Jo, jag är en manshatare.

Jag läste någon studie om det där, och visst pussar föräldrar sina söner. Men de gör det mycket mindre när sonen har blivit ungefär 6 månader. Då börjar man dra ner på pussandet (i jämförelse med flickor), man lät sönerna gråta längre tid om de hade gjort sig illa innan man plockade upp dem, man härdade dem liksom på ett helt annat sätt än flickor. Pojkarnas gråt tolkades som "inte lika farligt" som flickornas.

Vad gäller flickor så är det ju det omvända: de vänjer sig från födseln vid att bli pussade och pillade på av varenda människa, medan pojkarna tillåts säga "nej" mycket mer. Flickors kroppar blir liksom allmän egendom på ett annat sätt och de ska tåla att bli klappade och gosade med hela tiden.

Och jag ska hitta den förbaskade studien, ska bara putsa fönster först.

Someone get me a fucking wiener before I die.

Det är jättebra! Men väldigt många andra gör ju inte så, och ibland tror man att man gör något som man i själva verket inte gör. Jag tror att det är få människor idag som medvetet inte pussar sina pojkar för att "härda dem", men vad sådana här studier visar på är ju att det är något som sker omedvetet hos många. Men det betyder inte att alla föräldrar låter bli att pussa och trösta sina söner. 

Someone get me a fucking wiener before I die.

Man bör ju skilja på vetenskap och personliga uppfattningar om tillvaron, men själv har jag alltid avundats den manliga vänskapen i alla de olika sammanhang jag har stött på den genom livet. De bästa och finaste vännerna jag har är män och min egen man har alltid haft goda och bra manliga vänner som stöttar varandra otroligt mycket. Jag tror att det som allt här i världen beror på vilka man umgås med, hur man uppfattar det. Och gällande studier i ämnet så tar jag det alltid med en nypa salt, eftersom de till väldigt stor del bygger på hur personerna ifråga själva vill definiera sig. 

Someone get me a fucking wiener before I die.