Inlägg från: Anonym (borderline) |Visa alla inlägg
  • Anonym (borderline)

    Hennes borderline knäcker mig - totalt (väldigt långt)

    fast även fast man är ett "psykfall" kan man ju bli bättre.

  • Anonym (borderline)

    har du tagit upp allt detta med henne? ifall hon läser tråden tänkte jag.

  • Anonym (borderline)

    Fast man har borderline kan man styra upp sitt liv.

  • Anonym (borderline)

    ja idag finns det bra behandling om man ger sig faan på det och inser att alkohol eller andra droger verkligen inte funkar för en med borderline då kan man ta sig upp ganska långt.

  • Anonym (borderline)

    jag har väll inte skrivit att det är lätt?
    jag har själv borderline och kämpar varje dag med det men tack vare att jag kämpar som fan har jag kunnat få ett relativt bra liv vilket jag inte trodde var möjligt när jag var yngre och mitt liv var ett kaos av psyk, alkohol och konflikter.

  • Anonym (borderline)
    Anonym (Knäckt) skrev 2010-02-14 20:28:38 följande:
    Tjuter som ett litet barn här (och man ska kalla sig för man?), och tänker bara på alla bra stunder vi haft. När vi tittar på TV, spelar sällskapsspel, hur givmild och omtänksam och bra mamma hon är när hon inte är manisk eller annat som har med borderlinen att göra. Men trots det är jag väldigt säker på att jag inte kan leva med henne. Jag lurar bara mig själv annars. Så nu har jag suttit och fyllt i alla papper inför skilsmässan. Har sån ångest att jag knappt vet vad jag ska göra :( Och här sitter jag bara och gnäller, ungefär..
    hon är inte bipolär (manodepressiv) tycker det låter mer som det än som borderline faktiskt. Vad har hon fått för hjälp?
  • Anonym (borderline)

    Hjälp henne att få en ordentlig utredning, mer än så kan du nog inte göra. Det är upp till henne att vilja bli frisk och ta emot hjälp. Men jag tror om inte bara för hennes skull utan för din egen också att få en diagnos på din fru skulle ge dig något av ett svar.
    Jag önskar dig all lycka till och att barnen får det bra genom allt detta.

    Jag har själv borderline men är snart helt symptom fri. Det tog många år innan jag bestämde mig för att jag fått nog av mitt lidande och gav mig till 100% in för att bli bättre. Jag har iofs en man i mitt liv som initiellt gav mig ett ultimatium, skaffa hjälp eller fortsätta leva i helvetet.

    Varma hälsningar

Svar på tråden Hennes borderline knäcker mig - totalt (väldigt långt)