Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Jag hade velat veta att förlossningen kunde ha fullt!

Ringde in mitt i natten, täta värkar - var tredje minut, höll i sig i en minut.
Människan i luren sa : Lägg dig i ett bad, det är garanterat bara förvärkar.
(det var tre dagar innan BF)

La mig i badet, värkarna började komma varannan minut istället, gjorde väldigt ont, och mer ont i badet än "uppe på land", klev ur efter en timmes plågsam badning.

Ringde in igen, till samma kärring och hon sa att de inte hade plats! Jag kände ju hur det tryckte på neråt, och hade sådan instinktiv krystvilja.... Jag fick snällt hålla emot.
Nä, vi skulle testa ringa till Norrköping istället (bor i Linköping, ingen av oss har körkort eller bil) och se om de hade plats. De hade de inte. Men kunde få komma in på kontroll. Men hur skulle vi ta oss till Norrköping mitt i natten (omkring 03-04), utan bil och körkort?!
Lade på luren och konstaterade att jag får väl ta och föda hemma då!
Efter en timme asjobbiga värkar ringde jag igen, och fick prata med en trevligare växelmänniska, och vi skulle komma in på en gång sa hon.
Gick ut och väntade på bussen, åkte buss till sjukhuset, 
Kom in på förlossningen, helt stressad och var 7 cm öppen.

Det var ingen rolig natt, att bli misstrodd på sin smärta, och inte få komma in på en kontroll ens, när man hör folk som åker in stup i kvarten och får kolla för minsta lilla