Jo, jag är en manshatare.

jag vill bli behandlar som en jämlike, inte som nåt som ska skyddas och tas hand om.

givetvis inte, men jag tycker inte om den generella attityden och bemötandet man ofta får från traditionella karlar (och kvinns) att kvinnan är nån som behöver skydd och särbehandling.

idag gör jag det. reaktionerna brukar vara negativa. Bortsett från det sedvanliga "jävla hora" från killen ifråga så är omgivningen värre: Herregud -- han tog ju bara lite, det får man ju räkna med! Du kan ju inte SLÅ honom! Går man på krogen så får man tåla lite!  eller "det var väl inte så farligt?!" osv osv.Värst var när en karl tog tag i pattarna på mig och jag gav han tre snabba flatsmällar över käften. "Men Natta! Han var ju kortare än dig! Kolla va ledsen han ser ut nu!" När jag var yngre så var det mer "men han tycker ju om dig!" "killar är så" Eller favvon; "Men det är ju du som retas med pojkarna, klart de blir till sig då! Du får väl sluta med det!"

hur färsk är den forskningen? Jag har ALDRIG blivit belagd med skuld, tvärt om. Med detta påstår jag inte att det är så för ALLA, men då menar ni då att jag haft TUR eller att det är ovanligt?

Själv blev jag kladdad på av två män i torsdags. Båda har jag dejtat, båda har dumpat mig, en för att han träffade en ny den andra valde att fortsätta med sin tjejen som han inte hade gjort så slut med som han sa. Vanliga män, trevliga män.

www.heartless-bitches.com/rants/niceguys/miso... Om man blir placerad på piedestal så blir man fortfarande inte sedd som en jämlike. Jag vill bli mött som en vuxen människa i första hand. Det finns roligare saker att göra än att höra samma tröttsamma raggningsrepliker om och om igen. Vissa verkar t.o.m. tro att det är tilltalande att bli förolämpad och reducerad till en kroppsdel eller någon annan aspekt av ens kropp. Klart man kan göra rätt, det är inte svårt. Bemöt mig med samma respekt och hövlighet som du själv vill bli bemött av.  Bit av kaka, helt enkelt.

Om jag gjort något bra på mitt arbete får ju jag beröm för en aktiv handling jag har utfört. Ibland blir jag glad, ibland kan jag bli irriterad. Beror på situation. Min självbild är såpass uppfuckad att kommentarer om mitt utseende snarare framkallar misstro och starkare kritik från min sida gentemot hur jag ser ut. Något jag lärt mig leva med, men som mina pojkvänner och andra som ger komplimanger om utseende finner frustrerande. En av dom bästa kommentarerna jag fått handlade om ett anletsdrag som jag varit skeptisk till, men som en väninna tycker är awesome. Det var bra för att det fick mig att se att skönhet eller estetik i människokroppen är en högst subjektiv upplevelse. Det är trevligt när folk vill ses. Men vill dom ses bara för att dom vill ha ut sex av mig får dom säga det på förhand. Jag uppskattar inte fejkad vänskap. Heh, jag är inte feminist.  Och om någon säger något uppskattande så kan jag bli glad, det beror ju helt på vad det handlar om och hur personen bemöter mig i övrigt. Jag har en vän som är en mansgris t.ex. Han har grova fördomar om kvinnor och är extremt fixerad vid kroppsdelar. Men jag kan umgås med honom för att han inte tror att han skulle ha någon rätt att ta på mig eller få bestämma över mig. Jag struntar verkligen i könet, men jag kan faktiskt inte strunta i könsrollerna. Det är dom för trasiga för.

*stående ovationer*

Nu missar du poängen. Jag uppskattar beröm om det är förtjänat. Inte om det bara är yta och inte betyder något. All uppskattning är inte ärligt menad. Jag vill inte råka på ytterligare en killkompis som bara är vän med mig för att han vill ha sex med mig och som efter att jag sagt att jag inte vill antingen mobbar mig för det, fryser ut mig, baktalar mig eller som vissa gjort, tar det han vill ha utan mitt samtycke. Vill man ha sex eller något annat så får man fan vara öppen om det istället för att luras. Jag tror inte du förstår vad jag menar med uppfuckad självbild faktiskt. Jag har inte sagt att man inte får uppskatta varandra, varifrån fick du det? Däremot är jag ingen "gudinna", prinsessa, Venus o.s.v. Jag kan inte uppfylla dom idealen och jag tänker inte försöka, i slutändan blir personen besviken på att man inte var så bra som den projicerade och då blir man istället föraktad. Nej tack till det.

