Jo, jag är en manshatare.

Jag hatar Mannen och allt han står för. Jag hatar könsrollen och allt vad den står för. Det Manliga. Jag har blivit utsatt för sexuella kränkningar och övergrepp sen jag var liten.  Inte av en man. Inte av två. Inte av tio. Utan många många många fler. I år. I en livstid. Majoriteten av män jag träffat är svin. Majoriteten av mina vänner har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Majoriteten av kvinnor jag haft kontakt med har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Av NORMALA män med normala liv. De är pappor, makar, vänner - . Inga monster alls. (för ett monster ser man) De är de slags män vars fruar och vänner och barn säger "inte han, han är så snäll så! Inte min man!" Jag vet att min bild och mina känslor är färgade av min verklighet och mina erfarenheter, men den vetskapen betyder ingenting. Känslan är ändå där. Jag hatar män. Jag litar inte på dem. Jag blir nervös av dem. De skrämmer och hotar mig. Det positiva är dock att detta gjort mig mer övertygad genusförespråkare. Könsroller och könsbunden fostran skapar offer och förövare. Män fostras att vara sexuellt aggressiva, att de ska ta för sig, ragga, inte ta ett nej, de fostras även att vara starka och kraftfulla. Kvinnor fostras att vara passiva sexuellt, att ta emot, att passa upp, att säga ja. Och det förlorar vi alla på.

Och jag ramlar in i feminismen från andra hållet. Jag känner i princip bara goda män. Kloka, normala, vänliga, eftertänksamma män. Jag har suttit på fester klockan tre på natten iklädd ytterst märkliga halvnakna kreationer, full som ett ägg, tillsammans med tiotalet grabbar också iklädda halvnakna kreationer, fulla som ägg, och haft jätteroligt, utan en tanke på att någon av dem skulle få för sig att våldta mig (annars en klassisk sättning för fylleövergrepp). Likaså skulle min man och i princip samtliga hans vänner utan att blinka kunna våldta mig - de är starka. Men jag förutsätter att de inte gör det och anser mig ha all rätt att förutsätta det. Därför blir jag vansinnig av rättegångar där man ifrågasätter varför kvinnan var full, varför hon följde med honom hem, varför hade hon kort kjol, varför hade hon inte vett att ha burka och hålla sig nykter och hemma?? För att män i allmänhet är vettiga, vänliga och pålitliga! Ska man undvika att gå in i en rättegångssal bara för att där sitter många män, som isåfall kan få en knäpp och våldta en bara för att man finns där? Så jag vänder mig mot att män av naturen anses vara aggressiva, sex-styrda och korkade varelser utan självkontroll. Det stämmer helt enkelt inte med den helt överväldigande erfarenhet jag har av män som människor.

Skrev ett blogginlägg och ett inlägg här förut om pojkföräldrars stora ansvar uppfostringsansvar.

Jag var inne och letade i din blogg efter inlägget, men hittade inte mycket matnyttigt i inlägget. Jag är mamma till två pojkar. Jag vill gärna höra på vilket sätt jag bör uppfostra dem. Jag tror och hoppas annars att jag uppfostrar dem på samma sätt som jag skulle gjort om de var flickor, men det kan jag ju inte veta. Å andra sidan påverkas ju uppfostran av vilka de är som individer, så hade de varit andra personer än de är så hade ju uppfostran sett annorlunda ut.

Jag har svårt att tro att du skulle uppfostrat dem lika, när de som är genusmedvetna knappt klarar av den uppgiften eftersom vi är så färgade av dessa roller..

Det handlar ju inte om ett eller två tips utan vilken bild överlag man ger sina barn. Men om jag ska peka på ett exempel som jag kan se bland människor runtikring mig är hur de absolut inte låter pojken göra något som folk anser "tjejigt". Bara där har man visat att tjejer är något sämre än att vara pojke. SEdan finns det en tendens att låta killar härja på (killar är ju killar vettu) medans man inte uppmuntrar flickor till att ta för sig på samma sätt. Vad detta och andra saker får för konsekvense i ett längre perspektiv kan därmed funderas på..