• Anonym (Nena)

    Hennes borderline knäcker mig - totalt (väldigt långt)

    Har bara läst ts och håller förstås helt med om att det enda rätta är att hindra mamman från att fortsätta förstöra sin relation till barnen. För det centrala är den relationen, inte relationen mellan er två. Att ni två inte ska vara tillsammans är ju ingen fråga ens. Ordna nu allt du kan så smidigt som möjligt för att lösgöra dig och barnen från henne. Fokusera inte på hat! Tänk på henne som sjuk, som du ju klarade att göra i början. Samma sak gäller nu också - jag tror du vet innerst inne att hon inte kan hjälpa hur hon är när hon är som sjukast. Försök hålla det i minnet. Snart är barnen så stora att de kan ta stor skada av dina uttryck för hat mot deras mamma. Det blir inte bra!


    Det DU kan göra är att skapa en harmonisk tillvaro med barnen utan henne. Om och när hon mår bättre, ska du förstås göra allt du kan för att barnen ska få träffa sin mamma regelbundet. Med kontaktperson i början (inte du, inte en anhörig). Huruvida hon ska ha umgänge med barnen och hur detta ska se ut är en senare fråga.
    Dina barns mamma är sjuk och kan inte ta hand om sina barn. Det är din utgångspunkt. Du kommer att klara att ta hand om era barn själv, så fort du får lite stöd och så fort ditt hat och din sorg inte längre dominerar ditt liv. 
    Önskar dig all lycka till på vägen!
  • Anonym (Nena)
    Anonym (Knäckt) skrev 2010-02-14 20:28:38 följande:
    Tjuter som ett litet barn här (och man ska kalla sig för man?), och tänker bara på alla bra stunder vi haft. När vi tittar på TV, spelar sällskapsspel, hur givmild och omtänksam och bra mamma hon är när hon inte är manisk eller annat som har med borderlinen att göra. Men trots det är jag väldigt säker på att jag inte kan leva med henne. Jag lurar bara mig själv annars. Så nu har jag suttit och fyllt i alla papper inför skilsmässan. Har sån ångest att jag knappt vet vad jag ska göra :( Och här sitter jag bara och gnäller, ungefär..
    Att du är ledsen och tom kan gråta i detta läge gör dig bara till en ännu mer kompetent person och pappa till era barn. Tillåt dig att sörja, men fastna inte där. Tänk på dina barn, du grejar detta!
    Skriv här och berätta allteftersom, om du orkar.
Svar på tråden Hennes borderline knäcker mig - totalt (väldigt långt)