Hjälp!!! Min svärmor kör över mig när det gäller både barnen och hundarna!

Men hon gör dig jätteilla. Du mår jättedåligt. Du måste stå ut med att gräla med henne och markera vad du vill.

Hon får inte göra sånt här mot dig. Hon kommer att bli ledsen och besviken att du tar det här med henne, men så får det bli, för så som det är för dig nu så kör hon fullständigt över dig.

Och jag tycker banne mig att det var KRIMINELLT rent ut sagt att hon tog vagnen från dig, då du haft invändningar. Det är fasen att stjäla ett barn.

Jag kan tala om för dig att jag var ur-sensitiv då min lilltjej var nyfödd och oerhört restriktiv med vem som fick hålla henne och vid vilket tillfälle. Min syster blev jätteledsen då jag kände efter och sa att min sambo skulle hålla spädisen, vid ett första tillfälle vi sågs (då spädisen var tre veckor). Men det var så jag kände, och det var det jag "lyssnade efter". Min släkt var oerhört respekterande och sensitiva annars, för när det kändes rätt eller inte. För jag var så tydlig med det. Jag tror att det här med närheten blev extra sensitivt för att jag inte ammade (?),

så en svärmor av den kalibern som du beskriver hade fått hålla sig på 50 mils avstånd för jämnan från vårt hem.

Jag förstår att jag måste ta tag i problemet och tyvärr säga ifrån på skarpen, men hur gör jag detta på bästa sätt?

Jag tror att hon kommer hem till oss på Måndag, och då antaligen med tanken att gå ut på promenad igen.. det är inte bokat än dock.

Fick veta sist att dem tänkt komma hem till oss förra söndagen för att ta min dotter med ut på promenad, alltså utan att ring och kolla om det var ok först!
Hade dem ringt och frågat hade dem för det första fått veta att vi var upptagna och hade vi inte varit det hade det förståss gått bra, OM HON FRÅGAT FÖRST! Tur nog fick hon hoppa in på jobbet och dem kom aldrig.

Nu vill jag inte att alla ska tro att hon bara e hemsk, det är hon inte.. hon älskar min dotter och min dotter har varit hemma hos dem flertalet ggr och dem har varit barnvakt flera ggr men jag e irriterad på att hon aldrig kollar med mig vad som är oki eller inte, och att hon framför allt inte ens frågar mig!

Du skriver att du har en autistisk sjukdom och är konflikträdd, kan det inte vara så att hon "utnyttjar det"?.

Alltså du har ju markerat en gång, då du sa TYDLIGT att hon inte fick ge rester till hundarna. Det tycker jag var bra! Kändes det inte bra att markera där?

Sen det här med vagnincidenten. Du sa tydligt även där, att du kunde dra vagnen själv. Urdåligt att hon inte respekterade det. Felet ligger hos henne.

Du kan inte ta upp det här med din sambo, för såhär ska inte du behöva ha det.

Jag tror att det är svårt att säga till på skarpen "på bästa sätt" om du menar att du med det slipper konflikt. Du måste nog "riskera" att hon blir stött. Vet du, människor kan ibland verkligen uppskatta när man säger uppriktigt och tydligt vad man vill. Det kan bli jobbigt vid stunden men i längden så vet man var man har varandra.

Nu kanske hon känner att du är obekväm och inte mår bra, för sånt syns ju. Och kanske det till och med är så att hon själv inte mår bra av att köra över dig.

Du kommer att för egen del känna dig starkare om du är TYDLIG och säger ifrån, och sen kanske relationen blir bättre för då vet ni var ni har varandra. Så känner jag med att säga ifrån vad jag tycker, till släkt och vänner.

Nä, om hon inte haft eget spädbarn, då tror jag att det är oerhört svårt att förstå.

Jag tror att du skulle må bäst själv av att klara av att vara tydlig och säga som du känner på egen hand. Jag tror att du skulle bli stärkt av det. Lycka till!

Jag tycker att det är självklart att din sambo säger till. Hans sida= han säger till, din sida=du säger till.

Och nästa gång håller du fast i vagnen för glatta livet och protesterar ljudligt så att din sambo kan gripa in.