Hej!
Har den stora lyckan och turen att fått vara med om både en adoption och en graviditet! Skulle gärna vilja komma i kontakt med andra mammor i samma situation för utbyte av erfarenheter och råd. Mina barn är snart 4 och 2 år gamla.
Du får gärna inboxa eller skriva en rad här!
Ha det bra!
Hej!
Jag har också 2 barn på 7 och snart 2 år.
Har också både adopterat och fått biobarn barnen är 3,5 och 2 månader
Hej!
Kul att se att det är flera som fått vara med om två olika - underbara, jobbiga, nervösa - sätt att få barn!
Min äldste är adopterad och börjar nu ställa en del frågor - vart h*n kommer i från och och frågor om utseendet. Jag har hittills var rätt rak men undrar hur mkt h*n förtår, adopterad, landet långt borta, fostermamma osv. Vi tittar på fotoboken från den första tiden och det gillar h*n. Vore intressant att höra era erfaranheter runt detta.
//Snöa
Hej
Jag har en dotter sedan tidigare men jag och min nya man tycks inte kunna få några tillsammans så vi har lite smått börjat prata om att adoptera vilka länder har ni adopterat genom? och vilka organisationer? vad jag förstår vill man ha ett intyg där det står att vi har svårt att få barn vad mer behöver vi?jag har tidigare gått adoptins kurs när jag tänkte adoptera som ensamstånde men det kan nog vara bra att gå om den tillsammans!
Mottager gärna tips idér råd osv i ämnet
Vi fick en biodotter (ivf) för snart tre år sen och har nu våra papper i Colombia, hoppas få åka dit i år. Det ska bli spännande att testa två olika sätt att få barn.
Hej
Jag har en biologisk dotter som är nio år snart, en dotter som är tre år och född i Polen och en biologisk son som är tre månader.
Vi har en dotter på sju år som är född i Ukraina och en fyraårig son som är bio. Vår dotter hade det lite jobbigt med sin bakgrund när lillebror föddes och den första tiden efter det. Då ville hon inte riktigt acceptera att hon är adopterad. Vi något tillfälle, tror att hon var fyra eller fem, så skulle vi träffa kompisar med en dotter från Indien. Vår dotter och den flickan har alltid varit jättebra kompisar och gillat att ses, men plötsligt ville inte vår dotter. Jag lirkade och lirkade och fick till slut fram det: "X är brun och då förstår man att hon är adopterad. När jag ser det tänker jag på att jag är adopterad och det vill jag inte." Det skar i mammahjärtat, men det blev bättre igen.
Just nu är dottern inne i en period när hon snarare är stolt över att komma från ett annat land. En av hennes bästa kompisar kommer från Polen (ej adopterad) och vår dotter poängterar gärna att Ukraina och Polen ligger bredvid varandra. Även den andra flickan verkar tycka att det är viktigt. För övriga kompisar berättar dottern ofta och gärna att hon har bott i ett annat land och haft en annan mamma och pappa. När en kompis inte trodde på henne blev hon väldigt förnärmad.
Vår dotter är också (numera) väldigt förtjust i att träffa de andra barnen som är med i vår landsförening och när det nyligen började en ny fritidsledare på skolan som såg indisk ut så frågade hon genast om han var adopterad. Det är han tydligen och dottern har berättat allt hon vet om sin egen adoption för honom.
Jag gissar att det kommer att vara ungefär så här. Ibland är det pest att vara adopterad och hon vill inte alls bli påmind om det. Hon vill tänka sig att hon också legat i min mage. Ibland är det spännande att ha en annan bakgrund än de flesta andra, att ha en okänd första mamma att fantisera om etc. Vi låter henne avgöra. Vill hon prata om Ukraina eller se sin film från barnhemmet så blir det så. Följer sedan en period när hon inte vill bli påmind alls så går det också bra.
Just nu är det snarare lillebror som inte riktigt får ihop det. Han kan undra varför han inte har någon egen flagga eller om han verkligen har legat i min mage och inte i någon annan mammas.
Vi har tre barn. Vår flicka är bio och fyller 7 i år. Vår ena son är adopterad och fyller också 7 i år. Sedan har vi minstingen som fyller 3 i år, även han är adopterad. I vår familj är det mest vår bio dotter som har undrat över adoption. Hon är stolt över sina bröder och berättar gärna var de kommer ifrån. 
Vad gulligt...inte någon egen flagga 
Barn är så fina, så mycket finurliga frågor och undringar.
Härligt att höra att det funkar bra.
Hej Manchester!
Tack för för din berättelse! Hittills har det gått rätt bra men förklaringen att "vi flög ända till andra sidan jorden för att hämta dig, det var där du föddes" och att lillasyster "hon föddes här i stan så henne kunde vi åka och hämta med bilen".. Än så länge är det på det på det stadiet och att han låg i bio mammans mage och inte i min. Förstår att det måste ha varit så jobbigt att höra att "jag vill inte vara adopterad..". Jag får förbereda mig på det men och på att det går över.
För ett tag sedan när jag hämtade barnen på dagis och skulle gå ut kom en förälder bakom mig och sade till sonen innan vi gick ut genom dörren " du ska nog vänta här på din mamma här" och jag fick snabbt säga att de var mina - båda två.. Då kom frågorna varför hon sade så, var jag inte hans mamma? Förstår att dessa frågor kommer och ju äldre de blir får man förklara mera..