Valkyrian1 skrev 2010-02-25 21:28:20 följande:
Hua, börjar tveka mer och mer nu när verkligehten börjar komma ifatt en. Har under alla grav. velat veta kön, men då -96 och -98, kunde man inte se kön. Det var inte så utvecklat UL då. Sen har de inte sett, eller så har det inte velat sagt nåt. Så allt detta känns såå overkligt. Jag har faktiskt varit och handlat 2 pojkset, mer törs jag inte. Jag har rensat ut all rosa plagg ur de sparade kläderna, men naturligtvis sparar jag det inom räckhåll;). Gubben tycker jag är nojjig, såklart hon inte såg fel. Han hade ju sett den inzoomade pungen och allt, men ändå....!!!! Jag kan INTE slappna av....Fattar inte varför. Ångrar kanske t.o.m att jag fick reda på könet. Jag kommer INTE bli besviken om det tittar ut en tös, det vet jag, men såå chockad. Men sen ska man förklara för alla, att nej det blev en flicka fast de sagt pojke....bla bla. Usch, vet inte....Ser mig själv som en tjejmamma, såklart. Jag kan ju detta med tjejer, men guud vad jag längtar efter en son:)Blir ju inte bättre av att läsa denna tråd heller:
www.familjeliv.se/Forum-2-297/m50763211-1.htm...Tack för att jag fick "gnälla av " mig//
val...klart du få gnaälla av det,d et är därför vi finns här. Jag försötår verkligen din längtan efter en pojke, här har du en till som känner likadant...
Jag förstår din osäkerhet att det verkligen skulle vara en pojke, men tänk på att de fastiskt inte brukar säga könet om de inte ser det ganska tydligt, de vill väl heller inte lura någon, särskilt inte då hon vet att du redan innan har 5 tjejer (fast det kaske du inte sa). Jag har flera vänner som tagit reda på könet och ingen har fått felsvar, så nog kan du lita på detta, men så klart verkligt blir det ju inte förrän du har honom liggande vid bröstet

Kram