av det egna välbefinnandet

Ja, jag tänkte på det som en god, osjälvisk handling att avslöja missförhållanden på jobbet, t ex inom vården, veta att man kommer få sparken för att man gör det, men ändå göra det för att man ser det som meningsfullt.

Då tycker jag att man ändå gör något som går utanför sitt ego. Meningen med uppoffringen är att de som blir kvar på jobbet kommer att få det bättre, medan "whistleblowern" själv bara riskerar att råka i blåsväder.

Ja precis, det hade varit mer egoistiskt att inte agera efter sin rättskänsla.

Är rättskänsla något som skulle kunna frikopplas från egoism, eller bekräftar rättskänslan bara egot?

Ja, meningslösa handlingar.

Angående handlingsvärde så ansåg väl den berömde Kant att den goda viljan var det viktiga, den består oavsett vilka konsekvenser handlingen får. Man ska uföra något av plikt, däremot om något bara utförs av instinkt eller känsla har en inget moraliskt värde.

Men andra filosofer har ju andra filosofier...

Du riskerar i ditt exempel att någon efter din död ser dig som martyr pga att du utsatt dig för mer lidande än vad som krävts. Detta martyrskap skulle kunna uppfattas som egoism, även om din vilja inte är att framstå som martyr.

Man tänker ju oftast att egoism är något negativt, men det är en jättebra drivkraft till att göra goda gärningar (och därigenom må bra själv).

Eftersom alla människor i grunden är egoister borde vi göra goda gärningar hela tiden då? Eller är vi inte tillräckligt egoistiska??

Fast hoppas du ändå inte att nästa gång, när du bara är i affären för att köpa daim, att du får gå före någon med välfylld kundvagn

Själva handlingen kan väl vara osjälvisk, om man får kapa bort den själviska känslan att må bra efteråt. Den är väl bara ett bihang, eller en restprodukt.

Ditt val är känt för kidnapparen och det kan bli någon dynamiksituation mellan dig och kidnapparen som du "vinner" för att du utstår mer lidande än vad du hade behövt. Kidnapparen kanske känner att det var starkt gjort av dig att välja den svåraste vägen (för det skulle h*n också gjort i ditt ställe/alt inte gjort). Så hos kidnapparen kommer du att få äran att bli martyr pga ditt svåra val.
Visst är det långsökt??

Jag tycker egentligen att det som sker hos dig i ditt medvetande och andras medvetanden 
* före handlingen,
* under handlingen,
* efter handlingen
är separata saker, så att en handling i sig kan vara neutral.

Men när man sätter ihop alltihop då kan man göra många tolkningar av resultatet.

Kan man överhuvudtaget säga att du agerar med en fri vilja i exemplet? Påverkar det isåfall hur man tolkar resultatet?