Hennes borderline knäcker mig - totalt (väldigt långt)

Oj, vilken cirkus, och två små barn i detta...
Jag tycker du har gjort allt och alldeles mycket mer än vad man kan kräva av en människa att orka med och förlåta.

Du måste älska henne mycket! Men förhållandet kan inte bara grunda sig på det.

Jag hoppas att du har stöd och hjälp av vänner och egen familj. 
Ha inte dåligt samvete för att du inte orkar mer, och heller inte för att du är arg, besviken, ledsen, frustrerad, känner hat....

Jag hoppas du kan vara den stabila och trygga föräldern i dina barn liv som de behöver!

Ledsen att livet inte blev som du tänkt och önskat...

Min mamma har bipolär-manisk/deprimerad om vartannat. Hon har också varit alkolist, narkoman, i massa dåliga relationer m misshandel mm. Jag har två syskon och mina föräldrar skildes när jag var ca 8 år. Det förstår jag!

Men jag har förstått det som att det inte var pga att hon var sjuk, utan för att hon var otrogen flera ggr då hon var sjuk... men det hör inte till saken...

Min pappa har varit fantastisk! Ensamståendes med 3 barn, jobbat heltid och tagir hand om allt och varit så närvarande och trygg.

Det jag önskar annorlunda är att det skulle talats mer om känslor hemma, pappa visade aldrig några och pratade aldrig om mammas sjukdom och om allt som var jobbigt. Det har varit jobbigt för mig och är det fortfarande, jag har förträngt och förnekat så mycket känslor att jag idag inte alltid vet eller känner igen vad de är för känslor jag har, bara att det inte känns bra.

Jag fick heller ingen hjälp som barn att tala med någon, det hade jag önskat att någon hade hjälpt mig med, pappa eller skolan...

Så jag hoppas du är en person som inte tystar ner det jobbiga, visa barnen att du är ledsen, prata om mamma, att hon är sjuk, under hela deras uppväxt!

Stor kram och lycka till!