Jo, jag är en manshatare.

Same shit different name- heter det ju.

I uppfostrandet av våra barn, i samhälet i stort, talar vi om kön, ras, etnicitet, klass- vilket brgerpp vi använder oss av spelar egentligen ingen roll. Allt mynnar i samma mun ändå- makt. Inte en enda artikel  (som jag läst i genusdiskussionens anda) förnekar maktens inverkan. Och vilka står för makten? Jo, i vårt samhälle är det utan tvekan fortfarande den vita, heterosexuella mannen som är överhuvudet- ett heternonormativt samhälle helt enkelt och jag undrar fortfarande varför man som enskild person inte vill hjälpa till att förändra det samhället.

Och ja, du kanske talar om kön- vad vi andra talar om och förespråkar är genus. Det vill säga inte samma sak! Två kön kommer alltid att finnas, genus är variabelt- i konstant förändring

"Genus, "kvinnlighet" eller "manlighet hänger inte samman med biologiska könet på något självklart vis" - Judith Butler

Ursäkta stavfelet: heteronormativt ska det ju vara

Äsch, Ladu D, du är inte ensam. Jag förstår mycket väl vad du menar. Jag hatar också kvinnorollen som den är, och mansrollen. Fruktansvärda helt enkelt. Smutskastningen av män är precis lika stor som den är om kvinnor, tycker jag. Sedan verkar män ta åt sig mer, men det får stå för dem i så fall.

Alltså, man måste ju förstå det generaliserande greppet! Det är fel att generalisera, men man gör det. Jag gör det.

Jag har aldrig råkat ut för något ens i närheten av det som TS råkat ut för. Har läst endel i bloggen med. Det är sorgligt och hemskt. Läser om allt sågott som varje dag i tidningarna. Känner inte igen mig ett smack. Ingen man i min närhet har ens betett sig på detta sätt. Skulle aldrig komma på kartan. Min pappa är den bästa om finns, farbröderna med, t.om morbror som vi har liiite kontakt med. Sambo och sambos pappa. Finns inte på kartan ö.h.t. Ändå kan jag se dessa mönster. Jag känner med TS och jag ser verkligen vart hon vill komma. Jag reagerar mer i en mörk gränd om jag möter en man än en kvinna. Jag tar omvägar för män på stan (om de ser hotfulla ut). Och jag har som sagt inte upplevt ett smack av detta i min uppväxt. Om man nu skall indivdualisera, vilket många gör i debatten och då menar att det inte alls kan vara såhär!

Ja, det är kanske meningen att det ska vara provocerande? Jag tror att TS gärna byter ut som du skriver, för jag tror att hon avskyr kvinnorollen precis lika mycket som mansrollen...

I know I do anyway! Hatar kvinnorollen alltså!

Jo, det är väl det enda i så fall som inte går att byta ut...

DrKejs
Ang att det du skrev att det görs mycket för att få tjejer intresserade av teknik, data osv. Visst är det så. Och fördelningen av tjejer har ökat på dessa program på gymnasiet tex. Har ingen statistik nu, så du får hålla till godo med vad en föreläsare sa för inte så länge sedan. Problemet ligger i att män inte söker sig till motsvarande "kvinnliga" program på gymnasiet, tex Barn och fritid, Omvårdnad, Estet osv. Däri ligger problematiken idag tror jag, att vi kvinnor oftare söker oss till "manliga" yrkesområden, men sålänge de "kvinnliga" yrkesområdena inte tar in män, eller att män inte söker sig dit, kommer snedfördelningen kvarstå. Varför det är så finns många teorier, jag har min personliga teori om det...

Men jag håller med. Det personliag intresset skall stå högst, frågan är ändå, varför man tycker som man tycker...

Precis så det varit, ensidigt. Absolut och det görs inget för att få in pojkarna på dessa program. Fokus har ju legat på att få in flickorna liksom...

Jag är verkligen helt med dig på att det är ett individuellt val, men tycker ändå att man (samhället, inte individen) bör fundera på vad som är fel när/om ett yrke består till 100% av ett kön. Nu är det väl i princip inga yrken som är 100%igt fördelade till ett yrke, men 95-97% finns säkerligen. Tycker att man på högre nivåer skall fundera på just varför.

Varför är män underrepresenterade som förskollärare tex. Inget man behöver ta på sig som individ, men likväl värt att fundera över och hur vi tillsammans kan bygga ett samhälle där alla är lika mycket värda, för jag tror att det är vad det beror på. Yrket värderas inte högt, för att det är ett "kvinnoyrke". Men det är bara min teori...

Himla svårt att det inte går att citera dig.. men men.

