Har ni träffat era biologiskaföräldrar?

Jag är inte adopterad men tänkte att jag kan ju ge mitt råd ändå, och det är att eftersom du inte har några behov av att träffa dem i dagsläget så kanske det är bättre att vänta med det ett tag? Någon gång kanske du känner att behovet växer och då kanske vill träffa dem då istället?

Jag har träffat min biologiska familj. Men sitta och skriva ner det här.. det går inte att beskriva den känslan att träffa dem. Det är ju olika från person till person hur man tar det. Man väljer inte att leta reda på dem OM man inte har en stark längtan efter det. Det är inte ngt man gör för man inte har ngt annat för sig just för tillfället :)
Vänta och se om du får den känslan att du vill finna dem.  Det är jobbigt att möta dem, det är inte ngt möte man går känslolöst ifrån så man får vara på det säkra att det är det man vill göra. LYCKA TILL!

Nej, finns ingen möjlighet att få tag i dem, vet iofs inte om jag velat det däremot hade jag VELAT haft en valmöjlighet

Bara en undran,

Första jag tänker när jag läser din ts, är att du kanske borde vänta med att söka upp/ träffa dem om du inte saknar just den delen i ditt liv.

" Jag hade helst önskat att mina föräldrar inte ens berättat för mig att jag är adopterad. "

Den tanken känner jag igen, vet inte h u r  många ggr jag önskade mig det, och ännu mer att de inte talat om det för alla andra. 

Hur mår du i att få reda på adoptionen i vuxen ålder? Har du (behövt?) bearbetat det?
Naturligtvis svarar du bara om du känner att du vill.

När jag själv sökte upp min biofamilj så var tyvärr min mor död o. innan vi hunnit ordna ett möte med min far så omkom han tragiskt nog i en trafikolycka.
Men mina syskon har kommit att betyda enormt mycket för mig, likaså en kusin till oss.
Ångrar det gör jag definitivt inte, utan jämställer den erfarenheten med andra stora dagar i livet, som den när man gifte sig o. de när våra barn föddes.

Skönt att höra om nån mer som inte heller velat veta att man var adopterad. Mina föräldrar berättade det för mig på ett jättefint och pedagogiskt sett men oj som jag önskade att de inte berättat det för varken mig eller någon annan. Vi har alltid haft en jättefin kontakt i min familj och jag har verkligen inget behov av att veta något om mina biologiska föräldrar eller släktningar.

Vi ska adoptera och det kommer inte att vara uppenbart för alla runtomkring att barnen är adopterade, samma hud och hårfärg osv. Jag ville bara säga att jag är glad att det finns a-barn som inte vill träffa sina bioföräldrar och tycker att deras a-föräldrar är deras riktiga föräldrar.

Sen ville jag fråga er, jag är nog inte beredd att ljuga för barnen om att de är adopterade men jag undrar om det är bäst att tala om det så lite som möjligt för grannar och bekanta och alla sådana människor omkring oss? Vill a-barn i allmänhet inte att "alla" ska veta att de är adopterade?