Bra replik där Sleepy!
Jag frågade också klinikchefen på Sophiahemmet om han själv hade barn efter att han för femtioelfte gången suttit och mässat om hur oooerhört många försök vi gjort och hur jobbigt det måste vara. Det hade han, såklart. Detta efter att jag precis fyllt 43 och därmed passerat deras åldersgräns. Jag anser valet när det är nog borde ligga hos kvinnan. Självklart efter att de uttalat sig om hur prognosen ser ut. Alternativet att inte få fortsätta försöka är oerhört mycket jobbigare. Då återstår bara att söka sig utomlands för ännu högre summor.
När vi fick konstaterad manlig faktor sattes genast ivf/ICSI in. Att utreda mannen vidare var det inte tal om. Första efter 6 försök lyckades jag tjata mig till kromosomtest. Immunologiska faktorer är enligt dom "inte vetenskapligt evidensbaserat" vilket är svaret man får på de flesta frågor kring miljön livmodern, blodcirkulation, spermiernas påverkan osv. Min känsla är att det råder ett totalt ointresse att ta reda på mer då man som kvinna passerat bäst-före-datum. Och detta är ju oerhört angeläget även om man går vidare till ÄD vilket oftast är standardrådet då de vill bli av med en som ivf-patient. Självklart ger det bättre och nya chanser men det känns skakigt och vilset att kasta sig in i den djungeln utan kunnig uppbackning och utredning här hemma.