Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Underbar tråd. önskar att den fanns för 8 år sen när jag födde min dotter! Hade precis fyllt 20 och hade verkligen noll koll (kan jag erkänna nu!)

För det första så blev jag helt chockad över att bebisen kunde komma för tidigt! Var av någon anledning HELT inställd på bf datumet! Vi skulle flytta den 31 och hon bestämde sig för att komma ut den 29e... Lite kaos!

På förlossningen innan själva födslen hade jag hur trevligt som helst, lite ont men ändå hanterbart! Tyckte till och med att krystvärkarna var sköna, så naturliga på något sätt!
(Eller har jag bara förträngt den egentliga smärtan...??)

Sen kom helvetet..! Dom klippte, dom höll upp moderkakan, dom grejade med nån hinna, dom tryckte, jag pissade blod, dom sydde, det sprang en massa olika folk där och jag fick inte reda på någonting alls!! Ingen informerade mig om någonting!!
Sen helt plötsligt var rummet tomt och jag tänkte gå och kissa, reste mig och föll ihop igen. In kom en sköterska och jag fick en jävla utskällning för att jag inte låg i min säng! Sen fick jag inte resa mig ur sängen utan att någon var med på hela bb vistelsen. Sådär kul...
Fick pga detta en rejäl förlossningsdepression. Den tänker jag inte ens börja prata om!

Trots allt detta så var jag nog allra mest överraskad över alla känslorna! Jag kunde inte ens föreställa mig att älska någon mer än min sambo, men han hade ju inte en chans mot denna lilla ljuvliga varelse! Finns inga starkare känslor!