Helt klart en teori med. Utbud och efterfrågan är alltid grogrunden. I skolans värld bör det fungera, om man tar bort alla obehöriga. Då ökar efterfrågan, samt att jag tror statusen skulle höjas och med det lönerna...

Det handlar ju som tur är inte om din man, eller om TS man, eller om min man. Det handlar om mansrollen

Ah, jag fattde nog det.. glömde smileyn bara..

Men alltså, vänta nu här. Mycket av det som står är direkt recension av boken. Iofs fortfarande genom Ninas ögon, men ändå. Kanske inte siffrorna i slutet. De vat jag inte varifrån de kommer.

Jag har inte läst något ur den än, men ser fram emot att göra det, främst för att få läsa just ur männens perspektiv. Vi kan sitta här och påstå att vi vet både det ena och det andra om männen, när vi egentligen inte vet ett skit. Så att läsa böcker/noveller/artiklar av och om män är en viktig del i vårt steg mot jämtsälldheten. Mansforskningen har fått ta ett steg tillbaka för att ge plats åt feminismen. Det tycker jag är fel. Mansrollen är också åthelskotta fel, vilket verkar bemötas i just dessa artiklar från boken

Men det är ju knappast Lady D eller Nina som "målar upp idiotiska, dreglande, patt-besatta män" (varifrån detta nu kommer, det står ju knappast ngt om det i inlägget du citerade, det inlägget är vad jag bemöter...)

Jag håller mig fortfarande på den generella nivån. Jag vet hur känsligt det kan vara att diskutera utifrån det. Jag känner inte heller igen mansrollen som den beskrivs av Lady D. Kan inte applicera den på vännerna, familjen eller sambon, men ändock förstår jag problematiken ang mansrollen. Det är inte individuellt. Lady D har ju också en man och manliga vänner. Tror knappast hon kan applicera det på alla, men jag ska inte tala för henne.

Jag menar inte att allt ska komma från böcker, hur kunde du tolka det så? Jag menar att vi måste öppna våra sinnen. Mycket snack idag om kvinnlighet och feminism, desto mindre om manlighet och maskulinitet. Forskningen om mannen ligger i bakgrunden. Jag menar att vi måste plocka fram mannen och hans erfarenheter och öppna för allmänheten. Vill dina vänner skriva och visa sin manlighet för allmänheten så varsågod. Att tala genom dig gör ingen mening, för allmänheten Det generella...

Jag tycker ändock man skall skilja på det generella och det indviduella.

Du kan inte applicera in sådant som tidigare påståtts i ett inlägg från en recension av en bok. Speciellt inte då det inte vad Lady D som skrev inlägget ovan, ang boken Könskrig. Det är Nina som är författare till det inlägget...

De är väl för sjutton män ändå!? (okej, förutom den(eller är det flera) som genomgått operation för att bli kvinna, om jag inte missminner mig) Tyckte det gick att tala ganska sansat med dig jag, men nu förstår jag Lady D´s frustration.

Men som jag skrev ovan. Du och alla andra "riktiga män" som ni ju tydligen anser er vara, är välkomna att forska eller skriva om era erfarenheter som "män". Men jag har läst bra mycket mer än bara dessa, eller förresten, jag har ju inte ens läst det än! Haha... och ja, konstigt nog går mönstret att skönja även där. Men det är väl feminina män för feminismen i så fall, inga riktiga män, eller hur var det?

Jag ser fakiskt inte vad dett har med manligt och kvinnligt att göra. Olika hormoner har vi, och olika tankar och känslor, men beroend epå kön? Knappast! Jag tror inte att du och jag hanterar tankar och känslor lika. Varför skulle det vara en könskillnad? Varför inte en individskillnad? Vi är olika indivinder helt enkelt, med samma förutsättningar, men olika hanteringssätt. Jag tror ingen delade dina tankar kring er förlossning, precis som att ingen delade din mans tankar och käsnlor, eller din mammas tankar/känslor äver att bli mormor och så vidare.

Jag fattar fortfarande inte vad om är detta "typiska manliga" och detta "typiska kvinnliga"?! Ingen ger en vettig förklaring på det! Olika kön är vi, men vårt genus, det manliga och det kvinnliga är socialt betingat. Det förändras hela tiden. Vi förändrar det. Vi, mänskligheten, har en förmåga att förändra det. Det har vi gjort genom tiderna och vi håller på.

Tål att upprepas: Olikheterna är större inom könen än mellan dem. Olikheterna är större från den mannen till den mannen än från den kvinnan till den mannen. Jag är mer lik min sambo (man) än jag är lik den där kvinnan på stan!

Jag tror tyvärr inte på det där för fem öre. Men passar det dig, så...