Därför att det är den form av uppskattning jag visats i första hand. Det är inte en kompis, det är cirka femton olika killar som har låtsas vara min vän för att jag ska låta dom ha sex med mig. Klart som fan det var sexuella övergrepp dom som tog det dom ville ägnade sig åt. Men jag hade ju uppenbarligen inte rätt att säga nej enligt dom som bara behandlade mig som skit efter att jag sa nej heller, dom gick bara inte lika långt. Dehumaniserad blev jag ju oavsett. Behöver inte vara det att en person vill ha sex som gör att dom ger en oärligt menad komplimang. Folk har fler än en motivation. Social status, att framstå som trevliga och omtänksamma finns ju också som exempel.  Det är faktiskt du som fokuserar på det sexuella nu. Jag far inte i taket, jag förhåller mig bara avvaktande tills jag känner personen bättre. Jag har haft tillräckligt med otrevliga överraskningar.

Falsk uppskattning är det, och det är tyvärr alltför vanligt. Jag måste ju utgå ifrån mina erfarenheter, jag förutsätter dock inte att dessa delas av andra. Det är bara exempel. Jag känner mig inte utsatt när någon ger en komplimang, jag väntar mest och ser om den faktiskt hade mening bakom sig eller om det bara var tomt prat eller försök att manipulera. Det är just manipulationen jag motsätter mig starkast. Att man luras och bedrar andra människor.

Det är övergrepp att ge en komplimang man inte menar? Att låtsas tycka om en annan person fast man egentligen bara vill ha något av denna? Nu har ju vi lite olika syn på vad som utgör manipulation. Du menar att ditt spelande på att du är kvinna inte är manipulerande, jag menar att det är det.

Jag ber om ursäkt, jag blandade ihop dig med en annan debattör. Inte min mening att slarva.

Tack.Du är ju fri att göra det du vill, så ös du komplimanger över andra om du känner för det. Det dom ägnade sig åt innan dom bestämde sig för att strunta i det jag ville var dock falsk uppskattning.  Bara en våldtäkt, tack och lov, även om övriga sexuella övergrepp är "otrevliga" i sig. Att nästla sig in hos en person och låtsas om att man gillar denna som person när man egentligen skiter i den, är det som jag har svårt för. Det är inte kul att bli sviken eller lurad.

Jag tänkte citera ett inlägg ur en av mina favoritbloggar. Hon har precis läst "Könskrig"  - en samling berättelser skrivna av män och kvinnor. Och hon skriver väldigt tänkvärt om sina tankar kring män, manlighet och mansrollen.-------------------------------------------------Berättelsen om män är en berättelse om ensamhet. Bra karl reder sig själv, Själv är bäste dräng och man ska Sköta sig själv och skita i andra. Mannen ska vara en autonom enhet. Han söker inte hjälp för sina problem för sådana får inte finnas.Om man som man vill ha en riktigt nära vän hänvisas man till Mållgan. De mest intima stunderna upplever mannen ofta i duschrummet efter skolidrotten. De rullar noggrant ihop handdukarna till små piskor och visar sin enorma kärlek genom att prygla varandra.   Kroppen blir blodiga berättelser om vänskap: Knogarna sargade efter "kronan" och ryggen uppsliten och ömmande efter omklädningsrummet.Manligt umgänge kan ses som en bristsjukdom. Samhörigheten präglas av en gränslös ängslighet som avhåller dem från att göra allt det som kännetecknar riktig vänskap. Det gäller att hålla sig till sådant som är manligt kodat. Att visa varandra uppskattning eller söka stöd och tröst är det inte. Beröring är otänkbart om det inte är hårdhänt. Utrymmet för vad som får göras blir så begränsat att tillslut känns bara tävlandet tryggt. Konkurrens är tillåtet så det mesta handlar om att vara störst, bäst och starkast.  Det är inte lätt att träffa nya vänner som man när man passeratr trettio, när lumpen och skolan är förbi. Man pratar inte länge i telefonen. Man föreslår inte en fika. Man hänvisar inte till hjärtesorg för att umgås med de vänner man har sedan tidigare, eller att man behöver en pratstund. Det är aktiviteter som gäller. Man super, spelar biljard eller badminton.Mansrollen försvårar manlig vänskap. Pojke blir man genom att besegra andra män. Är man fortfarande man om man blottar strupen för sina medtävlande?För några år sedan gjordes en studie som visade att 20% av de svenska männen saknar en nära vän. Det råder en social nöd och mansrollen ser åter ut att vara boven i dramat. Spännvidden för vad som anses manligt är minimal och intimitet ingår inte.Naturligtvis får detta stora konsekvenser för mäns hälsa. Över 70% av alla självmord begås av män, tre av fyra som dör av narkotika och alkohol är män och män lever i genomsnitt fem år kortare än kvinnor. Hur många år skulle inte räddas om man demonterade den förbannade mansrollen? Hur många liv? Hur mycket skattepengar?För 15 år sedan saknade var tredje svensk man en nära vän. Utveckligen har alltså gått framåt. Kanske kan mäns relationer ses som ett slags jämställdhetsindex. Mansrollsidealet vidgas, ängsligheten minskar och toleransen ökar. ---------------------Nina Ruthström ninaruthstrom.blogg.se/index.html

