Jo, jag är en manshatare.

Jag klär min lillflicka i "flickkläder" och min lillkille i "killkläder".
Så är det bara, jag är trött på alla som tycker att man ska klä killen i rosa bara för att..

Sen när de blir äldre och leker osv och min pojk säger att han också vill ha en docka för att kunna leka med Filippa så ger jag honom det och tvärt om..
Men nu tycker jag det är roligt att gå in i barnavdelningen och kunna välja flick/pojk kläder :)

Kan du komma med förlag hur man ska göra detta?
Barnen kommer alltid se mig som mamma och pappa som pappa.
Och jag och min sambo är inte lika, vi gör inte samma saker och vi har inte på oss varandras kläder. Jag är kvinna, pappa är man!
Mamma har klänningar, örhängen, halsband, rosa, gillar projekt "tjejprogram" osv osv...
Pappa har jeans, skärp, rakat hår, killparfym, gillar fotboll osv osv...

Så tänker jag med :)

Ja jag känner också det.. Jag behöver inte skriva något för du skriver ju ändå de jag tänker. Känns så dumt och kopiera det du skriver 

Ts, jag håller med till viss del vad du skriver men nu har jag följt tråden ett tag och jag tycker nog att du blir feltolkad ibland. De som läser kanske uppfattar dig lite fel tyvärr.

Men, jag tycker det låter helt jättekonstigt att inte kunna säga "Hej, vilken söt dotter och son du har" till mig tex som har tvillingar av varsitt kön. Jag kallar dem "Mina tvillingar" också, är det fel?

En annan sak som inte har till ämnen men måste bara fråga för jag tänkte på dig idag när min sambo skickade ett mail till försäkringskassan.
Vi har fått två barn på samma gång och får bara dagar för den ena men bara 180 dagar för den andra. Förstår du? 80 (tror jag) av dem är lägsta nivå också. Är inte det orättvist?  Jag känner mig helt slut efter en Måndag och mår dåligt av att veta att jag ska vara själv med dem resten av vardagarna.
Det är ju två barn, har inte de samma rättigheter? Jag menar, vi betalar för två barn, blöjor, kläder osv..
Sambon och jag gör som er, jag är hemma och så tar vi fre-söndag för sambon istället och inga dagar för mig då jag bara får 180kr per dag.

Oj va jag rör, men ja, jag tänkte på dig iallafall och kände att jag ville fråga dig.

Hmm, ja, jag förstår till viss del vad du menar med det. Men jag kommer nog aldrig sluta berätta för mina barn va fina/söta de är. Däremot har jag sagt till alla att jag inte vill ha kommentarer som "storasyster/lillebror" då jag inte vill att de ska bli behandlade som det då de bara är 5 minuter emellan dem.

De är tvillingar, Filippa är en flicka och Liam är en pojke. Men jag hoppas aldrig jag ska behandla dem olika för det, utan att de ska få gråta så mkt de vill, skratta, busa, vara arga osv så som De vill. Inte säga "men du är en tjej/kille så då får man inte göra si eller så".  Sen har de ju sina födelar att de är två olika kön då de kommer få ha ett eget lekrum och leka med de leksaker de vill. Skulle Liam säga "Filippa har ju en så fin docka, jag vill ha en egen" Ja då skulle han få det.

Jo, men full FP får man ju om man får ett annat barn 9 månader efter det första, förstår du hur jag menar? Vi får ju inte ens för ett "halvt barn".. Är riktigt irriterad för det. Jag menar, när man får två syskon fast 9 månaders mellanrum så kan väl pappan vara hemma för ena barnen och mamman för andra precis som för tvillingar?  

Jag läste hatverk, möbelsnickeri och jobbade nästan ett år som båtinredare.
Tyckte det var jätteroligt.

Vi var 3 tejer av 26 killar.

Många gånger fick man höra "Va, går du det? Men du ser ju inte ut som "en sådan" som går en sån linje"

Det var aldrig negativa kommentarer utan alla tyckte jag var "cool" som gick en sådan linje.

Jag älskar rosa, prinsessgrejer, har alltid varit tjejig.. Men valde ändå en "killlinje"
Så jag tror inte på att sudda ut könsrollerna till 100% utan bara ge valmöjligheter, och de finns för både killar och tjejer idag.

