Jo, jag är en manshatare.

Jag hatar inte män. Det tar så mycket tid och kraft ifrån mig. Däremot så innebär det inte att jag alltid litar på män av just de saker du räknade upp i trådstarten. Därför försöker jag mitt allra bästa med den son som jag har för att han ska växa upp och bli en sådan man som jag vill att han ska vara. En man som har respekt för sina medmänniskor och däribland även kvinnor. Jag vill att han ska bli som min sambo. En som inte ser skillnad på könen utan för personerna som är bakom könen.

Jag är också väldigt intresserad av genus och gick under hösten Genuspedagogik som en del av min utbildning. Det har gett mig en hel del faktiskt. Den har gett mig ett tänk och en förståelse och jag kommer ta med mig detta sedan när jag börjar jobba.

Jag förstår att du med den erfarenhet som du har hatar män. Jag har inte samma erfarenhet som du, i alla fall inte riktigt lika illa men det är klart att jag under mina år från det att jag kom in i puberteten som lågstadieelev har varit utsatt för massor med blickar, kommentarer och än och annan som tafsat också och trott att det som är mitt är rättmätigt deras.