Men alltså, vänta nu här. Mycket av det som står är direkt recension av boken. Iofs fortfarande genom Ninas ögon, men ändå. Kanske inte siffrorna i slutet. De vat jag inte varifrån de kommer. Jag har inte läst något ur den än, men ser fram emot att göra det, främst för att få läsa just ur männens perspektiv. Vi kan sitta här och påstå att vi vet både det ena och det andra om männen, när vi egentligen inte vet ett skit. Så att läsa böcker/noveller/artiklar av och om män är en viktig del i vårt steg mot jämtsälldheten. Mansforskningen har fått ta ett steg tillbaka för att ge plats åt feminismen. Det tycker jag är fel. Mansrollen är också åthelskotta fel, vilket verkar bemötas i just dessa artiklar från bokenMen det är ju knappast Lady D eller Nina som "målar upp idiotiska, dreglande, patt-besatta män" (varifrån detta nu kommer, det står ju knappast ngt om det i inlägget du citerade, det inlägget är vad jag bemöter...)

Jag håller mig fortfarande på den generella nivån. Jag vet hur känsligt det kan vara att diskutera utifrån det. Jag känner inte heller igen mansrollen som den beskrivs av Lady D. Kan inte applicera den på vännerna, familjen eller sambon, men ändock förstår jag problematiken ang mansrollen. Det är inte individuellt. Lady D har ju också en man och manliga vänner. Tror knappast hon kan applicera det på alla, men jag ska inte tala för henne. Jag menar inte att allt ska komma från böcker, hur kunde du tolka det så? Jag menar att vi måste öppna våra sinnen. Mycket snack idag om kvinnlighet och feminism, desto mindre om manlighet och maskulinitet. Forskningen om mannen ligger i bakgrunden. Jag menar att vi måste plocka fram mannen och hans erfarenheter och öppna för allmänheten. Vill dina vänner skriva och visa sin manlighet för allmänheten så varsågod. Att tala genom dig gör ingen mening, för allmänheten Det generella...Jag tycker ändock man skall skilja på det generella och det indviduella. Du kan inte applicera in sådant som tidigare påståtts i ett inlägg från en recension av en bok. Speciellt inte då det inte vad Lady D som skrev inlägget ovan, ang boken Könskrig. Det är Nina som är författare till det inlägget...

en intressant sak jag märkt genom åren är att de män jag öppet kritiserats i min bekantskapskrets har fått ett ordentligt försvar av både män och kvinnor som hävdar att jag snackar skit och har fel. "han är inte sån!" Det är nästan som att mäns dåliga beteende är osynligt för de flesta.

tyvärr, de flesta av dem var fina trevliga människor. Men de vill helt enkelt inte se saker som händer under näsan på dem eller kännas vid att "snälla fina urban" faktiskt är så där snäll som de trott. eller så klassikern; "han var full". Som om det ursäktar vadsomhelst. Men det görd et tydligen.