Vi fortsätter, Bf aug 10

Hej tjejer, har varit en vända till min bm som kände på tappen o den e utplånad och hon fick in ett finger plus lite till så nu ska de väl vara på g tycker jag. massa sammandragningar men gör inte jätte ont men dom känns så jag hoppas min bebbe vill ut snart  :) :)

Hej tjejer!

Jag har inte varit in på några dagar, har haft massor att göra här...
jag ser att ni kämpar på... Lillskruttet jag kan bara hoppas för din skull att din lill* kommer n när som helst, det finns ju inge värre än att gå över!
Malinski: Du har ju BF idag! Vem vet det kanske är en punklig bebis?!

Hur som helst så kan ju alla få nu utan att det blir för tidigt så jag håller tummarna för alla er.

Sitter här med värkar. Ja, ni läste rätt!! BF+8 verkar det äntligen hända saker.
Dock är värkarna fullt hanterbara än så länge, även om de på en timma gått från 10 minuter emellan till 2-4 minuter.
Hoppas så att det här inte avtar nu. Då jäklar!! *morr*

Tack tjejer för peppning och tumhållning. Vår lilla prins anlände till världen redan 06:40 i morse!!

Kom in till förlossningen vid mellan 4 och halv 5, och då hade värkarna glesat ut lite igen men var INTENSIVA när de kom. Var öppen 4-5 cm och slapp åka hem tack och lov. Hann med ett sköööönt bad, men efter ett tag kom värkarna allt tätare och gjorde allt mer ont så jag kunde inte vara stilla där i. Var bara tvungen att upp och stå och vagga med höfterna. Fick ett rum och man kopplade CTG och så fick jag ett gåbord. Fortfarande fullt inställd på att klara biffen utan smärtlindring.
Men efter några riktigt j*vliga värkar (vassa som tusan!) så bad jag om smärtlindring. Testade lustgasen igen, trots att den inte hade mycket till effekt och då jag inte alls gillade den förra ggn. Gjorde varken till eller rån tyckte jag. När vi började prata EDA kände hon efter och jag var öppen 8 cm tyckte hon, men hinnorna buktade så det var svårt att känna. Så hon tog hål på dem och kände igen. Öppen 10 cm, ingen EDA hann hon säga innan krystvärkarna drog igång. Och 06:40 kom han då äntligen ut! 3480 g och 51 cm lång.

jag hade början till mjölkstockning i början på veckan därför som jag hade feberfrossa och svettningar om vartannat. men nu är stockningen borta men har fortfarande en rodnad på det bröstet, men på amningsmottagningen sa dem att reaktionen tar längre tid att gå bort än vad det gör för stockningen att gå bort. så det får väl ta den tid det tar :D

men alltså jag vet inte om jag orkar fortsätta amma... jag vill ju så gärna men det gör helvetiskt ont i bröstvårtorna. vi var inne på amningsmottagningen igår i och med att jag trodde jag kanske fått svamp eftersom det brinner och sticker i hela bröstet (mest på det bröst med sår på) men BM kunde inte se nån svamp och trodde mer det berodde på fel tag. hon rättade till min amningsställning och lillan gapar stort så egentligen borde det inte vara några problem men va tusan, det gör sk*t ont! och även med BMs hjälp så efteråt så var bröstvårtan helt tilltryckt :(

ska köpa amningsnapp idag även om jag hatar den (har använt förut och har minnesbilder på allt blod som kom med mina såriga bröstvårtor när jag använde såna sist)

vad tusan, jag helammade mitt tredje barn i 4-6 månader, jag fattar inte hur jag orkade fortsätta, hur klarade jag mig igenom denna första tiden med sår, stockningar, ömhet, trötthet, ångest och allt annat? och plus att ta hand om hem, och 2 barn till? jag önskar jag kunde minnas hur lång tid det tog innan amningen fungerade men jag minns ingenting :S

jag har också problem me amningen...
Nu har äntligen såren och den värsta smärtan försvunnit, men då har lillan istället fått för sig om att hon inte vet hur man tar bröstet direkt (vi kan trillskass upp till 7-8min) så vi blir arga å ledsna båda två... när hon väl tagit bröstet suger hon ett par gånger sen släpper hon å d e samma visa igen...
Så här blir d nog ersättning på heltid snart. Men visst vill man kunna amma? man tycker juh ändå att vore d bästa...