Jo, jag är en manshatare.

nej jag tycker inte att våld är ok alls. men jag måste försvara mig, visa att det inte är ok. det är ganska svårt att ta en diskussion utifrån ett feministiskt perspektiv  med ett fyllo på dansgolvet.

mansrollen ÄR en social konstruktion.

jag blir inte "försörjd" av min man. Jag drar mitt strå till stacken och gör mitt jobb, precis som han. Jag har längre arbetsdagar än vad han har och det gör mig förbannad när mitt jobb hemma anses vara nån jävla semester. Jag sitter inte på mitt arsle och håvar in pengar. Jag sitter inte på mitt arsle och låter han försörja mig.

När vi träffades så försörjde jag mig själv och en kort period även honom. (han förlorade jobbet och hade ingen a-kassa)

Jag har haft heltidsjobb tills jag fick barn. Du kanske vill överlåta fostrandet av dina barn till staten (dagis) men vi anser att det är vårt jobb. Därför är jag hemma.

Jag kan hålla med om att det är en kvinnofälla, men mitt barn kommer först.

jag är också kvinna men har aldrig känt nåt behov av att manipulera och spela på nån "kvinnlighet". Jag skulle allvarligt talat skämmas om jag reducerade mig själv på det sättet. Och snacka om att idiotförklara männen.

Vi skulle förlora drygt 11.000 i månaden om jag var den som jobbade. Vi har valt att mannen tar ut tre dagar i veckan för att på så sätt dryga ut fp så att ungen slipper dagis ett tag.  

Så om jag skulle jobba och karln vara hemma så skulle vi få drygt lön 11.000 + FP  5.000 =16.000 spänn att leva på. (plus barnbidrag 1000 spänn)

Nu får vi in lön 22.000 + FP 5.000 = 27.000 att leva på (plus barnbidraget)

En ganska så stor skillnad, inte sant? Det skulle alltså inte funka om det var jag som stod för försörjningen.

intressant -- vilka fler fördomar har jag?

och påstår du att du inte har några fördomar alls?

jag har funnit att de som gärna pekar på andra och säger "du är så fördomsfull" (gärna medans de klappar sig själva lite på axeln för att de själva är så öppensinniga) oftare har fler fördomar än gemene man.

Jag vågar iallafall både erkänna mina, stå för dem samt försöka förändra. Att tala om dem är första steget till förståelse. Jag inbillar mig inte att jag är felfri och fördomsfri. För det är ingen människa.

en vardag, två helgdagar. (fredag lördag söndag)

och det är inte idealt alls. det är förjäkligt.

Nu så finns det fler faktorer som gör att vi valt som vi gör, tex min arbetslöshet (jag hann inte få fast tjänst innan jag blev gravid) och makens känsliga jobb osv.  Jag ÄR ju i teorin för kvoterad fp och tycker det ÄR förjävligt och pinsamt att vi inte planerade bättre)

men vi har försökt att lösa det så att maken ibland jobbar hemifrån och då kan han vara "ledig" tills lillan sover och jobba nätter istället och ibland jobbar han över för att sen ta ut kompledigt.

så jag har fördomar om män. Inte mer? Jag tyckte du sa att du inte stött på nån med fler fördomar än mig?

och nej, jag tror inte att kvinnor som är hemma är förtryckta. Vilken rolig idé. Där är det dina fördomar om mig som talar.

Och hur lyckades jag bli gravid? *förvirrad* Vad har det med saken att göra? Blir det svårare ju fler fördomar man har? Eller hur menar du?