Ateister, prackar ni på eran tro på andra?

Nej du, skulle aldrig falla mig in att försöka övertala eller pracka på någon min avsaknad av tro. känner liksom att man inte behöver hävda sig, vetenskap och mitt sunda förnuft har fått mig att vara ateist
Men håller klart med att man ofta får försvara sig.

Jag hänger inte i religions-forumet här för jag känner som du, jag orkar bara inte med alla som desperat försöker förklara varför deras tro är just bäst.
Jag tycker det kan vara intressant att debattera med vänner då och då om varför man bör tro det ena och det andra, men där stannar det. Jag avskyr när folk pratar som att det inte finns något annat val. "Gud finns, så ÄR det bara"....
Det heter ju TRO för en anledning. Jag TROR inte att Gud finns, men jag väntar dagligen på ett bevis på att han gör det Den dagen det finns bevis, den dagen tror jag på honom.
Världen blir så mycket enklare om man bara accepterar varandras religioner och tilltalar varandra med respekt.

"Du tror såhär och jag tror såhär. Ingen av oss kommer att ändra oss så det finns ingen anledning att bråka om det. Vi lägger ner samtalet och koncentrerar oss istället på det som är viktigast i vår vänskap"

Jag försöker inte pracka på någon mina åsikter eller tro, men jag kan inte sticka under stol med att jag ser ner lite på religiösa.... Så är det, bara.

Nej absolut inte. Ser ingen mening med det alls. jag respekterar andras tro. Min erfarenhet är att människor är mer toleranta och vidsynta om de intehar en stark religiös tro..

JAg tror inte att min väg är den enda rätta för alla, men den passar mig.

Lever för övrigt med en kristen ortodox  =)

Nej det gör jag inte och skulle aldrig falla mig in. Och det är väl det som är så himla skönt med ateismen. Dessa kravfyllda måsten osv. som finns i religiös tro slipper jag. Jag kan vara en god och lycklig människa ändå.

Får dock ofta höra propaganda från ungdomar på jobbet som är religiösa och försöker omvända en hela tiden. Tröttsamt i längden!

Jag är icke-troende, och nej, absolut inte! Har inget behov av det alls.
Och jag kan tillägga att en av mina bästa vänner är djupt troende katolik, och hon prackar inte heller sin tro på andra. Däremot agerar hon i linje med vad hennes tro föreskriver, fastar etc, men: när jag gjorde en abort för ett antal år sedan kom hon med choklad och blommor efteråt för att muntra upp mig! DET kallar jag att agera i linje med det kristna kärleksbudskapet. Trots att hon bestämt är emot abort så tog hon inte ställning mot mig och mitt beslut, vilket jag högaktar henne för.

Nej absolut inte, alla får tro eller inte tro på vad de vill.

Eftersom jag inte har någon tro kan jag knappast försöka omvända någon.

Som uppvuxen i Jönköping har jag fått nog av religiösa människor som prackar på andra sin tro (missionerande heter det visst). I verkliga livet är det därför sällan som jag överhuvudtaget talar om olika gudar eller andar eller annat som folk tror på.

Nej, det gör jag aldrig. Försöker hålla mig utanför religiösa diskussioner.
Men efter att ha läst "Illusionen om Gud" så blir jag så ledsen att min svåger är så förbannat troende, finns flera skäl men han är 35, oskuld, okysst med bigotta idéer och åsikten att står det inte i bibeln är det osant eller djävulens påfund.....

Varför skulle jag? Är man myndig är man kapabel att själv göra val och stå för konsekvenserna, det gäller inte bara livsåskådning. Man kan bara hoppas att alla gör genomtänkta och upplysta val och inte gör som sina föräldrar eller "alla andra". Oavsett vilken livsåskådning man väljer.
Och att man respekterar de som har en annan uppfattning tillräckligt för att inte döma, diskriminera eller försöka ändra dem.