Jag kan säga att min sambo är sunkig, jag är själv sunkig 5 av 7 dagar iallafall.
Och det är inget jag tar som kritik utan ger dem ett leende och säger "ja visst är det skönt att inte bry sig alla dagar"

Jag rakar mig, men inte alls varje dag, inte ens en gång i veckan. Och inte bryr sig min kille om det, utan rakar jag mig så är det för att jag själv känner mig snyggare, mer ren osv.. Jag tycker jag luktar mer svett tex om jag inte rakar mig under armarna och det känns bättre när jag ansat lite där nere.
Jag är heller inte så smal, men är det verkligen så många i ens omgivning som bryr sig?

Det känns som att du på något sätt har väldigt många i din omgivning som bryr sig och fokuserar på fel saker, men alla har faktiskt inte det.

Det kommer aldrig bli så att män blir som kvinnor och kvinnor blir som män..
Jag tycker det är skönt att vi inte alla är likadana, jag vill att min kille är min kille och mina tjejkompis just är tjejkompisar, skulle inte vilja se dem mer "manliga" eller se min kille mer "feminin". Jag är kvinnan och han är mannen..

Jag tycker man kan få vara hur man vill, och ändå duga. Det var inte alls så jag menade heller. Menade mer att jag bryr mig inte vad folk tycker, de får tycka precis vad de vill. Allt handlar om hur man känner sig själv, för du tar väl inte åt dig om någon säger sådant till dig?

Mina tjejkompisar får vara precis som de vill, med jag menar bara att jag och mina tjejkompisar kan prata och vara med varandra på ett sätt som inte killar helt enkelt är, de är killar, och de har sina fördelar, precis som tjejer har sina fördelar.
Varför ska man se ner på de kvinnliga och det manliga?
Jag tror ingen mår dåligt av att vara sitt kön och ha sin könsroll! (Jo de som vill byta men det är inte så jättemånga)  
Allt handlar om självförtroende, en tjej kan göra de mesta en kille kan och tvärt om, det handlar bara om valmöjligheterna. Men killar och tjejer är olika i sitt sätt, och jag tror faktiskt inte man kan ändra på det.
Men såklart ska man inte neka killen att leka med dockor eller tjejer med bilar osv. Tror ändå inte det spelar någon roll hur mkt än killen får vara tjejig.

Bara en sådan sak att skaffa barn är ju helt olika tankar/känslor hos mamman och pappan, just för att de har olika kön.

Jämställdhet är jag för, men inte att sudda ut det kvinnliga/manliga.
( betyder inte att jag ser ner på något av könen, utan bara att jag uppskattar olikheterna )

Och det med tjejkompisarna menar jag såhär:
Vill helt enkelt blir mer "manliga" så får de det, men jag ser faktiskt inte att de skulle behöva det för att bli bättre personer. De är helt underbara, även fast de vill fixa sig och sminka sig, inte gillar bilar osv..
Skulle helt enkelt bli lite tråkigt om man som tjej och kille skulle mötas på mitten, då blir vi ju likadana..

Jag gick som sagt med 23 killar, och ändå är jag tjejig.
Och jag tror faktiskt det blir bättre och bättre just jämställt, men tror aldrig man kommer kunna sudda ut det manliga och det kvinnliga.

Det är inte manligt att slåss eller våldta..

Nej vi kommer aldrig bli likadana. Men killar och tjejer går igenom olika känslor/tankar/hormoner osv så därför kommer en tjej och kille aldrig bli lika just psykiskt heller.

Men däremot så tycker jag att en tjej är lika duktig på "killgöra" och tvärtom.

Men, vi kommer aldrig fungera på samma sätt eftersom vi i tonåren tex går igenom olika saker.

Precis som jag och min sambo har varit i samma situation när det gäller att vi fick tvillingarna i v24. Meeeeen vi hade ändå helt olika situationer på samma gång.

Jo jag förstår dig, men de jag pratar med som är mammor tänker på ett mer likt sätt än vad min sambo gör tex och tvärt om.

Alltså, jag tror mkt beror på uppfostran, men inte allt..

Visst kan man komma bättre överens med en av motsatt kön.

Det passar mig, jag är inte bitter över kvinnlighet och manligt..
Men skulle bli det om man blev sämre behandlad.
Och visst har man kanske blivit det ibland, just för att man är tjej.
Men det finns killar som också blir det..

Därför hatar jag inte Mannen.. Utan de som inte kan se förbi könet..

Ja, det kanske finna andra skillnader som påverkar mer, men tror ändå inte att killar och tjejer någonsin kommer kunna vara "likadana" då det finns annat än ideeal och uppfortran