Jo, jag är en manshatare.

vill bara påpeka att jag inte är arg och sur. Jag är heligt förbannad och DET sporrar mig. I övrigt så går jag ju givetvis inte runt och hatar och hetsar upp mig till vardags. Tvärtom. Och bitter är ju det sista jag är. Neurotisk absolut, men bitter nej.

En tanke slog mig idag när jag var ute och gick. Tänkte på denna tråd då, av någon anledning.När jag själv blev utsatt för grova övergrepp av flera män för många år sedan, det var andra män som stöttade mig efteråt. Uteslutande. Kvinnorna jag hade oturen att söka stöd hos då eller som jag mötte inom vården vid den tidpunkten, de lade så hemskt mycket skam på mig.Vad gjorde du där?Varför var du klädd sådär?Men du ligger ju med alla!Ja, vad skulle han tro när du alltid är så trevlig?Dessa saker fick jag höra av kvinnorna. Både de som var mina vänner, de på sjukhuset, hos polisen och t o m hos kvinnojouren (hos kj lite mer indirekt)!Känns inte bra att skriva det när jag inte är anonym, men jag gör det ändå.Kanske därför jag inte alls känner likadant som ts när det gäller män. För mig har det alltid varit män som varit mitt stora stöd, även när det varit män som gjort mig illa. Ibland särskilt då.Som om man blir slagen av sin pojkvän t ex. Då säger tjejkompisarna argt "Du är ju dum i huvudet som låter honom göra så!" Killkompisarna säger: "Om han rör dig igen så tar jag sönder honom!" Det senare får då mig att känna mig mindre skyldig och känna att jag är en bra person som förtjänar ett bättre liv. Det gör att jag haft större möjlighet att lämna ett dåligt liv än om jag får höra att jag är en idiot bara.Äh, tänkte bara på det idag. Kanske inte har med debatten att göra direkt, men varför är så många kvinnor så elaka och oförstående mot andra kvinnor, på ett mycket mer utbrett sätt än jag upplevt att män är?Är det någon alls som känner igen sig?

Vi lever i ett samhälle där kvinnan ska ta ansvar för mannens sexualitet; där man själv är skyldig om man blir våldtagen eller trakasserad, där man själv få se till att skyla sig och inte uppmuntra för annars får man skylla sig själv. Vi lever i ett samhälle där man som kvinna inte får vara full eller lättklädd och man inte får gå med en man hem om man inte känner honom väldigt väl för annars får man skylla sig själv om nåt händer. Och vi lever i ett samhälle där män ursäktas och försvaras när de tafsar och kränker ("lite får du väl tåla!"), i ett samhälle där småpojkar får ta för sig och man skrattar bort det "han är kär i dig" "boys will be boys" ---så är det inte så jävla konstigt att man är tvungen att se varje man som potentiell fara.

Man får skylla sig själv enligt en hel del även om det är en person man känner och litar på, även om det är ens egen partner, barndomsvän eller annan närstående. För det ska man ju förstå, att man som kvinna ansvarar för eventuella övergrepp man blir utsatt för.

För mig är det människor. Könet är mindre intressant för mig, men det leder ju ändå till denna bristande tillit till andra. Både män och kvinnor ifrågasätter övergreppen jag utsatts för och kommer med dumma kommentarer. Men för mig har majoriteten av dom som utsatt mig varit just män, medan dom som skuldbelägger kan vara vilket kön som helst. Dom som själva utsatts är oftast lättare att prata med, dom säger sällan saker som gör ont.

Men var ser du att jag skulle ha något manshat? Jag hatar könsrollerna jämlikt, jag tycker dom är förkastliga företeelser som borde försvinna. Jag känner ofta mer ilska gentemot omgivningen som inte lagt sig i än gentemot enskilda förövare faktiskt. Men jag förstår varifrån TS kommer, vad hon menar med sina inlägg. Den förståelsen gör inte att jag anammar detta tänkesätt, men jag förstår och relaterar till det.

Som jag läst TS så hatar hon mansrollen i första hand, inte män. Att hon tar upp sina s.k. förbjudna tankar och luftar dessa i ett separat stycke tyder på att hon inte låter dessa påverka henne i någon större utsträckning. Hon erkänner deras existens och går vidare därifrån. Jag är inte rädd överhuvudtaget, men jag är beredd att freda mig nuförtiden. Den enda som egentligen skrämmer mig nuförtiden är jag själv. Däremot är min tillit gentemot främlingar totalt körd i botten, det är den primära skada övergreppen och omgivningens nonchalans lett till.

Ah, men mansrollen möjliggör, genom sitt förtryck av mäns känslor bl.a., skapandet av förövare. Det är inte likhetstecken däremellan, däremot är dessa relaterade. En av mina absolut mest givande kurser på högskolan var just mansstudier, jag önskar att det fanns möjlighet att fördjupa sig ytterligare utan att behöva spendera tusentals kronor på dyr studielitteratur, som det nu är har jag bara tillgång till enstaka publikationer online, om jag inte tar mig till universitetsbiblioteket.

och med skyddad och uppskattad menar du daltad med och idiotförklarad, för kvinnor kan inte ta hand om sig själv och uppskattad av händer, fingrar, äckliga blickar varenda eviga gång man går på krogen. Ja, fan va schysst!