Jo, jag är en manshatare.

vad betyder "göra pojkar till flickor och flickor till pojkar" egentligen? vad är det du tror att genus handlar om?

jag tycker snarare att man ska ta bort rollerna helt så att män kan få vara traditionellt kvinnliga och kvinnor traditionellt manliga om de så vill. Och givetvis tvärtom. Könsrollerna begränsar bara de människor som inte passar in i rollen, och det är tyvärr en majoritet.

de lär sig genom att iaktta andra barn. Av affärernas uppdelning. TV. Media. Och ja, genom oss vuxna. Redan när barn är två år gammla så har de lärt sig vilka kläder och vilka beteenden som förväntas av respektive kön.

man ska inte klä pojkar i rosa "bara för att" - då har man missat vad det handlar om. Man ska låta barn få tillgång till alla roller och inte bara två och det gäller alla områden, inte bara kläder. Mångfald. Sen är det bra om man är medveten om att kläder i sig påverkar hur vi bemöts och hur vi bemöts som barn påverkar hur vår personlighet utvecklas. Att klä sitt barn väldigt stereotypt skapar förväntingar som i sin tur påverkar hur vi bemöter varandra. Allt hänger ihop.

jag säger inte att barn bara gör det de kan, men de föredrar det de kan. Precis som vi vuxna. Ett barn som bara lekt med bilar eller bara dockor är sällan intresserad av att börja leka med nåt helt nytt till skillnad från barn som haft tillgång till mer variation. Ett barn som aldrig ritat eller som aldrig klättrat i träd är inte lika benägen att göra det på eget bevåg. eller tror du på allvar att det inte gör nån skillnad alls på vad barn har för utbud?

nu missförstår du igen. Jag har inte sagt att barn aldrig vill utforska nya saker. Jag sa att de är mer benägna att inte göra det om de inte gjort det förr.

jag vet vad jag skriver och vad jag tycker, jag behöver inte få det förklarat för mig. Men visa gärna vart jag sagt att man SKA ta på pojkar rosa bara för sakens skull. *väntar med spänning* Om du är nyfiken på att lära dig mer om genus och hur man tänker kring kompensatorisk pedagogik så är du välkommen in här: www.familjeliv.se/Forum-5-109/m50875636.html

Jag beklagar att du har haft en sån otur när det gäller män, men jag hoppas att du vet att majoriteten av män inte är svin. Jag tror på att uppfostra barnen till att bli det de vill och vara det de vill. Jag har haft två tjejer som är typiska flickor ut i fingerspetsarna, de älskar allt som har med dockor, rosa, barbie, hästar m.m att göra. Sen har jag en tös som vill bli kille när hon blir stor och hon har bara typiska killkläder, leksaker och älskar blått och grönt.  Sonen är bara 2½ år men vi låter han vara som han vill och han gillar både typiska kill saker och typiska tjej saker, älskar klänningar och halsband tex.  Jag tror att det viktigaste är inte att uppfostra neutrala barn utan barn med empati och förståelse för varandra. Ser man till att barnen känner för varandra och kan ge kärlek så blir det oftast bra i slutet, tror jag.

ett jättebra boktips är "ge ditt barn 100 möjligheter istället för två".  Boken ger konkreta tips på hur man kan bredda rollerna och hur man kan motverka stereotypa mallar. Ett fantastiskt bra verktyg att ta till. Exempel: - Uppmuntra flickor att leka i grupp. Berätta att man kan ha flera bästisar.  - Undvik "akta!" och "försiktig". Säg istället vad barnet ska göra. - Låt barnet stanna hemma vid klädköp. - Testa att använda ordet barn istället för hon och han, flicka och pojke; "Hej, vad heter ditt barn?" - Byt ut ord med negativ klang. Istället för "petig med maten" säg "noggrann med vad h*n äter". - Läs in vänskaplig kärlek istället för romantisk. (bara för att en pojke och en flicka tycker om varandra så innebär det inte att de är kära) - Istället för att tävla med varandra kan man tävla med sig själv. - Barn börjar ofta leka på nya sätt med saker om de placeras om. Lägg dockor i legolådan, actionfigurer i dockskåpet osv. - Ge leksakerna ny innebörd.  - Ta bort kartongen innan du ger barnet leksaken, så blir spisen bara en spis och inte en förklädd tjejleksak. Boken belyser de genusfällor och krux som finns i vardagen. Allt från hur vi reagerar när pojkar kramas med varandra "Brottas ni?!" till hur man arrangerar leksakerna i barnens rum (och hur vi på så sätt lär barnen HUR man ska leka med vissa leksaker, istället för att erbjuda kreativitet) Boken tar upp olika förväntningar vi har på flickor och pojkar och hur vi ofta har förutfattade meningar som i sin tur påverkar och formar våra barn; "flickor kan inte leka tre", "kärlek börjar med bråk". Osv.

personligen så tror jag inte att de biologiska skillnaderna är så pass stora att de styr vår personlighet. jag tror det är större skillnader mellan individer än mellan könen. De är inte bara det sociala som präglar oss, Det genetiska/biologiska är en sån liten del av det. men låt oss låtsas att det är så, för diskussionens skull. Blir det inte då ÄNNU mer viktigt att man jobbar med barnens olika förmågor och stärker där det brister? Om nu pojkar ÄR mer bråkiga, aggressiva, högljudda osv - är det inte då extra viktigt att de får tränas i att kommunicera mera, vara känslomässiga, empatiska och omvårdande. Eller att kunna sitta och pyssla stilla, ta det lugnt eller något annat som traditionellt ses som kvinnligt. Och om nu flickor ÄR lugnare, tystare osv - är det inte då extra viktigt att de får träna på att ta för sig, att våga höras... osv??