Valkyrian1 skrev 2010-03-03 12:53:46 följande:
Aha, ok. Intressant tycker jag. Har frågat runt lite. Många som jag frågat har endast haft en massa uvi när de väntar/väntat sina söner!!!!Själv sitter man här efter en hemsk natt med magsjuka. Trodde naivt att jag skulle undkomma, då barnen redan spytt, men nej då. Iallefall sitter jag här nu med ootroliga sammandragningar ocj ett enormt tryck neråt. Ingen risk för att förl. kommer att börja, har ALLTID blivit igångsatt. Men fyy vilken panik jag fick, vill inte föda, inte längre. Vill bara lämna över den delen till nån annan. Hua....:) 18 dagar kvar....
Du ser! Pojkspermier & UVI trivs i basiska miljöer.
Stackare, magsjuka är inte roligt att ha i familjen.
Det kanske bara vore bra om förlossningen kom igång av sig själv snart. Jag har ingen koll på igångsättningar, men det kanske är lättare för korppen om den själv får bestämma när det är dags. Har du haft sådana sammandragningar innan? Annars kanske förlossningen är på G snart? Nu är du ju expert på att föda barn, men en sak under förlossningen som hjälpte mig jättemycket var att räkna under varje värk. Eftersom det gör rätt ont så tappar man tidsuppfattningen, så man är mitt inne i smärta och det är svårt att avgöra om det är tio sekunder eller ett par minuter det handlar om. Genom att börja räkna långsamt när värken började så visste man ungefär hur långt det var kvar innan det onda försvann (mellan varje värk så är smärtan borta). Det kändes mycket mer överkomligt om man t ex var på siffran 11 när det var som värst och man visste att värken ebbade av omkring siffran 14. Man kunde se ett slut på varje värk.
Sedan tyckte jag att det hjälpte att veta att varje värk gjorde att man kom närmare själva förlossningen och bebisen. Det var ungefär som trappsteg som skulle tas ett och ett. Hade man nått ett visst trappsteg så hade man faktiskt lagt de andra bakom sig. Det var inte som Fia-med-knuff där man helt plötsligt måste börja om från början.