Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Inräknat alla dessa "tillbud" man skall stå ut med (förutom blöjor, skrik, nattvak etc. första 3 månaderna) så är det helt galet att en del tycker att pappa och mamma skall dela LIKA på föräldradagarna. Jag tyckte också att det var vettigt INNAN jag själv fick barn. Men nu... helt befängt. Dra av minst tre månader för återhämtning från förlossning och sedan kan man kanske dela på resten av tiden... kanske.

går man till jobbet slipper man ju skrik och blöjor... kan ses som avlastning?

Två saker hade ingen berättat för mig: 1) att man kan börja tok-skaka under förlossningen. Väldigt läskigt 2) att barnet kan vara så aktivt och sparkas så mycket under förlossningen 

vet inte om någon har skrivit det tidigare, men för mig var när dom skulle sy efter några sprickor, DET gjorde ondare än att föda ju!!!

ok. men ont efteråt ja, men inte under själva proceduren väl?

fast jag förstår inte HUR det kan göra det, jag misstror dig absolut inte så förstå mig rätt, är det klåpare till syrror som inte kan lägga en ordentlig bedövning man har att göra med då eller vad är det frågan om?finns inte en chans att jag tänker bli SYDD och KÄNNA stygnen..

nånting med att leder o massa annat i kroppen mjukas upp av diverse homoner och omställningar så töjer sig fötterna. tror jag det var. men tydligen ska det bara hända första gången. sen klarar sig fötterna om man föder fler barn.Vet inte hur vanligt det kan vara. jag har aldrig hört nån säga det innan. o folk tittar konstigt på mig när jag säger att min fötter har blivit större. så kan inte drabba alla iaf.

När jag väntade min första berättade alla att öppningsarbetet var det som tog längst tid och att det var de värkarna som gjorde ondast. Så är det säkert för många, men inte för mig.Jag vaknade tidigt på morgonen och kände mig enormt nödig (skit-nödig),  gick på toaletten men då gjorde det så fruktansvärt ont i magen så jag ringde förlossningen ( var i vecka 41+0). BM jag fick prata med där sa: "Vad du än gör gå inte på toa! Jag skickar en ambulans." Hon sa till mig att försöka hålla igen tills ambulansen hade kommit. Snacka om att jag blev paff. Vadå krysta? Jag har ju inte haft öppningsvärkar!? Men ambulansen kom, med två väldigt nervösa sjukvårdare samt en akutbil med narkossköterska. Jag fattade ingenting. Varför är de så nervösa? Jag kom in till intaget och där mötte en BM som precis skulle gå på sitt pass. Hon sprang upp för trapporna och bytte om, så när de väl fått ut mig och upp för hissen stod hon där beredd. Min flicka var ute på en kvart, vågade inte krysta ordentligt för jag var rädd om skita på mig, annars hade hon kommit ut på ett pat minuter. Den mest chockerande känslan tyckte jag var precis när barnet "sprattlade" ut och magen tömdes. Gud vad skumt det var, som ett stort tomrum. Jag har mest positiva minnen från både den och förlossningen med tjej nr 2. Snabba, hyfsat smärtfria (ingen bedövning). Men avslaget är som många uttryckt: ruskigt äckligt!Superbra tråd! Många minnen som kom tillbaka, nr 3 beräknas komma i juli så det är bra att återuppleva händelserna menalt innan det är dags igen.Hur sjukt det än låter så ser jag faktiskt fram emot det. Tack för att ni delar med er! Kram