Jo, jag är en manshatare.

En tanke slog mig idag när jag var ute och gick. Tänkte på denna tråd då, av någon anledning.När jag själv blev utsatt för grova övergrepp av flera män för många år sedan, det var andra män som stöttade mig efteråt. Uteslutande. Kvinnorna jag hade oturen att söka stöd hos då eller som jag mötte inom vården vid den tidpunkten, de lade så hemskt mycket skam på mig.Vad gjorde du där?Varför var du klädd sådär?Men du ligger ju med alla!Ja, vad skulle han tro när du alltid är så trevlig?Dessa saker fick jag höra av kvinnorna. Både de som var mina vänner, de på sjukhuset, hos polisen och t o m hos kvinnojouren (hos kj lite mer indirekt)!Känns inte bra att skriva det när jag inte är anonym, men jag gör det ändå.Kanske därför jag inte alls känner likadant som ts när det gäller män. För mig har det alltid varit män som varit mitt stora stöd, även när det varit män som gjort mig illa. Ibland särskilt då.Som om man blir slagen av sin pojkvän t ex. Då säger tjejkompisarna argt "Du är ju dum i huvudet som låter honom göra så!" Killkompisarna säger: "Om han rör dig igen så tar jag sönder honom!" Det senare får då mig att känna mig mindre skyldig och känna att jag är en bra person som förtjänar ett bättre liv. Det gör att jag haft större möjlighet att lämna ett dåligt liv än om jag får höra att jag är en idiot bara.Äh, tänkte bara på det idag. Kanske inte har med debatten att göra direkt, men varför är så många kvinnor så elaka och oförstående mot andra kvinnor, på ett mycket mer utbrett sätt än jag upplevt att män är?Är det någon alls som känner igen sig?